Jag orkar inte hålla pennan i handen. Jag kommer inte på någonting att skriva om. Det är för jobbigt att skriva. Jag glömde pennan hemma.
Niina Nummila, lektor i modersmål och litteratur vid Forssan Keskuskoulu (som har årskurserna 1–9) säger till Yle Uutiset att hon hört många förklaringar under sina 30 år som lärare, men att utvecklingen på sistone gör henne riktigt ledsen.
Berättelserna som numera skrivs under modersmålstimmarna är ofta korta och eleverna orkar varken koncentrera sig på att beskriva miljöer eller bygga upp personkaraktärer.
Elever tycker att det är trögt och svårt att skriva för hand. Unga tycker att det hela känns riskfyllt och datorns rättstavningsprogram känns lockande.
– Ändå går det så att man inte orkar koncentrera sig på att rätta felen. Elever kan ha till och mer fler fel i en text som är skriven på dator.
Också flera av Nummilas lärarkolleger har noterat samma utveckling.
Det finns många faktorer som spelar in. Användningen av arbetsböcker har minskat på det som elever skriver ner i häften, och uppskattningen för läsande och skrivande för hand har minskat. Barns och ungas fritid går till mycket annat.
Ligger felet i den nya läroplanen?
Grunderna för den nya läroplanen för grundutbildningen togs i bruk i Finland år 2016. Kravnivån gällande skrivkunskap har inte sänkts, säger utbildningsråd Minna Harmanen vid Utbildningsstyrelsen.
Handskriven text där bokstäverna binds till varandra, alltså skönskrivning, slopades då men läroplanen förutsätter fortsättningsvis att eleverna ska kunna skriva flytande för hand och behärska användningen av tangenter då grundskolan avslutas.
Harmanen är överraskad av lärarnas iakttagelser av att skrivandet för hand har minskat. Syftet med förändringen var att ge mer utrymme för skrivande på tangentbord, men skrivandet för hand skulle inte glömmas bort.
– Vi ser att den positiva inställningen till skolan har minskat. Om man inte ser någon större betydelse med en färdighet så upplever man inte heller att det är viktigt att lära sig den.
Att behärska basfärdigheter hör alltså till en större samhällelig kontext, säger Harmanen som tillägger att det i lärandet ingår mycket sådant slitsamt arbete på obekvämlighetszonen som man inte kan hoppa över.
Barn sämre också på praktiska ämnen
Utbildningsråd Minna Harmanen säger att lärarens betydelse för skrivandet för hand är större i de lägre årskurserna än i de högre. En klasslärare kan bättre än en ämneslärare se till att eleverna övar tillräckligt mycket på att skriva för hand.
Harmanen säger att man skulle kunna värna om skrivandet med hjälp av nya lösningar så som digipennor. Man bör också värna om att skriva för hand inom alla läroämnen, inte enbart modersmål och litteratur.
Kontakten mellan handen och ögat behöver tränas upp. Bristen på övning syns förutom i modersmålsundervisningen också i huslig ekonomi samt textil- och träslöjd.
Läraren Niina Nummila säger att barn exempelvis inte kan använda saxar lika bra som förr. Enligt Nummila har också elevernas tanke-, planerings- och överläggningsförmåga försvagats.
Det behövs övning för berättelser som skrivs.
– Den egna personligheten kommer bättre fram då man fattar tag i pennan. Nu saknas det botten i berättelserna. Fiktiva texter är mer som skisser för en berättelse eftersom beskrivningar och dialoger fattas.
Nummila säger att det är en stark fysisk upplevelse att skriva för hand, de egna känslorna ligger då på ytan. De motoriska färdigheterna utvecklas och processandet av information gör gott åt hjärnan.
– Textbehandlingsprogram sätter gränser för uttryckssättet jämfört med att man själv får skapa något helt nytt på ett tomt papper, säger Nummila.
Vilka tankar väcker artikeln? Berätta i kommentarsfältet!
Texten är en förkortad version av Yle Uutisets artikel Koululaisten taito kirjoittaa käsin on katoamassa, ja se voi heikentää jopa lasten ajattelua av Heidi Kononen.