En av de största hotbilderna och rädslorna i Finland i dag är att terrorister ska hitta till vårt land. Vi är lyckliga över att det här inte har upptäckts några större terroristnästen.
Men för drygt hundra år sedan var Finland faktiskt en bas för terrorister. Som en autonom del av Ryssland var det lätt för de ryska terroristerna att etablera sig i Finland.
– De som planerade bombdåden höll ofta till i Finland, säger historikern Erkki Vettenniemi, som skrivit boken Suomi terrorismin tukikohtana. Här rörde sig i och för sig en mängd snokare och angivare, men tsarens egna poliser hade inga befogenheter här. Här kunde revolutionärerna och terroristerna hålla möten och bygga bomber.
Modern terrorism
De ryska terroristerna sprängde tjänstemän, guvernörer, borgmästare och en tsar i luften, och samtidigt en mängd oskyldiga människor som råkade befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt.
Man har räknat att det i Ryssland som värst skedde över 70 politiska mord i veckan i början av 1900-talet
Erkki Vettenniemi
– Prototypen för modern terrorism föddes i Ryssland i slutet av 1800-talet, säger Erkki Vettenniemi.
Redan på 1870-talet hade Ryssland det största antalet attentat i världen. Fram till 1900-talet hade ryska terrorister tagit livet av närmare hundra inflytelserika tjänstemän.
Men det var en struntsumma mot vad som skulle komma.
I början av 1900-talet föddes en ny form av terrorism, som historikern Anna Greifman gett namnet ”modern terrorism”. Modern eller nutida terrorism är att i politiskt syfte på ett spektakulärt sätt mörda utan att ta hänsyn till att många utomstående stryker med. Man är tvärtom uttryckligen ute efter att sprida skräck i befolkningen.
Preludiet skedde redan år 1881 då tsar Alexander II och med honom flera utomstående mördades i en bombattack. Efter det eskalerade våldet kraftigt, för att i början av 1900-talet nå gigantiska proportioner.
Borta var våldet mot enskilda tjänstemän. Mellan 1905 och 1907 dog närmare 10 000 människor i terrordåd i Ryssland.
Bakom dåden stod ryska revolutionärer, främst från Rysslands socialistrevolutionära parti SR, men senare också bolsjeviker och maximalister.
– Närmare 10 000 människor på ett par år, det är en hisnande mängd om man jämför med dagens terroristiska dåd, konstaterar Erkki Vettenniemi! Man har räknat att det som värst skedde över 70 politiska mord i veckan.
Till slut överskred inte alla attentat ens nyhetströskeln. Det gjorde däremot dagar då ingen dog eller skadades.
Ideologiska rånare
För att finansiera sin verksamhet stal revolutionärerna miljontals rubel. De rånade banker, tåg, fartyg, kliniker, kyrkor, butiker, kiosker – alla ställen som kunde tänkas ha pengar.
Rånarna var noga med att påpeka att man stal av ideologiska skäl, för ett gott ändamål, för statens bästa.
Också i de brutala rånen dog en mängd oskyldiga människor.
Välkommen till Finland
Många finska hem öppnade sina dörrar på vid gavel för terroristerna.
– Finländarna skyddade dem, gav dem pengar och vapen, hjälpte dem att fly, hjälpte med att förfalska identitetshandlingar, berättar Vettenniemi
Revolutionärerna höll partikongresser i Finland och hade också laboratorier där de tillverkade bomber.
– Hur många av attentaten i Ryssland som planerades i just Finland vet vi inte, säger Erkki Vettenniemi. De ryska revolutionärerna höll ju till i andra länder också.
Eftersom Finland då var en viktig bas för revolutionär terrorism hörde Finland i den meningen till den moderna terrorismens stormakter i början av 1900-talet
Erkki Vettenniemi
Också bolsjevikernas stridsorganisation flyttade till Finland efter att tsarens armé krossade folkupproret, den så kallade första ryska revolutionen, i december år 1905.
En bidragande orsak till upproret var tsarens katastrofala krig mot Japan. Ryssland hade gett sig in i kriget i expansionssyfte, med samma övermod som dagens tsar försöker erövra Ukraina. Japan var inte den munsbit man inbillade sig, Ryssland förlorade kriget, som svalde mängder av pengar.
När de svältande medborgarna protesterade mot tsarens politik sköts många av dem.
Bolsjevikerna höll stormöten här. På ett av dem träffades Lenin och Stalin för första gången.
– Eftersom Finland då var en viktig bas för revolutionär terrorism hörde Finland i den meningen till den moderna terrorismens stormakter i början av 1900-talet, slår Vettenniemi fast.
Gemensam fiende
Men varför tog många finländare så hjärtligt emot våldsamma revolutionärer? Orsaken är att vi hade en gemensam fiende – tsar Nikolaj II.
Finland hade en väsentlig del i att bolsjevikerna kom till makten. Utan sitt finska skyddsnät skulle Lenin inte ha blivit mer än en krogrevolutionär
Erkki Vettenniemi
Nikolaj II blev motvilligt tsar år 1894. Han var totalt ointresserad av politik och lät sig ledas av rådgivare. Rådgivarna hade i allt högre grad retat upp sig på hur självständigt Rysslands storfurstendöme Finland blivit.
– Finland var en stat i staten, nästan en nation bland andra, säger historikern Henrik Meinander. Det väckte irritation.
Framförallt var man irriterad över att de finska tjänstemännen inte kunde ryska.
– När ryska politiker och tjänstemän kom till Finland kunde de inte göra sig förstådda på sitt modersmål. Trots att Finland hade hört till Ryssland i nästan hundra år var kunskaperna i ryska obefintliga, säger Meinander. Vi befann oss 30 kilometer från Vinterpalatset och ryssarna kunde inte göra sig förstådda!
När Nikolaj Bobrikov anlände till Finland som ny generalguvernör år 1898 var det just närheten till Vinterpalatset i S:t Petersburg som han oroade sig över. Han ville göra Finland till en buffert, ett ryskt gränsland som skulle skydda den ryska huvudstaden.
Pengar till ”nödlidande”
Bobrikov, som så småningom fick diktatoriska rättigheter av tsaren, satte igång en förryskningsprocess som kom att kallas ofärdsåren, eller den första förtrycksperioden. Finländarna protesterade. Först i ett passivt motstånd och senare i ett aktivt, det vill säga våldsamt motstånd.
Men man visste att Finland ensamt inte skulle rå på tsarväldet och hälsade därför tsarens motståndare, de ryska revolutionärerna, hjärtligt välkomna att i frid och ro smida ränker och bygga bomber i Finland.
– Ännu i slutet av 1800-talet avskydde man terrorister i Finland, men när förtrycksperioden började valde man att kalla dem frihetskämpar, säger Erkki Vettenniemi.
Det ordnades penninginsamlingar för att stöda terrorverksamheten.
– På Nationalteatern ordnades till exempel en kväll med författaren Maxim Gorkij där biljettintäkterna gick oavkortat till ”de nödlidande i Ryssland”, det vill säga bolsjevikerna, berättar Vettenniemi med ett leende.
Inhemska terrorister
Det finns inga uppgifter om att ryska terrorister skulle ha utfört några attentat i Finland.
Det gjordes förvisso terrordåd också i Finland, men dem stod inhemska krafter för. I regel var de finländska terroristerna usla på terror, men det fanns ett undantag. En liten grupp 16-åriga skolelever tog lärdom av de ryska terroristerna och blev effektiva mordmaskiner. De kallades Blodhundarna och den här podden handlar om dem.
Finland hjälpte bolsjevikerna att komma till makten
Bolsjevikledaren Lenin var stamgäst i Finland. Några gånger räddade finländare till och med hans liv.
– I den bemärkelsen kan man ju säga att Finland hade en väsentlig del i att bolsjevikerna kom till makten. Utan sitt finska skyddsnät skulle Lenin inte ha blivit mer än en ”kuppilakumouksellinen”, en krogrevolutionär, som i den ryska historien skulle nämnas som en flyktig anekdot, slår Erkki Vettenniemi fast.
– Samtidigt måste vi minnas att Finland ingalunda var det enda landet som hjälpte Lenin, påpekar Vettenniemi.
På den tiden närde vi många ormar vid vår barm
Bertel Gripenberg om beredskapen att hjälpa ryska revolutionärer
Ett flitigt kappvändade
Efter att bolsjevikerna kom till makten var det en och annan konservativ finländare som i ånger svängde kappan och beklagade sin medverkan i skyddandet av revolutionärerna. Det verkar som de först då insåg att revolutionärerna var socialister!
En av dem som jämrade sig var författaren Bertel Gripenberg. Han skrev: ”På den tiden närde vi många ormar vid vår barm” och bortförklarade sitt engagemang för socialisterna som ”en ung mans lilla äventyr”. I en essä från år 1919 kallar han S:t Petersburg för en varböld och invånarna i staden för avfall.
Men sedan, å andra sidan …
I boken Entäs jos… Vaihtoehtoinen Suomen historia spekulerar historikern Osmo Jussila i hur det hade gått för Finland om oktoberrevolutionen i Ryssland aldrig blivit av och Lenin och bolsjevikerna inte fått makten. Hade Finland då blivit självständigt? Det var ju bolsjevikerna som gav Finland dess självständighet.
– Det är förstås kontrafaktiska spekulationer, säger Erkki Vettenniemi, men citerar samtidigt satirikern Jyrki Lehtola som i sin bok Suomi 100 skriver:
”I Ryssland gick köksfönstret sönder och genom den lilla sprickan smet vi ut”.
– Men man borde väl snarare säga att hela huset brann ner och att finländarna samlade fnöske till mordbranden, säger Vettenniemi. Sedan hällde de bensin på lågorna.