Österbottens välfärdsområde inleder det nya året utan ordinarie chef för barnskyddet. I Jakobstad står barnskyddet helt utan ledande socialarbetare sedan Pia Kotanen sagt upp sig för att istället börja jobba inom Mellersta Österbottens välfärdsområde.
Totalt är de två ledande tjänsterna och fem socialarbetar tjänster obesatta och inom hela socialsektorn saknas 20 arbetstagare. Samtidigt har gränsen för hur många klienter en socialarbetare inom barnskyddet får ha sänkts från 35 till 30 vid årsskiftet.
Institutet för hälsa och välfärd, THL, presenterade i mitten på december siffror som visar att Österbottens välfärdsområde redan i oktober var nästsämst i landet på att hålla den lagstadgade gränsen. I Österbotten hade 48 procent av socialarbetarna för många klienter jämfört med åtta procent i Mellersta Österbottens välfärdsområde.
Medeltalet i landet är 16 procent och i sju välfärdsområden överskred man inte alls den lagstadgade gränsen.
Vikarierande direktör börjar med att rekrytera
Virpi Kortemäki tillträdde på tisdagen tjänsten som vikarierande direktör för barnskyddet i Österbotten och en av hennes första uppgifter blir att sätta igång rekryteringen av socialarbetare. Antalet klienter per socialarbetare i Österbotten varierar mellan 33 och 45 och medeltalet landar i dagsläget på ungefär 36 klienter per socialarbetare säger Kortemäki.
– Vi måste börja rekrytera genast i dag, vi behöver sju nya socialarbetare för att få verksamheten att löpa som den ska. Jag hoppas att rekryteringen lyckas, säger Kortemäki.
Det rekryteringsstopp som rådde under omställningsförhandlingarna avslutades den 14 december och redan under de närmaste dagarna publiceras rekryteringsannonsen för arbetet som ledande socialarbetare i Jakobstad. Man har inte kunnat hitta någon vikarie för Pia Kotanen, utan tjänsten står för närvarande obesatt.
Under hösten anmäldes barnskyddet i Österbotten till Regionförvaltningsverket, anmälan gjordes av den egna personalen eftersom köerna var för långa och klienterna för många. Anmälan gjordes av barnskyddets chef, något välfärdsområdena är tvungna att göra om verksamheten inte fyller de lagstadgade kraven säger socialdirektör Carina Nåhls.
– Anmälan gjordes under fjolåret och redan då klarade vi inte dimensioneringen. Nu har det dessutom genomförts en skärpning. Det här betyder att vårt läge är sämre nu än det var förra året, säger Nåhls.
Hur går det här ihop?
– Det gör det inte, statisktiken talar sitt tydliga språk. Därför gjordes också anmälan till Regionförvaltningsverket. Den enda lösningen är att vi lyckas rekrytera socialarbetare, säger Nåhls.
Varför är då barnskyddet så hårt drabbat? Det är det egentligen inte anser Carina Nåhls, det saknas totalt 20 medarbetare.
– Vi har en akut brist på socialarbetare i hela organisationen. En orsak är att fler socialarbetare går i pension än antalet som utbildas. Vi har inte tillräckligt med arbetskraft i Finland just nu. Och antalet barnskyddsanmälningar fortsätter att öka, säger Nåhls.
Karleby klarade sig bättre än medeltalet
Men trots allt är det sju välfärdsområden som inte alls överskrider maxantalet klienter och 13 välfärdsområden som ha mindre överskridningar än Österbottens välfärdsområde. Inom Mellersta Österbottens välfärdsområde, Soite, hade åtta procent av socialarbetarna för många klienter, när gränsen fortfarande låg på 35 klienter per socialarbetare.
Hur kan skillnaderna mellan två grannområden vara så markanta?
– Det kan jag inte uttala mig om. Vi har bland annat höjt socialarbetarnas löner och socialarbetarna inom barnskyddet har de högsta lönerna bland våra socialarbetare. Tanken var att få flera sökande men det utföll kanske inte så som vi hade hoppats, säger Carina Nåhls.
Minna Lönnbäck som är verksamhetsområdeschef för familjernas tjänster inom Soite säger att situationen inte alltid varit lika gynnsam. För några år sedan hade man svårt att rekrytera personal inom barnskyddet.
– Då beslöt vi att höja lönen och vi har också inrättat nya tjänster, bland annat ytterligare en som ledande socialarbetare. Målsättningen har hela tiden varit att socialarbetarna har maximalt 35 klienter var och i år ska vi också komma under 30 klienter per socialarbetare, säger Lönnbäck.
Men Lönnbäck säger att situationen förändras, ibland är alla tjänster besatta, åtminstone med en vikarie, men sen kan det uppstå en dominoeffekt om en i personalen lämnar sin tjänst.
– Plötsligt kan vi mista två eller tre anställda, säger Lönnbäck.
Vad beror det på?
– Kanske är det så att det finns en trygghet i teamet. Man känner alla i sitt team och fungerar bra tillsammans. När det sen sker en förändring ser de övriga sig om efter andra möjligheter. Socialarbetare har i dag ett bra läge på arbetsmarknaden.
Är barnskyddet speciellt utsatt för avhopp eller avskräckande? Det måste ju vara ett verkligt krävande jobb?
– Frågar du dem som arbetar inom barnskyddet så får du svaret att de brinner för sitt jobb. Men barnskyddet är det allra sista vi har att ta till för att stödja barnfamiljer, så det är klart att det är ett jättekrävande jobb. Därför har man också infört klientdimensionering för barnskyddet med tanken att den ska vara en kvalitetssäkring för klienterna och även göra arbetsbördan mera hanterbar, säger Nåhls.
Lönnbäck säger att man får så lov att acceptera att arbetstagarna i dag inte jobbar 30 eller 40 år på samma arbetsplats. Kanske istället ungefär fyra eller fem år är länge i dagens läge.
– Vi måste säkert bli bättre på att rekrytera, men också se till att det finns förutsättningar för att göra jobbet. Jag tror också att vi också måste ändra vår inställning och inte lamslås när folk byter jobb, säger Lönnbäck.
Krav på tvåspråkighet försvårar rekryteringen
Både Carina Nåhls och Virpi Kortemäki tror att en orsak till att rekryteringen av socialarbetare i Österbotten är utmanande beror på kravet på tvåspråkighet.
– Vi är en tvåspråkig organisation och det betyder att de socialarbetare vi rekryterar enligt språklagen ska kunna betjäna på både finska och svenska. Det gör att vi kanske inte är lika attraktiva för sökande utifrån, säger Nåhls.
Nåhls säger att man kommer att se över sina rekryteringsförfaranden och möjligheten att bevilja dispens när det gäller språkkunskap. Österbottens välfärdsområde är dessutom det enda välfärdsområdet i landet med svenska som majoritetsspråk. Nåhls hoppas också på stödåtgärder från Social- och hälsovårdsministeriet.
– Vi ska också se över vilka andra stödåtgärder vi kan ta till, utöver dem som vi redan vidtagit för att göra vår organisation mera attraktiv. Men vi vet också att vi inte är det enda välfärdsområdet i Finland som kämpar med rekryteringen och kämpar om samma socialarbetare, säger Nåhls.
Är då språkkraven lägre i Mellersta Österbotten?
– Vår förhoppning och vårt mål är att socialarbetarna ska kunna betjäna klienter även på svenska. Det är ett tvåspråkigt välfärdsområde så vi borde förutsätta kunskap i båda språken, men i praktiken har inte alla anställda den kunskapen, säger Lönnbäck.
Om det är lättare att rekrytera socialarbetare i Mellersta Österbotten vågar Minna Lönnbäck inte sia om. Men ibland är situationen även den att en socialarbetare som är svenskspråkig har önskat att få jobba på finska för att stärka sin finska.
– Kunde man kanske tänka tvärtemot i Österbottens och våga anställa en person med svagare svenska som är villig att lära sig språket? Situationen är lite annorlunda här i Mellersta Österbotten i och med at de flesta klienter är finsk- eller tvåspråkiga och även barnen kan finska, säger Lönnbäck.
Lägre klientantal vållar inga större bekymmer inom Soite
Minna Lönnbäck säger att den sänkta gränsen för antalet klienter per socialarbetare inte ställer till några stora problem inom Soite. Resurserna kommer att räcka till i dagsläget. Men målet är att de ledande socialarbetarna skulle ha så få klienter som möjligt för att kunna stödja de andra socialarbetarna och vara delaktiga i exempelvis omhändertagningsprocesser.
Minna Lönnbäck säger att Soite tog sig an vårdreformen i ett tidigt skede och började redan då att harmonisera sina processer inom hela välfärdsområdet. Det har de nytta av nu.
– Det är dessutom ett litet välfärdsområde och vi har kunnat jobba för att barnskyddet skulle se likadant ut i hela Soite, men samtidigt beakta att det finns områden där behovet är lite annorlunda. Det måste man beakta.
Minna Lönnbäck säger att det finns välfärdsområden som helt enkelt själva säger att de inte kommer att kunna uppnå den nya gränsen på 30 klienter per socialarbetare. Det finns inte nog med pengar eller andra resurser.
Inom Soite finns det just nu en ledig tjänst som socialarbetare. Lönnbäck har inte närmare hunnit kolla upp läget, men hört att en av de sökande är behörigt. Samtidigt finns det en tjänst som ledande socialarbetare som är lediganslagen igen sen den som fick tjänsten tackade nej.
Någon stor rusning och många sökande handlar det inte om, men oftast kan man besätta lediga tjänster. Om inte annat med en vikarie fastän personen inte är behörig utan kanske befinner sig mitt i sin utbildning.
Oro på barnskyddet i Jakobstad
Personalen inom barnskyddet i Jakobstad vände sig i början av november till Yle Österbotten med sin oro över att deras välfungerande system att jobba monteras ner när Österbottens välfärdsområde harmoniserar sättet att jobba inom olika enheter. De upplevde då att de inte blev hörda.
Carina Nåhls säger att det aldrig varit tal om att nedmontera något.
– Jag tror att de syftar på det systemiska arbetssättet och det har man inte velat montera ner. Det har inte varit i användning i alla kommuner i Österbotten, men det betyder inte att det inte kan användas. Det borde i så fall ha kommit till min kännedom. Frågar du på fältet så säger de att de jobbar systemiskt, även om det finns olika sätt att implementera det arbetssättet, säger Nåhls.
Innan Jussi Björninen lämnade sin tjänst vid årsskiftet sa han till Yle att anmälan till regionförvaltningsverket redan lett till förändring. Även om regionförvaltningsverket ännu inte gjort någon begäran om utlåtande.
I planerna fanns en omorganisering där socialhandledare från barnskyddet skulle flyttas till familjecentralen, vilket socialhandledarna i Jakobstad var missnöjda med.
– Nu har man lyssnat på personalen och backat de planerna, säger Björninen.
Vad är det då som lockar personal till Soite? Är det lönen eller någon charmoffensiv?
– Lönen är inte längre avgörande, för i dag har andra välfärdsområden också höjt lönen. Om man jämför med Jakobstad och Pedersöre är knappast skillnaden så stor, vi har inte gjort något så speciellt för att rekrytera. Men säkert påverkar det att Österbotten under de två senaste åren börjat jobba med att hitta sin gemensamma linje. Det är kanske det som är lite jobbigt just nu, säger Minna Lönnbäck.