Från och med idag måndag inleds nya politiska strejker mot regeringen Orpos planerade nedskärningar på arbetsmarknaden. Strejkerna lamslår bland annat delar av trafiken, dagvården, livsmedelsbranschen och industrin.
Det hela börjar anta rätt unika proportioner, säger Kim Strandberg som är professor i statskunskap på Åbo Akademi i Vasa.
– Det här är ganska exceptionellt. Jag kommer inte ihåg att vi skulle ha sett något liknande under min vuxna tid, säger Strandberg.
Han säger att den här veckans strejker knappast är de sista, utan tror att strejk eller strejkhot kommer att prägla våren också framöver.
– Just nu ser man inte i offentligheten någon större vilja till förhandling från regeringshåll. Samtidigt så tycker jag inte att man ser det från fackförbundens håll heller. Men kanske man är inne i en intensiv fas där det är svårt att komma till förhandlingsbordet.
Kanske inser man ändå småningom att man måste börja förhandla också, istället för att bara beskylla varandra för att inte vilja förhandla, funderar Strandberg.
Stor press på regeringen
Stort fokus har de senaste veckorna legat på presidentvalet, men småningom riktas en större ljuskägla tillbaka på det spända läget mellan regeringen och fackförbunden.
Då kan pressen bli ännu större på Orpos regering, tror Strandberg.
– Pressen är redan stor. Vi såg ju häromdagen till och med presidenten som uppmanade partierna att börja komma bättre överens kring de här ekonomiska frågorna. Orpos regering befinner sig nog i ett litet korstryck, där det blåser från alla håll och de vet kanske inte vart de ska vända sig.
Orpos beslutsamhet har enligt Strandberg hittills ändå varit anmärkningsvärt stor. Han köper däremot inte till fullo regeringens hänvisningar till att regeringsprogrammet ska förverkligas och statsskulden minskas i enlighet med Samlingspartiets valkampanj.
– Regeringspartierna för fram som argument att väljarna har röstat för nedskärningar och därför nu ska vara tysta och köpa det här. Jag tror det är en kraftig förenkling av vad väljarna röstat på.
Jag tycker att det är en olycklig utveckling om Finland ska bli sådant att den som sitter vid makten kör sitt race fullt ut
Kim Strandberg, professor vid ÅA
Enligt Strandberg var det omöjligt för väljarna att veta exakt vilka nedskärningar man skulle få och därför är det ohållbart av regeringen att utgå ifrån att väljarna köper hela paketet utan protester.
– På det viset tycker jag att regeringen gör det väl enkelt för sig. Det är ju inte heller så som Finland har brukat fungera. Vi har alltid haft ett konsensussökande politiskt fält där man kommer överens och jämkar lite.
Strandberg ser med oro på en utveckling i riktning USA, där det parti som har makten kör sin linje fullt ut. Konsensuspolitiken är ett finländskt särdrag värt att bevara, anser han.
– Jag tycker att det är en olycklig utveckling om Finland ska bli sådant att den som sitter vid makten kör sitt race fullt ut.
Osannolikt med generalstrejk som 1956
Hur länge kan då den här armbrytningen pågå? Strandberg säger att det naturligtvis är svårt att förutspå.
– Just nu ser det ju ut som en svårlöst konflikt som kan pågå länge. Men det är nog omöjligt att säga hur länge det här kan pågå.
Enligt Strandberg är det också svårt att spekulera kring vart finländarna riktar sig missnöje om och när vardagen blir svår att få ihop för att tåg står stilla och daghem är stängda. Riktas missnöjet mot regeringen eller mot fackförbunden? Kanske lite av vardera.
År 1956 hade Finland generalstrejk och samhället stod stilla i 19 dagar. Att vi skulle få se något så radikalt idag tror Strandberg ändå inte på.
– Kanske får vi strejk i totalt 19 dagar, utspridda över flera olika veckor eller månader.
Strandberg påpekar att tiderna har förändrats. 1950-, 60- och 70-talet var en kollektivistisk tid då snart sagt alla var medlem i en fackförening. Många fler var medlem i något politiskt parti och deltog aktivt i andra typer av föreningsliv.
– Idag är fackförbundets karaktär inte densamma och deras medlemsbas är inte likadan som förr. Jag tror inte vi får någon 19 dagars ihållande strejk, men det här är kanske så nära vi kan komma det.
Med tanke på detta, anser du att regeringen tar situationen på allvar?
– På sätt och vis, eftersom man hårt dömer ut alla strejker. Man säger ju att ”nu får ni sluta upp med det här, ni bara förstör för landet”. Men om man väljer att ändra något på grund av strejkerna återstår att se.