Lykkes familj bor vid gränsen till Svartå men på Ingå-sidan, så deras behov i kön för dagvårdsplats prioriteras inte lika högt som raseborgares behov.
– Jag tänkte aldrig ens att det skulle vara problem med att få dagisplats i Svartå när vi flyttade hit, säger Fredrika Hendrén, Lykkes mamma.
Hon var alltid jättetrött redan vid lunchtiden
Fredrika Hendrén
Svartå daghem ligger omkring tre kilometer från familjens hem medan Knattebo i Ingå, där dottern fått dagvårdsplats, innebär en 18 kilometer lång bilresa.
Oftast går dagisresan i fel riktning i förhållande till föräldrarnas arbetsorter.
– Ibland känns det som om man har levt ett halvt liv innan man ens har hunnit börja arbetsdagen, säger Hendrén.
Fredrika Hendrén arbetar på Arbets- och näringsbyrån i Lojo medan Jonathan Juslenius, Lykkes pappa, arbetar inom byggbranschen och hans arbetsort varierar beroende på projekt.
Resan mellan Svartå, Knattebo daghem och Lojo tar ungefär en timme.
Det här betyder att Lykke måste föras till dagis ganska tidigt om morgnarna.
– Hon är ofta den första som kommer till småbarnsgruppen på dagis och den sista som får åka hem, säger Hendrén.
Tungt för Lykke
Den långa tiden hemifrån märks på Lykke.
– Ibland vill hon inte riktigt åka iväg till dagis och det blir mycket gråt hemma på morgonen och avlämningarna kan också vara ganska jobbiga, berättar Hendrén.
Tyngst kändes det ändå i början, då Lykke bara var ett år.
– Redan vid lunchtid var hon alltid jättetrött, dagispersonalen var ofta tvungen att lägga henne tidigare och sova.
Trivs på Knattebo
Hendrén säger att föräldrarnas fritid med Lykke efter jobbet blir väldigt kort.
– Det känns som om vi måste börja med kvällsrutinerna jättetidigt så att Lykke ska orka nästa dag igen.
Lykke har varit på Knattebo i snart ett år och en ljusglimt i tillvaron är att hon trivs mycket bra där.
– Vi är jättenöjda med daghemmet och pedagogerna, säger Hendrén.
Fredrika Hendrén berättar att hon tidigare också kollat med Lojo stad om Lykke kunde få en dagvårdsplats där, men det här lyckades inte.
Hård press på dagvården
Ingå kommun har försökt köpa en dagvårdsplats på Svartå daghem från Raseborg, men det har inte lyckats. Pressen på daghemmet är hård och Raseborgs stad måste i första hand se till att egna kommuninvånare får dagvårdsplats.
– Om vi säljer platser till andra kommuner så kommer naturligtvis våra egna kommuninvånare i första hand, säger Nina Aartokallio, chef för småbarnspedagogiken i Raseborg.
Det handlar bara om några enstaka dagvårdsplatser som Raseborgs stad årligen köper eller säljer. Trycket på dagvården inom Raseborg är stort och situationen ser liknande ut i de flesta grannkommuner.
Kommuner måste inte sälja platser
I Ingå är pressen på dagvården också stor och kommunen har varken några köpta eller sålda dagvårdsplatser just nu, meddelar Ann-Britt Romar, som är personalchef och tf. bildningschef i kommunen.
Social- och hälsovårdsministeriet uppmuntrar kommuner att samarbeta i dagvårdsfrågor som gäller barns bästa, men kommunerna är inte skyldiga att sälja dagvårdsplatser till varandra om man själv har behov av dem, ifall det inte är frågan om ett barnskyddsärende.
Barn börjar dagis allt tidigare
Orsaken till att pressen är så stor på dagvården i Raseborg är att barn börjar dagis i allt yngre ålder. Det här ställer stora krav på småbarnspedagogiken.
– Det finns jättestora krav på utrymmena när vi ordnar småbarnspedagogik. Vi måste få tillgång till behörig personal och det är många saker som ska överensstämma, säger Aartokallio.
Raseborgs stad räknar med att antalet barn som behöver dagvård i kommunen kommer att sjunka de närmaste åren eftersom det föds allt färre barn, men att förutspå exakt när det kommer att märkas är svårt.
– Vi har våra prognoser men det är nog jättesvårt att förutspå hur många vårdnadshavare som söker en plats, säger Aartokallio.
Inget kronologiskt kösystem
I Raseborg går de egna invånarna först då man ställer sig i kö för dagvårdsplats, men kön är inte kronologisk.
Det finns olika faktorer som påverkar kön till ett specifikt daghem. Bland annat påverkar barnets individuella behov och om barnet redan har syskon på daghemmet.
Övervägde att flytta
Fredrika Hendrén önskar att hemorten inte hade en så stor betydelse då man ansöker om dagvårdsplats.
– Jag önskar att man skulle se på folks individuella situationer och inte bara fatta beslut baserat på hemorten.
Vi vill inte riva upp hela vårt liv och försöka hitta ett nytt hem igen
Fredrika Hendrén
Även om det inte är någon garanti att få en dagvårdsplats på ett visst daghem fast man bor i kommunen har Hendrén och Jonathan Juslenius övervägt att flytta till Raseborg för att dottern ska få en plats på Svartå daghem.
– Det var någonting som vi funderade på när de första problemen dök upp.
I nuläget är det ändå inte längre aktuellt.
– Vi vill nog inte riva upp hela vårt hem och liv och försöka hitta ett nytt hem igen, säger Hendrén.