NHL-podden handlar den här veckan såklart om NHL-slutspelet, om spelarna som tar stora roller och de två konferensfinalserierna. Lite VM-snack och lyssnarfrågor finns också med.
Då är det klart att varken Cale Makar eller Nathan MacKinnon blir slutspelets värdefullaste spelare – och även Sebastian Aho och Artturi Lehkonen gick miste om chansen att hållas med i snacket.
Nu vet vi att Conn Smythe-bucklan, priset till säsongens ultimata vinnarskalle, går till en spelare från – i alfabetisk ordning – Dallas Stars, Edmonton Oilers, Florida Panthers eller New York Rangers.
Någon orakad och ordentligt svettig kämpe kommer efter den avgörande finalen att åka fram till Bill Daly eller Gary Bettman och greppa tag om priset som delas ut till slutspelets mest värdefulla spelare.
Det är fortfarande långt dit, men mycket ska till om inte en av följande herrar tar hem priset. Kandidaterna presenteras enligt de kvarvarande gängens alfabetiska ordning.
Dallas litar på sfinxen från Kilo
Ifall Stars ska gå hela vägen efter en final och en tidigare konferensfinal under pågående decennium måste Miro Heiskanen fortsätta på den skyhöga nivå som han nådde i andra omgången mot Colorado. Den stoiske evighetsmaskinen gör allt och får det att se lätt ut.
Heiskanen glöms lätt lite bort av de nordamerikanska NHL-bevakarna till förmån för några mer spektakulära backar.
I serien mot ”Avs” var det ändå ingen som missade att Heiskanen resultatmässigt överskuggade Cale Makar genom att stå för 4+4 och +4 i sex matcher, medan Makar stannade på -6 och 3+3.
Då är ju Heiskanens allra främsta styrka den enastående balansen mellan att försvara och att driva offensiven. I det här slutspelet har han nått en helhetsnivå i sitt spel som är svåröverträffad. Miro Heiskanen är Dallas viktigaste utespelare
Målvakten Jake Oettinger är kandidat nummer två i Stars-truppen. Om det blir Stanley Cup-parad i Texas, har Minnesotasonen Oettinger med stor sannolikhet fortsatt på samma nivå som mot Colorado. En tvättäkta ”Stars and Stripes”-hjälte skulle vara ett populärt val.
Kanadas man i Dallas, färska 21-åringen, Wyatt Johnston, som varit Stars effektivaste forward och stått för två matchvinnande mål i de två första rundorna, kan med liknande takter i fortsättningen bli en riktig Conn Smythe-skräll. En kommande superstjärna.
C som i Conn Smythe ”Captain” och Connor
Blir Edmonton första kanadensiska laget att vinna Stanley Cup sedan 1993 och Montreal Canadiens, finns det bara en kandidat till att vinna Conn Smythe. Kanadas och världens bästa offensiva maskin, Connor McDavid, får priset, även om någon i hans Oilers gjort fler poäng.
”Någon” är i så fall såklart vapendragaren Leon Draisaitl, som i de två första rundorna till och med var mer produktiv än ”Mr. Canada”: 8+16 mot 2+19 på 12 matcher (Draisaitl har alltså snittat jämnt 2 poäng/match). Speciellt som klinisk målskytt är tysken i sin egen klass.
Faktum är ändå att Conn Smythe fattas från McDavids meritförteckning och det finns nog inte många med rösträtt i valet av slutspelets värdefullaste spelare, som inte ger sin röst till det här årtusendets mest dominerande ishockeyspelare ifall av att Oilers vinner.
Det tipset kan ni ta till banken.
För att gå lite längre: om Oilers går till final och förlorar, är det inte alls omöjligt att McDavid blir NHL-historiens andra utespelare från det förlorande laget att vinna Conn Smythe. Den enda tidigare var Flyers målkanon Reggie Leach år 1976, som då sköt 19 mål på 16 matcher.
Alla övriga fyra ”förlorande vinnare” är målvakter: Roger Crozier (Detroit, 1966), Glenn Hall (St. Louis, 1968), Ron Hextall (Flyers, 1987) och Jean-Sebastien Giguere (Anaheim, 2003).
Jämt skägg mellan Barkov och Tkachuk
Behövs inga blåvita glasögon för att hålla Aleksander Barkov som favorit till att vinna Conn Smythe i händelse av att Florida kliver ett pinnhål högre än ifjol.
Tar man sedan på sig de blåvita specialbrillorna och betraktar hockey i enlighet med vår doktrin, borde väl ingen vara ens riktigt i närheten av att utmana lagkaptenen om vem som är lagets och slutspelets MVP ifall Panthers vinner organisationens första Stanley Cup.
Barkov är hela slutspelets bästa tvåvägscenter ”hands down” som de säger på NHL:s hemorter. Dessutom är han nu för första gången i en produktionstakt i playoff på över en poäng per match. Fem mål av vilka tre varit matchvinnare är vispgrädden på tårtan.
Fortsätter ”Sasha” på det här spåret, kommer Florida för det första att gå hela vägen och för det andra slår han i bordet sådana prestationer i alla tre zoner att Finlands första Conn Smythe-vinnare är klappad och klar.
Kunde man tro.
Riktigt så enkelt är det ändå inte. Floridas poängetta i årets slutspel råkar vara samma gubbe som förra våren gjorde så gott som alla de stora segermålen på väg mot finalserien: Matthew Tkachuk.
Dessutom kan man utan överdrift hävda att Tkachuk över en natt blev Floridas själ när han anslöt inför säsongen 2022–23. Han representerar mycket av det som gör Florida till ett topplag: den offensiva skärpan, kaxiga tuffheten och kapaciteten att plötsligt växla upp.
Att Matthew Tkachuk är från USA är ett ytterligare plus. Han är precis den sortens självsäkra, utåtriktade vinnarskalle som publiken på NHL:s huvudmarknadsområde älskar. Lätt också att förstå journalisternas varma känslor för killen som talar gärna och väl.
Vågar påstå att Tkachuk är närmare att vinna Conn Smythe än Barkov, trots att det kan kännas svårt att förstå sett från Finland. För visst är Aleksander Barkov Floridas bästa spelare – förstacentern och kaptenen som gör och ger allt i rinken.
En kvintett med Conn Smythe-kandidater i Rangers
När konferensfinalerna kör igång är det omöjligt att plocka ut den största Conn Smythe-favoriten i New York Rangers. Hela fyra forwardar och keepern Igor Sjestjorkin känns mer eller mindre jämnstarka. Faktiskt så att Sjestjorkin är steget efter i det här skedet.
Vincent Trocheck leder Rangers i poäng och skulle vara den klassiska ”clutch”-spelaren som lyfter till en högre nivå i playoff. Visst har Trocheck gjort det bra hela säsongen, men i serien mot sitt förra lag Carolina var han avgörande. Och till Carolina trejdades han från Florida.
”Vincent Trocheck Revenge Tour” har Rangers slutspelsresa redan döpts till.
Artemi Panarin är Rangers mest spektakulära spelare och skapar farligheter i stort sett varje gång han får pucken i offensiv zon. En spelare som i sina bästa stunder snurrar upp vilket försvar som helst och sedan levererar den perfekta smörpassningen till en omarkerad skytt.
Mika Zibanejad är Rangers förstacenter och har efter en litet tystare grundserie växlat upp i slutspelet: 14 poäng på 11 matcher i skrivande stund. Zibanejad drar ett tungt lass både i powerplay och boxplay och bär sitt ansvar över hela isen med stort hjärta.
Kanske ändå Chris Kreider är killen som både publikens och de röstberättigade journalisternas hjärta klappar för? Snajpern från Massachusetts draftades av Rangers i första omgången 2009 och hemmafavoriten som sänkte Carolina är Ranger ut i fingerspetsarna.
Och så kan då Igor Sjestjorkin, ifall av att New York Rangers vinner Stanley Cup för första sedan 1994, visa sig vara den avgörande faktorn. Muren som får motståndarnas skyttar att tappa tron.
Tack för att du läste.
Källor: nhl.com, hockeydb.com