Arbetsgivarna och facket fick redan i början av mars i uppdrag att inleda förhandlingar om hur pensionssystemet ska förnyas. Parterna har tid på sig till slutet av januari 2025 att komma överens om en lösning som leder till att pensionsavgifterna inte stiger för mycket.
Våren har gått åt till att samla fakta och föra bakgrundssamtal och nu skall de egentliga förhandlingarna börja.
Frågan är hur den turbulenta arbetsmarknadsvåren påverkar stämningarna och intresset att förhandla. Regeringen har drivit igenom sina arbetsmarknadsreformer med beslutsam hand utan att reagera på fackets protester.
Siimes nu mindre oroad
Det kan uppstå nya oroligheter på arbetsmarknaden i höst då förhandlingarna om nya kollektivavtal inleds. Men Suvi-Anne Siimes, som är vd för intresseorganisationen Arbetspensionsförsäkrarna Tela, tycker att stämningen är bättre mellan regeringen och arbetsmarknadsparterna än vad den var tidigare i år.
Hon säger att vårens förhandlingar om statens ekonomiplan fram till år 2026, alltså förhandlingarna om ett tilläggsspar, lugnade ner situationen.
Regeringen gjorde enligt Siimes ett aktivt beslut i våras att inte fatta några beslut som snabbt skulle förändra grundläggande faktorer i pensionssystemet, utan beslöt att vänta på förhandlingsresultatet.
Arbetsmarknadsparterna har tidigare lyckats förhandla fram förnyelser i pensionssystemet, till exempel en höjning av pensionsåldern.
– Jag hoppas att arbetsmarknadsparterna fortfarande klarar av att lägga upp långsiktiga mål och hitta långsiktiga lösningar till de utmaningar vi har inom pensionssystemet.
Talar för investeringar med högre risk
Det finns ett behov av att förnya pensionssystemet för att det inte ska bli för dyrt att upprätthålla i längden. Dagens unga måste kunna garanteras en pension till ett rimligt pris.
Suvi-Anne Siimes har redan en längre tid förespråkat att pensionsstiftelser skulle få göra investeringar med högre risk.
Pensionsstiftelser gör långsiktiga investeringar och en högre riskfaktor kunde ge bättre avkastning på lång sikt. Det här i sin tur kunde minska på trycket att höja pensionsavgifterna.
Pensionspengarna ska inte användas till annat
Det som gör Suvi-Anne Siimes lite oroad är att det finns ett tryck på att förbättra statens ekonomi genom att utnyttja pensionspengar, men oron har lagt sig en aning efter vårens förhandlingar inom regeringen.
– Sparkravet verkar nu rimligt i förhållande till det underskott vi har på sikt i pensionssystemet. Det är sedan en annan sak om man skulle börja förbättra statsfinanserna direkt.
Ett sådant mål finns inte inskrivet i det uppdrag arbetsmarknadsparterna har fått, men Siimes antar att regeringen förväntar sig någon form av hjälp från pensionsreformen.
Det finns en risk att man kniper lite extra från pensionerna för att lösa den akuta ekonomiska krisen.
– Risken är inte noll, men om regeringen lyckas nå de sparmål den fattade beslut om i våras så antar jag att sparkravet inte skulle öka.
Litar på Petteri Orpo
Suvi-Anne Siimes sätter sin tillit till Samlingspartiet och till statsminister Petteri Orpo. Hon litar på att han ger arbetsmarknadsparterna ro att förhandla. Sannfinländarna däremot skulle föredra ett politiskt beslutsfattande om pensionsreformen.
– Sannfinländarna tycker inte så mycket om arbetsmarknadsparterna och kollektivavtal. Det gäller också deras syn på pensionsreformen, säger Suvi-Anne Siimes.