Utanför låg dimman så tät att man inte ens såg den mastodonta Åbohallen från Suikkilavägen. Inne i hallen såg TPS så klart bättre ut att till och med det rätt manstarka och högljudda bortföljet fick medge att det blev en välförtjänt hemmaseger.
TPS lyckades förlänga åttondelsfinalserien med kniven mot strupen och vann med 2–1.
– Vi var steget efter i första perioden, men sen påminner vi oss själva om att fokusera på grundsakerna och kontrollerar de två följande perioderna. Det var en bra match av oss, summerar TPS-backen Casimir Jürgens för Yle Sporten efteråt och får medhåll av sin tränare:
– Det som nöjer mig mest är bredden – vi spelade med fyra kedjor och alla bidrog. Det ger mig en bra känsla inför måndag, säger Tommi Miettinen.
”Ville visa hur man ska spela i de här matcherna”
TPS såg klart mer laddat ut från start. Åbolaget flög fram, pressade tillbaka Raumogästerna, lade in tacklingar varje gång en chans till det uppenbarade sig och fick in 1–0 redan efter fem minuter.
Publikfavoriten Markus Nurmi hittade då en fil rakt in framför Cristopher Gibson och petade in pucken från nära håll.
Baklängesmålet blev en väckarklocka för Lukko, som tog över matchbilden totalt efter det. Trots det var det TPS som petade in pucken igen. Det var Casimir Jürgens som fördomsfritt körde på mål, pucken blev liggande någonstans under högen och till slut petade en TPS-klubba in den.
– Jag har ändå spelat några matcher här i ligan och nått lite framgång så jag vill visa hur man ska spela i de här matcherna, svarar Jürgens på frågan om det här var ett sätt för honom att bidra med lite ledarskap.
Domarna var ändå inte övertygade, videogranskade läget och kom fram till att Gibson täckt pucken innan den gick i mål. Publiken rasade. Men till ingen nytta. Istället kom kvitteringen med fem minuter kvar att spela.
Lukko hade fått hålla puck i offensiv zon en längre stund då guldhjälmen Sebastian Repo la märke till att Filip Lindberg i Åbokassen var skymd och satte ett rappt skott förbi honom.
”Det handlar bara om hur mycket vi tror på oss själva”
Med 1–1 på tavlan kom Åbolaget klart mer uppretat ur omklädningsrummet in i period två och dominerade skottstatistiken. Men mittenakten bjöd inte på några mål, trots att båda lagen fick pröva på spel i powerplay för första gången för matchen.
Halvvägs in i den tredje perioden tog TPS ledningen på nytt.
Aidan Dudas – som åkte på matchstraff i den första åttondelen efter att ha rappat Gibson i masken med klubban – nappade upp pucken i egen zon efter Lukkoslarv på anfallsblå och tog själv avslutet i ett 2-mot-1-anfall. Skottet gick rakt upp i krysset.
Efter det valde TPS att ta foten av gasen och dra ner på tempot. Den här gången var det rätt taktik. Lukko kom egentligen aldrig nära att kvittera.
Den här gången orkade TPS hela matchen ut. Det har de varit bra på den senaste tiden. Åbolaget har fått slita brutalt för att ens ta sig till åttondelsfinal och en fullt berättigad fråga är hur länge man orkar pressa sig till sitt yttersta dag ut och dag in?
– Jag vet inte om vi har sett det som ”måstematcher”. För oss har det varit en möjlighet. Det är ändå det här man har drömt om som liten pojke – att spela betydelsefulla matcher. Det är ändå det som är kryddan med det här.
Den tredje och avgörande matchen spelas i Raumo på måndag. Där spelar båda lagen för första gången för matchserien med ryggen mot väggen.
– Vi såg i dag hur mycket ribban höjs då insatserna ökar, konstaterade Lukkolotsen Tomi Lämsä i Åbohallens korridorer efter att matchserien kvitterats.
Jürgens, som vann FM-guld med Tappara i fjol, vet samtidigt vad som krävs för att fortsätta vinna. Och vill tro att TPS har allt som krävs för att inte bara slå ut Lukko i det pågående slutspelet.
– Det är bara fast i hur mycket vi tror på oss själva. Pucken studsar hit och dit och det är jämna matcher så det gäller att köra på hela tiden. Det måste vi lita på. Börjar vi tänka för mycket så slutar det dåligt, säger han.