En kris har seglat upp inom Marthaförbundet. Det handlar om nya anställningsvillkor som införs från första juni.
Omställningsförhandlingarna har hållits och avslutats men bland de anställda är missnöjet stort.
Situationen är särskilt utmanande i Vasa. Av de fyra som förr jobbade på kontoret i Vasa jobbar nu enbart en kvar, resten har slutat.
Marthaförbundet har tio anställda också i Helsingfors, men där har ingen sagt upp sig.
Enligt Mikaela Groop, informationschef på Marthaförbundet och förtroendeperson för personalen, ska flera försämringar nu införas.
– Det blir närmare en månad mer arbete, men samma lön. Det är fråga om ganska stora omställningar när det gäller vår arbetstid och personalen har känt oro för att behöva jobba mer utan att få en kompensation för den arbetstiden.
– Det här gäller både fast anställda samt visstids- och projektanställda.
Att just Vasakontoret drabbades extra hårt är en slump, enligt Groop.
– När man har så få anställda där så upplevs det som en större kris när tre säger upp sig där jämfört med om tre hade sagt upp sig här på Helsingforskontoret. Här i Helsingfors är alla kvar.
Det framkommer ingenstans att Marthaförbundet har dålig ekonomi, tvärtom
Jenna Matintupa, martha i Vasa
Spår svårare samarbete då folk lämnat
Jenna Matintupa är sedan länge aktiv inom Martharörelsen i Vasa och har god insyn i verksamheten.
Hon beskriver situationen som krisartad och oroar sig för hur det ska gå nu med den dagliga verksamheten i Österbotten efter att rådgivarna sagt upp sig.
– Enligt förbundet ska vi fortsätta erbjuda samma tjänster som förr. Det betyder att varje gång någon vill samarbeta med förbundet i Österbotten eller ha några kurser här så måste det komma någon från Helsingfors som drar den.
– Det försvårar ju samarbetet med Marthaförbundet markant.
Det som Jenna Matintupa reagerat på är att Marthaförbundet vill spara trots att det enligt henne inte verkar finnas behov av det.
– Det framkommer ingenstans att Marthaförbundet har dålig ekonomi, tvärtom. Som medlemmar fick vi på årsmötet infon att resultatet var gott.
– Varför ska man då skära ned på något som fungerar? Det känns fel att skära indirekt i de anställdas ersättning då deras levnadskostnader samtidigt stiger.
Ordförande Mia Hafrén: Vi måste tänka på framtiden
När vi frågar Marthaförbundets ordförande Mia Hafrén vad som ligger bakom behovet att åtgärda anställningsförhållandena svarar hon så här:
– Vi förstår att omställningar gör ont och det kan bli kris då.
Varför måste ni göra det här?
– Vi har ett ansvar att se till att Marthaförbundet kan fylla 225 år också. Vi fyller 125 år i år och har i uppgift att se till att verksamheten fortsätter. Man måste våga titta framåt och fundera hur resurserna delas upp rätt och även våga diskutera finansiering.
Det är affärshemligheter helt enkelt
ordförande Mia Hafrén om förhandlingar
Vad är problemet med er ekonomi?
– Det är just nu ingen akut kris. Men vi måste göra förändringar för de nya sakerna som kommer emot.
Men kan du vara konkret? De jag pratat med upplever att orsaken inte kommunicerats ut tillräckligt.
– Ja, jag har förstått att det upplevts som oklart. Men när det kommer till förbundets ekonomiska detaljer och siffror så är det sådant man inte ger ut. Det är affärshemligheter helt enkelt. Det ligger på vårt ansvar att ta hand om det och jag kan inte gå in på detaljer om den saken.
När det gäller personalens situation säger Mia Hafrén så här:
– Det har funnits förmåner som vi har varit väldigt glada över att kunna ha. Nu ser vi att det inte mer är möjligt, för att vi ska kunna fortsätta utvecklas som förbund. Därför måste vi börja tänka om med resurserna.
Enligt personalrepresentanten Mikaela Groop borde arbetsgivaren nu jobba för att återställa förtroendet bland personalen.
– Jag tror att man som arbetsgivare måste jobba tillsammans med personalen för att säkerställa att den mår som bra som möjligt. Annars tror jag inte vi kommer vidare i det här.
Jenna Matintupa framhåller bristen på kommunikation i processen.
– Ledningen tycker att arbetsavtalen är föråldrade och behöver uppdateras. Men det har inte motiverats tillräckligt, och de har inte heller uttryckt vilja att diskutera saken vidare utan bara ansett att anställda ska acceptera läget. Så ska det inte gå till.
Hur ser då du, Mia Hafrén, på Marthaförbundets kommunikation om förändringen?
– Det är svårt att kommunicera kring förhandlingar eftersom vissa saker inte får sägas. Jag förstår att personalen upplever att mycket har hållits hemligt men det är inte för att bråka med någon. Vi har försökt göra det så rätt som möjligt, men man kan alltid bli bättre på kommunikation.
Vasabladet var först med nyheten om krisen inom Marthaförbundet.