En utopi som kan bli sann när man tecknar fram den. Så beskriver serieskaparen Edith Hammar sina verk som politiska medel.
– Jag skriver mycket utifrån en filosofi om att jag kan föreställa mig en bättre plats, och kan använda tecknandet som en plattform där jag kan visualisera den här platsen. Jag tänker att jag då också kan förverkliga den. Bilderna har hjälpt mig mycket både som yngre och som vuxen, säger Hammar som skriver och tecknar ur ett queert perspektiv.
Edith Hammar och Ulla Donner är båda finlandssvenska serieskapare som är nominerade till Serie-Finlandia, för andra gången i rad. Också Donners serier är politiska och föds fram ur personliga erfarenheter som också blir kollektiva. Hennes debut Spleenish (2017) kom till efter en burnout i 20-årsåldern och satte fingret på det som många i hennes generation upplever – prestation och maktlöshet i en värld där allt samtidigt är både enkelt (läs du kan bli vad som helst) och instabilt.
– Det var en jag-centrerad inre monolog. Att den väckte genklang hos andra var viktigt och kan få folk att känna sig mindre isolerade. Vem kan beskylla en ung för att ifrågasätta poängen med allt när framtiden ser så fruktansvärt dyster ut? Vi gasar med öppna ögon rakt in i en klimatkris. Krigsmentaliteten trappas upp samtidigt som det görs enorma nedskärningar i välfärden.
Samtidigt har millenialerna fått höra att de kan bli vad som helst.
– Men om du misslyckas, är det ditt eget fel. Jag tror det här håller på att avslöjas nu, att vårt samhälle inte är någon jämlik utopi.
Serier i litteraturens finrum
Serier har fått ett uppsving på senare år, är naturligt Instagram-optimerade och serierna hittar lätt sin publik på nätet. Tecknade serier för vuxna är inte längre en subkultur för nördar utan en etablerad konstform som släppts in i litteraturens finrum. Ett exempel på det här är den svenska serieskaparen och illustratören Joanna Rubin Dranger som skrev historia när hon i fjol tilldelades Nordiska rådets litteraturpris för den grafiska serieromanen Ihåg kom oss till liv. Aldrig tidigare hade en serieroman ens varit nominerad till det prestigefyllda priset.
Medan Donner har känt ångest för att bli vuxen på grund av håglöshet i ett prestationssamhälle med oändliga möjligheter, kände Hammar som yngre en rädsla för att bli vuxen för att hon som queer inte hade tillgång till de bilderna som representerade henne. Hen började leta efter obskyra serier och fann amerikanska Robert Mapplethorps fotobok.
– Trots att jag inte själv kan relatera till hårt analsex mellan två män i New York på 80-talet fanns där en brygga från min hjärna till de bilderna. Att det fanns andra människor med begär och tankar i den här riktningen och de är inte ensamma.
Hammar har själv blivit utsatt för homofobt våld och ser en tillbakagång när det gäller minoritetsrättigheter. Hen använder teckning för att ha agens.
I sin nyaste bok Den naturliga komedin som nu är nominerad till Serie-Finlandia spinner Donner vidare på temat en upptrappning av ditt bästa jag. Trots att huvudpersonerna är ett björklöv och en svamp, är det personliga tankar Donner behandlar. Hon tar också fasta på en kritik mot individualismen och att vi inte klarar oss ensamma.
– Vad gör du med en perfekt kropp, ett perfekt kunnande och en perfekt hud om alla människor omkring dig mår skit och du lever i en döende värld?
Självoptimeringen kan invagga oss i en falsk trygghet. Har vi inte något bättre känner vi oss maktlösa. Folk sätter då huvudet i sanden och odlar sig själva.
– Man känner maktlöshet inför att påverka, orkar inte försöka, det är tråkigt att aktivera sig och skrämmande att säga vad man tycker. Då är det lättare att fokusera på sig själv och sin lilla familj. Kärnfamiljen idealiseras väldigt mycket politiskt av en högerdriven regering. Vi måste tänka brett på vår gemenskap och solidaritet. Ingen kommer undan i ett otryggt samhälle och en ekologisk kris.
Donner sätter fingret på en självömkan och även fula tankar som kan kännas viktiga i en värld där idealjaget ständigt är i fokus och visas upp på sociala medier.
– Man ska vara duktig, medveten och se alla sidor och sina privilegier på en gång. Det är utmattande, ganska tråkigt och oärligt. Om alla bara säger att vi har tusen infallsvinklar på en fråga så säger ingen vad den på riktigt tycker.
Hon tror det finns en plats för att vara plump och lite ogenomtänkt ibland, gå på instinkt.
– Samtidigt är det det här som gör internet till en så giftig plats. Förut var jag mer rädd för att vara inkorrekt. Nu är jag mer beredd att ta diskussionen och får ofta privatmeddelanden där folk ifrågasätter mig.
Det är serier som gör att jag som bildkonstnär också vågar skriva. Utan bild hade jag inte vågat eller kunnat formulera mig så som jag gör nu
Edith Hammar, serieskapare
Instagram en boost för serier
Det finns en klar beställning på serier i dag. Vi lever i en visuell tid med ett upptrappat informationsflöde och serierna kan på ett slagkraftigt sätt kombinera både bild och text. Sociala medier har möjliggjort en större spridning av serier vars format i sig är Instagram-optimerade. På sitt Instagram-konto tar Donner sig an dagspolitiska ämnen: strejker, kriget i Gaza, identitetspolitik, samhällskritik överlag men också humor.
– Det är definitivt ett sätt att avreagera mig i stunden, få utlopp för tankar, frustration eller komplexa känslor. Jag ritar också sådant som är rent fjant. Ibland blir någon arg men ofta hoppas jag kunna erbjuda ett skratt eller att någon känner sig sedd.
Hammar ser Instagram som en viktig spridningskanal. Under pandemin gjorde hon en följetong till Homoline som publicerades på Förlagets webbplats, men följetongen fick spridning via hennes eget Instagram-konto.
– Mina bilder når väldigt många, det är en lyx. Men bara för att något får stor spridning betyder inte att det finns en kvalitet. Det här vore viktigt att föra ett bredare samtal kring.
Trots att både Donner och Hammar tycker att serier absolut hör hemma som egen genre inom litteraturen känner de sig främmande för att skriva enbart textbaserade böcker.
– Att bara skriva en bok känns för mig jätte anspråksfullt på ett sätt jag inte känner mig bekväm med. Serier har kanske lägre status och jag känner mig friare att använda olika register, mer humor, mer fånighet och överdrifter, som jag behöver. Jag tror faktiskt att jag inte är en tillräckligt bra skribent för att skriva en bok. Att teckna är ett väldigt viktigt uttryck för mig, säger Ulla Donner.
Hammar säger att bilderna ger en större frihet i uttrycket.
– Det är serier som gör att jag som bildkonstnär också vågar skriva. Utan bild hade jag inte vågat eller kunnat formulera mig så som jag gör nu, säger Hammar.
Hyllning till varandra
Trots att Hammar och Donner tävlar om samma pris är de generösa med att berömma varandra.
– Edith har ett alldeles eget och helgjutet bildspråk. Speciellt Portal är jätterörande och fin. Relationen som beskrivs är jättevacker och fick mig faktiskt att gråta, vilket inte händer så ofta när man läser serier. Hen lyckades väcka den historiska aspekten till liv på ett omedelbart sätt. Jag är ganska säker på att hen kommer att vinna Serie-Finlandia, säger Donner.
Hammar hyllar Donners Den gudomliga komedin för att vara ett ”skrik rakt ut”.
– Den fångar desperationen och maktlösheten inför vad kapitalismen gör med vår natur. Vi behöver läsa böcker som är både utopistiska och som är reaktioner, direkta utlopp av känslor för att vi ska kunna formulera våra egna känslor i kris, säger Hammar.
Rent kulturpolitiskt är det en jättestor boost att få ett pris för ett arbete man suttit och ritat i två år, pengar är politik
Edith Hammar
Donner har precis beviljats ett tvåårigt arbetsstipendium av Svenska kulturfonden, ett av de mest eftertraktade stöden bland konstnärer. Båda har också tidigare belönats med flera pris, bland annat tilldelades Donner Serie-Finlandia för Skiten (2020) och Hammar tilldelades SLS-pris i år för Portal.
– Rent kulturpolitiskt är det en jättestor boost att få ett pris för ett arbete man suttit och ritat i två år, pengar är politik. När jag fick SLS-priset var jag helt chockad, tårarna rann av bekräftelsen över att man från högstatus-världen läst min bok och tyckt att det fanns ett tema och ett tekniskt utförande som de tycker platsar in bland deras pristagare i finrummet. Det tyder på att den slår an på någon slags allmän kärna, en kollektiv erfarenhet, säger Hammar.
Vinnaren utses Tammerfors stads seriefestival Tampere kuplii, som äger rum i Tammerforsarenan den 22 mars.