För tio år sedan började det konstgjorda grundvattnet rinna i Åbos alla kranar.
Strax efter det fick också Pargasborna tillgång till det konstgjorda grundvattnet, som transporteras i vattenrör från Virttaa ås i Loimaa.
I början av processen var många kritiska till de höga kostnaderna och ifrågasatte nödvändigheten att använda en ny råvattenkälla i stället för att ta råvatten ur Aura å.
Men i dag är de kritiska rösterna klart färre och tio år med det nya kranvattnet har förlöpt väl.
Jonas Heikkilä som är ordförande för bolaget Åbonejdens vatten är övertygad om att satsningen på konstgjort grundvatten i regionen var både nödvändig och lyckad.
– Vi vet hur dåligt kranvattnet var på 1990-talet i Åbo, då det både luktade och smakade illa. Råvattnet i Aura å höll dessutom flera gånger på att ta slut. Sommaren 1999 var så katastrofalt torr att vi var en vecka från att tvingas begränsa vattentillgången i Åbo, säger Heikkilä.
Brist på stora sjöar och älvar i Åboregionen
Jonas Heikkilä förklarar att tillgången till sötvatten och grundvatten är väldigt liten i sydvästra Finland eftersom det finns så få stora sjöar eller större älvar i regionen. Dessutom har kommunerna i Åboregionen haft många vattenverk med olika lösningar som inte fungerat optimalt.
Att vattenkvaliteten i Aura å nu skulle vara bättre än förr och att vattnet därför skulle lämpa sig bra som dricksvatten i dag, håller inte Heikkilä med om.
– Nivåerna av näringsämnen har inte sjunkit speciellt mycket i Aura å. Lagstiftningen har också gått framåt och i dag måste man mäta halter av ämnen som inte mättes förr, till exempel halter av bekämpningsmedel. Det ställs nya krav och gamla processer måste göras om, förklarar Heikkilä.
Enligt Heikkilä var det i tiderna också en väldigt dyr och riskabel process att skapa drickbart vatten av vattnet i Aura å.
– Vi använde till exempel stora mängder klor för att rena vattnet och en kemikalieolycka hade varit katastrofal. Det var inte en långsiktig lösning, säger Heikkilä.
Industrin i trakten ville inte heller använda det gamla kranvattnet i Åbo vid tillverkning av livsmedel, betonar Heikkilä.
– I dag har industrin inga problem att använda kranvattnet.
Reservvatten från Aura å, nu med högre krav
Nu då ett reservvattenverk håller på att planeras med vatten från Aura å, får Åbonejdens vatten inte längre fortsätta jobba på samma sätt som tidigare. Bolaget var tvunget att ansöka om nytt kemikalielov, med högre krav än tidigare.
2025 kommer också ny lagstiftning där dricksvatten bland annat måste testas för olika PFAS-föreningar.
– Åbonejdens vatten har frivilligt undersökt PFAS-halter också tidigare, men vi är lugna för halterna i råvattnet är så låga, rentav försvinnande små.
När du besöker andra orter, reflekterar du över smaken på ortens dricksvatten?
– Visst gör jag det. Då jag besöker Vasa som använder renat ytvatten från Kyro älv, upplever jag att dricksvattnet inte smakar lika gott som i Åbo. Helsingfors dricksvatten smakar också annorlunda, de använder mer klor i dricksvattnet än vad vi gör här, tack vare det konstgjorda grundvattnet.