Daniel Liljekvist bor i dag i Jyväskylä. Han är gift med Sandra, de har en dotter tillsammans. Daniel har utbildat sig och fått fast jobb inom logistik.
– I dag är livet i ordning. Allt är fint, säger han.
Vägen har inte varit spikrak. Efter vistelsen på mödrahemmet börjar han ta droger igen och dottern som han har då omhändertas.
– Ganska mycket har hänt. Jag började använda på nytt och jag hamnade i fängelse för gamla saker jag hade gjort.
Men så träffar han Sandra som numera är hans fru. Det blev avgörande, säger han.
– Tillsammans beslöt vi att vi skulle få ordning på livet. Vi har varit stöd åt varandra så det har gått fint.
Statistiken visar att David Liljekvist haft oddsen emot sig.
Endast en femtedel av dem som rehabiliterades för drogmissbruk studerade eller jobbade under år 2022, enligt Institutet för hälsa och välfärd.
Bröt kontakten med allt det gamla
Nu är han inne på sitt fjärde helt drogfria år. För att få en nystart valde han och Sandra att byta ort. De flyttade till Jyväskylä och han började studera.
– Jag bröt kontakten med alla man umgicks med förr. Bytte ort helt och hållet.
Han säger att det var svårt att bryta kontakten med de som fanns i hans liv under perioderna med drogmissbruk.
– Nu är man glad att man gjorde det.
Hur svårt var det att börja om?
– Ganska så lätt om man tänker, det hade att göra med egen vilja, vad man vill. Då man hade bestämt sig var det ganska enkelt.
Nu säger han att han vet vad han vill med livet.
– Att ha det bra, att kunna vakna med klart huvud varje morgon. Det mentala måendet och allt har blivit normalt så man kan njuta av livet.
Han är inte rädd för återfall längre. Missbruket känns så långt borta, som ett annat liv. Nu tänker han att missbruket var något han måste igenom.
– Det lärde en mycket, att man inte vill hålla på med det där längre. Under tiden fick man klarhet vad man vill med livet egentligen.
Har kontakt med dottern via telefon
Han har tiotals bekanta och vänner som han vet har avlidit på grund av sitt missbruk.
– Man är glad att man inte själv är bland dem.
Nu hoppas han få vara frisk och hålla kvar det liv han byggt upp.
Den dotter som han bodde med på mödrahemmet i Karleby bor fortfarande hos fosterfamilj.
– Jag tänker att hon har varit där så länge att det är bäst hon är där och vi har kontakt. Vi träffas regelbundet och rings varje vecka.
