Vi har ett infekterat läge på arbetsmarknaden. Den ena strejken följer på den andra.
Nyligen samlades omkring 13 000 arga arbetstagare på Senatstorget för att kräva att regeringen ändrar sin politik. Regeringen kommer bland annat att inskränka strejkrätten, göra det enklare för arbetsgivare att anställa med tidsbundna kontrakt, och skära i den sociala tryggheten.
Det är svårt att hitta insatta sakkunniga, alltså personer som känner till förhållandena på arbetsmarknaden, men som inte har egna intressen på spel. Professor emeritus Niklas Bruun hör till de få som utifrån kan kommentera läget på arbetsmarknaden.
Niklas Bruun drar sig inte för att kritisera regeringen för uttalanden som inte riktigt stämmer överens med verkligheten. Då syftar han på att regeringen säger sig införa en nordisk modell på den finländska arbetsmarknaden genom att följa Sveriges exempel.
Niklas Bruun är insatt i skillnaderna mellan svenskt och finskt arbetsliv och gör gärna jämförelser dem emellan.
Bruun säger att man i Sverige länge har baserat arbetsmarknaden på överenskommelser mellan centralorganisationerna Svenskt Näringsliv, som motsvarar Finlands näringsliv EK, och löntagarorganisationerna.
– Här hos oss vill EK nu inte vara med i förhandlingar som avtalspart över huvud taget, säger Niklas Bruun.
Förändringarna är dramatiska
De förändringar som Petteri Orpos regering vill driva igenom är enligt Niklas Bruun dramatiska. Men han vill inte lyfta fram någon enskild fråga som större än de andra. Det är helheten som är avgörande.
– Det är svårt att tro att det här inte kommer att leda till många konflikter på arbetsmarknaden.
Niklas Bruun skriver inte under statsminister Petteri Orpos (Saml) uttalande om att det handlar om små justeringar.
Bruun säger att det också finns många små justeringar, men då man sätter ihop dem blir det ett ganska stort pussel.
Riksförlikningsmannen riskerar bli en bifigur
En av de reformer regeringen vill driva igenom är en exportdriven modell där riksförlikningsmannen genom lagstiftning tvingas följa den så kallade allmänna linjen. Ingen bransch kommer att ha en möjlighet att få ett högre lönelyft än exportindustrin genom att ansöka om förlikning.
Niklas Bruun drar paralleller till Sverige där Medlingsbyrån har en aktiv roll och kommer in i förhandlingarna redan innan det uppstår konflikter mellan arbetsgivare och arbetstagare. En representant för Medlingsbyrån eller en av parterna utsedd medlare är ofta på plats redan när de förhandlande parterna möts för första gången. Medlingsbyrån tar också fram statistik och andra uppgifter som grund för kollektivavtalsförhandlingarna.
Regeringens planer att inskränka riksförlikningsmannens roll är ett problem, anser Bruun. Han tillägger att det behövs medlare på arbetsmarknaden och att det är till fördel om de kan ha en aktiv och konstruktiv roll.
– Om man redan på förhand slår fast att riksförlikningsmannen bara får anta en viss sorts medlingsbud blir det mycket lite att förhandla om. Riksförlikningsmannen blir lätt åsidosatt i förhandlingarna och på så sätt en bifigur.
Total kollaps för trepartsförhandlingarna?
Niklas Bruun säger att det är naturligt att regeringen bereder ett lagförslag i taget, men det leder till att det blir svårt för parterna att förhandla fram kompromisser.
– Om allt görs i små separata delar som detaljreglerats i regeringsprogrammet finns det kanske inte så mycket att förhandla om.
På frågan om trepartsförhandlingarnas framtid svarar Niklas Bruun att arbetsgivarsidan för tillfället inte baserar sin verksamhet på trepartsförhandlingar, utan förlitar sig på regeringen.
Trepartsförhandlingar innebär att arbetsgivarorganisationerna, facket och regeringen tillsammans förhandlar fram lösningar för arbetsmarknadens del.
– Om man fortsätter så här innebär det på sikt en total kollaps för den arbetsmarknadsmodell som vi har haft under hela efterkrigstiden.
Får följder för nästa riksdagsval
Professor Niklas Bruun drar paralleller mellan läget i Sverige i början av 1990-talet då Moderaternas Carl Bildt var statsminister och läget i Finland i dag, 30 år senare.
Carl Bildts regering drev på 90-talet igenom en rad lagförändringar för den svenska arbetsmarknaden, men missnöjet pyrde i det svenska samhället.
Socialdemokraterna vann följande riksdagsval och bildade regering. Det första den nya socialdemokratiska regeringen gjorde var att stryka den tidigare regeringens lagändringar, ett drag som i Sverige kallades för en återställare.
Tror du att vi också i Finland kommer att ha en liknande situation som i Sverige, är det möjligt att regeringen Orpos lagändringar gällande arbetsmarknaden återställs?
– Åtminstone tror jag att facket kommer att kräva det.
Men Niklas Bruun ser det som osannolikt att Socialdemokraterna i Finland får en lika stark ställning efter nästa val som systerpartiet fick i Sverige i valet 1994.
Det kommer knappast att gå lika enkelt att stryka regeringen Orpos förändringar som det gick att stryka dem som gjordes i Sverige, men radikala förändringskrav kommer att ställas.
– Det här lagstiftningsprogrammet gör nog att arbetsmarknadsfrågorna kommer att vara stora politiska frågor inför nästa val, säger Bruun.