Dags att liva upp de femtio nyanserna av snövitt och skymningsgrått där ute igen. Kvanthopps serie om regnbågens färger fortsätter, och januari månads färg är – gul. Sommarens gula solsken och blomsterprakt minns man ju väldigt gärna så här års.
Men som sagt, är solen ens gul på riktigt? Och varför är den gula färgen en så, hur ska vi säga, omtvistad färg? Å ena sidan förknippas gult ofta med positiva egenskaper som energi, lycka, optimism och värme, eller kreativitet och upplysning.
Men gult associeras också med avund, svartsjuka och förräderi – inom kristendomen har gult ofta räknats som Judas Iskariots färg. Gult är också feghetens färg, åtminstone i den anglosaxiska världen. Och gult rimmar ju med fult.
Men naturen struntar i sådant här snack. Naturen älskar gult, det är till exempel en av de allra vanligaste färgerna hos blommor. Gult är liksom naturens ”kom hit och ta för er”-färg som meddelar åt insekterna att nu vankas det nektar. Och åt oss apor att ”nu är bananerna som allra bäst!”
Sedan sägs det ju också att man ska tapetsera arbetsrummet i gult, för det stimulerar mental aktivitet och genererar positivitet. Gult är också förknippat med ökad energi och bättre fokus. Men stämmer det här, vad säger vetenskapen? Bland annat det här tar vi en titt på i veckans Kvanthopp.
Varför gulnar papper?
Jag har en gammal släktbibel där hemma, från 1740. Året då bland annat Carl Michael Bellman föddes och tysk-romerske kejsaren Karl VI dog. Nästan hundra år senare har August Rosenlund, min mormors morfars far, övat sig på att skriva sin signatur på de tomma bladen längst bak. Lite sympatiskt, tycker jag. Papper var inte så lätt att komma över på den tiden, antar jag.
Min poäng i anknytning till det här avsnittets tema, är att den här gamla bibelns blad är, så där som gammalt papper ofta blir, väldigt gulnade. Faktum är att det här pappret har passerat det gula stadiet och är nu nästan helt brunt.
Varför gulnar då papper med tiden? Jo, papper tillverkat av trämassa innehåller lignin. Lignin är ett slags biopolymer, naturens eget plast, kan man säga. Det ingår i växters cellväggar. Det är ligninet som ger trä det mesta av sin styrka.
Grejen med lignin är att det oxiderar lätt, alltså det reagerar med luftens syre, och får då en gul eller brun färg. Papper av högre kvalitet är kemiskt behandlat och blekt för att eliminera det mesta av ligninet, så det gulnar långsammare. Tidningspapper tenderar att innehålla rätt så mycket lignin, så därför gulnar gamla Hufvudstadsblad till exempel. Överhuvudtaget innehåller gammalt papper, som i gamla biblar, mycket lignin, och därför blir de med tiden rentav bruna till kulören.
Den här oxideringen är i princip en sorts långsamt brinnande utan lågor. Långsamt förtärs pappret av syret i luften. Du kan se den här processen i snabbspolning om du tänder eld på en bit papper. Det går från vitt till gult till brunt till svart.
Gula dimljus ger bättre sikt
Apropå gult papper: det finns en koppling till bilvärlden här. Bilarnas dimljus brukade tidigare ofta vara gula till färgen. Gult ljus har en längre våglängd jämfört med blått eller vitt ljus. Därför sprider luftens svävande vattendroppar de kortare, vita och blåa våglängderna mer än längre, gulare våglängder under dimmiga förhållanden. Det gula ljuset är med andra ord bättre på att penetrera dimma, vilket ger bättre sikt för föraren.
Det här var viktigare förr, när bilarnas strålkastare lyste svagare, idag är det av mindre betydelse. Framför allt franska bilar hade ofta gula strålkastare förr, det fanns lag på det. Frankrike frångick det här 1993.
Och det sägs alltså att den här uppfinningen kom till när vinden råkade blåsa en gulnad tidningssida på strålkastaren till en racerbil i en biltävling någon gång under det tidiga 1900-talet. Ser man på, märkte föraren, det gula ljuset gjorde att han kunde se vägen framför sig bättre i dimman. Men den här storyn är lite av en vandringssägen, det finns inga belägg för att det här verkligen hände.
Från gult ljus passar det ju fint att gå vidare till det klaraste ljuset av dem alla, solen. Vilken färg är solen? Gul, eller hur, det vet ju alla. Njaa, det är inte riktigt så enkelt.
Solen är officiellt klassad som en gul dvärgstjärna eller en G2 V-stjärna. G2 betecknar de näst hetaste stjärnorna i den gula G-klassen av stjärnor med yttemperaturer mellan cirka 5 300 och 6 000 kelvin. V:et representerar i sin tur solens status som en vätebrännande huvudsekvensstjärna, en stjärna i sin bästa ålder.
Solens färg beror på ditt perspektiv
Men frågan kvarstår: vilken färg har hon? ”Gul” står det alltså på etiketten.
Men njaa, solen strålar de facto ut ljus av alla synliga färger i det elektromagnetiska spektrumet, ganska jämnt. När de här färgerna förenas i dina ögon tolkar din hjärna solens ljus som vitt. Tittar du ut från fönstret på Internationella rymdstationen, till exempel, så ser du solen sådan som den är, helt och hållet vit.
Orsaken till att vi ändå tänker på solen som gul, är att här nere på jorden spelar atmosfären oss ett spratt. Blått ljus med kortare våglängd sprids mer effektivt av atmosfärens partiklar, än rött ljus med längre våglängder. Därför förlorar solljuset en del av sin blåa nyans när det passerar genom atmosfären. Det här får solen att se gulaktig ut. Ju längre ned mot horisonten den sjunker, desto rödare ser solen ut att bli.
Men vad är då gult egentligen, sett ur vetenskapens och färglärans synvinkel? Sett ur fysikens perspektiv finns det ingen universell definition av gult. Men på ett ungefär snackar vi om det spann av våglängder som sträcker sig mellan 565 och 590 nanometer, längre än orange, men kortare än grönt.
Men hjärnan är lätt att lura. Det finns flera sätt att se gult. Du kan till exempel få en gul färgsensation genom att titta på monokromatiskt ljus, alltså ljus av en enda våglängd, i det här fallet 575 nanometer. Å andra sidan uppstår den gula färgkänslan också om du blandar till exempel grönt ljus på 530 nanometer och rött ljus på 650 nanometer i lämpligt förhållande.
Då är det alltså ljus av två helt olika färger som kommer in i ögat, men din hjärna tolkar hur som helst det hela som gult. Fenomenet kallas för metameri.
Eftersom färger inte följer någon naturlag, det är som sagt vår hjärna som mer eller mindre hallucinerar alla färgerna – de finns inte där på riktigt – så finns det heller inget ”periodiskt system” för färger. Det finns bara ungefärliga våglängdsspann där ljus kan förväntas framkalla en viss färgupplevelse i en genomsnittlig människas huvud.
Är gult en grundfärg eller inte?
De traditionella grundfärgerna, som konstnärerna ser på saken, är rött, blått och gult. Med dem kan du i princip få till alla färger. Men numera kör industrin med olika moderna färgsystem, till exempel de så kallade perceptuellt baserade systemen, i stil med det internationella NCS (Natural Colour System). NCS används av diverse designfolk, arkitekter, forskare etcetera för att specificera, koordinera och kontrollera färg. Det hela bygger på forskning utförd av den tyske fysiologen Ewald Hering.
Och gult är alltså en av de sex elementarfärgerna i NCS-systemet, utöver vitt, svart, rött, blått och grönt. Och grunden för den här indelningen är alltså att ingen av elementarfärgerna ska ha någon visuell likhet med någon annan elementarfärg.
Och så har vi andra färgsystem som används till att åstadkomma färgen i ett visst material eller medium. Till exempel RGB-systemet för TV- och datorskärmar och CMYK-systemet för tryckning.
RGB är det system som bland annat våra TV- och telefonskärmar jobbar enligt, så ur ett vardagsperspektiv lönar det sig att känna till det. RGB-systemets tre primärfärger är rött, grönt och blått. Gult är här en sekundärfärg som din TV-skärm skapar genom att samtidigt tända de röda och gröna lysdioderna, med lika stor ljusstyrka. Din skärm har alltså inga gula lysdioder.
Nåjo, nog tekniksnack för den här gången. Låt oss kolla in det gula i naturen. Och naturen älskar ju gult. Gult är, vid sidan av grönt, en av de vanligaste färgerna i växtriket. Höstlöv, gula blommor, bananer, citroner, och andra gula frukter innehåller alla karotenoider, gula och röda organiska pigment som finns i växternas så kallade kloroplaster och kromoplaster.
Karotenoiderna, naturens gula pigment
Karotenoiderna finns inte bara i växter, utan också i många fotosyntetiska organismer som alger, vissa bakterier och svampar. Men i princip färgar de allt från majs, påskliljor, smörblommor till bananer, naturligtvis, och det gula i fåglarnas fjäderskrud, och i äggulorna...
Men karotenoiderna producerar förstås inte bara den gula färgen, de är också ansvariga för det röda hos kokt hummer samt det rosa hos flamingon och laxen.
I växter och alger har karotenoiderna två viktiga uppdrag att sköta: de absorberar ljusenergi för användning i fotosyntes, och de skyddar det gröna klorofyllet från solens skarpa strålar.
På sensommaren, när dagsljuset börjar avta och luften svalnar, stänger växterna gradvis av transporten av vätskor in och ut ur bladen, och suger bort klorofyllet. När löven innehåller mindre klorofyll framträder de gula och röda karotenoiderna tydligare, vilket ger upphov till den klassiska höstglöden som du kan njuta av i Lappland, för tre tusen euro per vecka eller så...
Karotenoiderna delas in i två huvudgrupper: karotenerna och xantofyllerna. Xantofyller är uttryckligen gula växtpigment, medan karotenerna i allmänhet är mera orange. Xantofyllernas namn kommer från grekiskans xanthos (”gul”) och phyllon (”blad”). Xantofyllerna innehåller syre till skillnad från karotenerna som är rena kolväten.
De xantofyller som finns i djurens kroppar och i djurprodukter kommer ursprungligen från dieten. Den gula färgen hos äggula, fett och skinn kommer till exempel från olika xantofyller i hönsfodret. Huvudsakligen då lutein, som ofta tillförs i hönsfoder för att ge gulan kraftigare färg.
Färgen hos den gula fläcken i dina ögons näthinnor kommer också från lutein och zeaxantin, en annan karotenoid. Den gula fläcken är alltså den del av din näthinna där tapparna, det vill säga färgreceptorerna i ögat, sitter som tätast och din syn är skarpast.
Ät gult, för ögonens skull
Den gula fläcken är alltså gul till färgen, och den färgen kommer från xantofyllerna lutein och zeaxantin. Upp till 80 procent av cellerna i den gula fläckens tappar består för övrigt av omega-3-fettsyran DHA.
Så vill du ta hand om din syn, skydda din gula fläck genom att äta rätt. Lutein, zeaxantin, lykopen, selen, zink, E-vitamin E och C-vitamin är alla prima antioxidanter som skyddar den gula fläcken.
Jag upprepar: xantofyller i stil med lutein och zeaxantin produceras inte av kroppen själv. Du måste få dem i dig via födan. Förutom att bygga upp den gula fläcken hjälper de också skydda ögat genom att absorbera joniserande blått ljus.
Vad mera finns att berätta om den gula färgen då? Nå, som sagt, gult är en lite motstridig färg. Den associeras med en massa positiva saker världen över. Enligt undersökningar gjorda i Europa, USA och på andra håll, är gul färgen som människor oftast förknippar med nöje, mildhet, humor, lycka, spontanitet och klokhet.
Men gult förknippas också med negativa saker som ambivalens, avundsjuka, svartsjuka, girighet och, i USA, feghet. Amerikanerna säger att du har ett ”yellow streak”, en gul rand längs ryggraden, om du är feg. ”Chicken” är en annan symbol för feghet, en gul liten kyckling.
Adjektivet gul används också nedsättande om kvällstidningar som kör med sensationalism, den så kallade ”gula pressen”.
Gult, förräderiets färg
Under medeltiden associerades gult med Judas Iskariot och färgen fick därför dåligt rykte som en symbol för avund, svartsjuka och förräderi. Gult är ju för övrigt också påskens färg – folkligt, inte liturgiskt. Icke-kristna människor avbildades förr ofta i gult, så som judar, som också i vissa fall tvingades bära gult, inklusive den gula Davidsstjärnan. De påstådda kättare som ställdes inför Spanska inkvisitionen kläddes ofta i gula fångkläder.
Gult har också traditionellt associerats med guld. Ja, själva ordet ”guld” kommer ju alltså från gult. Gult har därför också, på gott och ont, kommit att förknippas med rikedom, bankirer och penningutlåning. Gult är ett centralt element bland annat i huset Medicis vapensköld. Huset Medici var en sällsynt rik och mäktig släkt under den italienska renässansen. De utövade ett stort politiskt inflytande, inte minst tack vare sin bank som var den största i Europa under 1400-talet.
Gult är en av de här färgerna som ofta nämns då inredningsexperter lägger ut texten om vilken färg som är bäst i arbetsrummets tapeter om du vill höja din energinivå och känna dig fokuserad och alert. Den här tanken, att vissa färger, inklusive gult, kan ha psykologiska och fysiologiska effekter, förknippas ofta med det man kallar färgpsykologi. Alltså (pseudo)vetenskapen kring hur färger kan påverka mänskligt beteende, känslor och välbefinnande.
Utan att gå desto djupare i det här resonemanget, låt oss bara säga att de vetenskapliga bevisen som stöder specifika hälsofördelar med olika färger i inredningen, är mycket begränsade. Och det är värt att notera att det finns stora individuella skillnader i hur vi reagerar på färger.
Gult är inte favoritfärgen nr. 1
Men det här hindrar ju inte oss människor från att ha åsikter och preferenser. Det har, föga överraskande, gjorts studier där forskarna frågade folk, kort och gott, att vilken är din favoritfärg. I en stor amerikansk studie var blått folkets favorit med 35 procent av rösterna, följt av grönt (16 %), lila (10 %) och rött (9 %). Orange, gult och brunt var däremot de minst populära färgerna.
Färgen på placebo-piller rapporteras vara en faktor för deras effektivitet. ”Varma” färger som rött och gult har visat sig fungera bättre som stimulantia och ”kallfärgade” (blå, lila, etc.) placebopiller har större effekt som antidepressiva.
I den antika temperamentsläran, som kopplar samman färger med olika kroppsvätskor, står gult för galla och associeras med ett koleriskt och hetsigt temperament.
Men det är ju nog ett faktum att gult är en väldigt effektiv färg när det kommer till att väcka uppmärksamhet. Jag menar, just därför är gult en av naturens främsta ”kom hit”-färger. I vissa fall också en ”håll dig på avstånd”-färg. Jag tänker på vissa giftiga ormar och grodor och liknande.
I Sverige gjordes på 1960-talet en standardisering av färger för varselmärkning, där gult användes som varning för personskador. De här principerna är fortfarande rätt långt i användning. För att göra viktiga grejer lättare att uppfatta rekommenderas att gult ska kombineras med kontrastfärgen svart.
Det här är en kombination som inte är vald av en slump – som sagt, naturen kör ju med samma gul-svarta färgkombination hos getingar och andra djur vars gul-svarta ränder evolutionen har programmerat oss att undvika.
Viktig signalfärg
Också i trafikljusen och på vägskyltarna är gult en färg som manar till uppmärksamhet och försiktighet. Av samma skäl är väghållningsfordon och ambulanser ofta gula.
Samma egenskap har lett till att postens bilar, brevlådor och mycket annat ofta är gula. Man talar de facto om den ”postgula” färgen, som länge har symboliserat hela postväsendet.
Återigen, av samma orsak är gult den traditionella färgen för karantänsflaggan, signalflaggan som traditionellt hissas när ett fartyg är i karantän på grund av smittsam sjukdom ombord. Flaggan har också kallats för pestflagga, av uppenbara orsaker.
På engelska kallas den gula signalflaggan Yellow Jack, eller ”Quebec”. Den gula flaggans bokstav, Q, kommer från det engelska ordet för karantän. Fortfarande gäller regeln att ett fartyg som hissar två gula flaggor, ”dubbel Quebec” (QQ), signalerar: ”Jag behöver hälsogranskning”. Resulterar granskningen i att det finns en smittorisk, håller man en gul flagga och fartyget sätts i karantän.
Färgen gul har en lång historia som symbol för smitta också utanför sjöfarten. Den användes de facto för att markera hus med smitta innan den användes till sjöss.
I vissa länder, som Indonesien, används gula flaggor för att markera att någon i huset har dött, oavsett orsak. De placeras i korsningar som leder till den nyligen avlidnes hem, för att leda sörjande till rätt adress, och för att markera rutten för begravningskonvojen.
Gult och vår rädsla för asiater
Gult har också använts i rasistiska sammanhang. Gula faran är en term som i början av 1900-talet brukade användas om asiater, vilka ansågs hota den vita rasen. USA upplevde vid den här tiden en stor inflyttning av kinesiska migranter, vilket många såg som ett hot.
Många var också rädda för Japans expansion som militär stormakt. Inte bara i USA, utan i Europa, Australien och Nya Zeeland, var ”gula faran” en allmänt använd term.
Men asiaterna själva resonerar helt annorlunda när det kommer till gult.
I Kina har gult traditionellt associerats med jord, av de fyra elementen – jord, luft, eld och vatten – och med mitten av riktningarna. Gult har haft en speciell status som den kinesiska kejsarfamiljens färg, med förbud för andra än kejsaren och hans söner att bära gula kläder.
Apropå det där med gult som mittens färg: Kinas första nationsflagga hade gul bakgrund, dels på grund av det mandarinkinesiska namnet för Kina, ”Mittens rike”. I kinesisk kultur har gult också symboliserat ålderdomen.
Slutligen kan vi ännu konstatera att gult alltid har varit en favoritfärg för konstnärer, i och med att gula pigment är väldigt enkla att hitta i naturen och därmed också billiga – utom om det kommer från saffran, såklart. Saffran är, som vi vet, bokstavligen dyrare än guld. Gult, i form av gult ockrapigment från lera, var en av de första färgerna som användes i förhistorisk grottkonst. Lascaux-grottan i Frankrike har till exempel en avbildning av en häst färgad med gult, som uppskattas vara 17 300 år gammal.
Ja, och snackar vi konst, kan vi ju inte avsluta utan att ens nämna Vincent van Gogh och hans älskade gula solrosor. Vad blir gulare än så?