I mitten av juni stadsfäste republikens president ändringen av veterinärvårdslagen, så att lagen träder i kraft i början av år 2026. Lagen är den samma som godkändes 2023, men nu är det fastställt hur länge övergångsperioden pågår.
Tanken med den nya lagen är att trygga tillgången på grundläggande veterinärtjänster och förtydliga vilka tjänster som kommunerna bör organisera själva och vad som ska konkurrensutsättas.
Veterinären Pauliina Pietilä har själv suttit med i styrelser och organ som diskuterat och som fått ge sina förslag på hur den nya lagen ska formuleras.
– Den stora förändringen är att lagen nu bättre definierar vad kommunerna är befogade att erbjuda för tjänster. Men de praktiska lösningarna hänger fortfarande i luften, varje kommun måste själva fundera ut vilka tjänster de vill erbjuda sina invånare, säger Pietilä.
”Ska statliga medel bekosta sällskapsdjurens sjukvård?”
Pietilä konstaterar att den lag som nu godkänns på många sätt är en kompromiss. Det är viktigt att hitta en lösning som tryggar produktionsdjurens välfärd och hälsa, så att den inhemska matproduktionen kan tryggas.
– Den stora frågan är om sällskapsdjuren ska höra till samma hälsoprogram som produktionsdjuren. Vi har många sällskapsdjur, men ska vi med statliga medel upprätthålla hobbyverksamhet eller ska vi se till att vi har en dygnetruntjour som tar hand om produktionsdjuren, så att vi har mat på bordet? frågar sig Pietilä.
Varierande krav på kommunala veterinärer
Pietilä arbetar till vardags som stadsveterinär i Pargas stad, men under sommaren är hon tjänsteledig från sitt arbete och jobbar i stället som företagare i sin privata veterinärmottagning i Korpo.
Pietilä konstaterar att synen på vad en kommunal veterinär ska göra eller inte skiljer sig mycket i olika regioner i Finland.
Kommunen måste fundera på vad som är vettigt och hur många dygn i rad en människa kan jobba
Veterinären Pauliina Pietilä
Som stadsveterinär stöter hon ibland på fall som kanske bör skötas av en privat klinik eller av smådjursdejoureringen i Reso, men som är så akuta att de inte kan vänta. Samtidigt har kanske inte kommunen den utrustning som krävs för att genomföra en akut operation.
– I grunden är det pengar och budget som avgör vad för utrustning som skaffas och hur stor personalen ska vara. En annan sak som påverkar är tillgången på veterinärer. Arbetsförhållandena måste också vara sådana att du orkar ha jour dygnet runt och köra långa sträckor. Kommunen måste fundera på vad som är vettigt och hur många dygn i rad en människa kan jobba helt enkelt, säger Pietilä.
”De fasta kostnaderna finns, oavsett om du har kunder eller inte”
På sin privata djurklinik har Pietilä större valmöjligheter att själv köpa in den utrustning som krävs, men då kan hon också baka in kostnaderna för dem i priset. För kommunen är det svårare.
Priserna på veterinärtjänster väcker ofta diskussion, speciellt eftersom prisskillnaderna mellan det privata och det kommunala kan vara ganska stora. Pietilä konstaterar att priserna alltid är en utmaning, men att det är viktigt att komma ihåg att den kommunala avgiften subventioneras.
– För konsumenten ser det ut som att priset är lägre, men det är ändå någon som betalar hela notan. På den kommunala sidan i Egentliga Finland betalar exempelvis konsumenten inte någon hyra eller andra utgifter för verksamheten. Men nu då jag har en privat klinik, märker jag också hur mycket fasta kostnader det faktiskt finns, oavsett om jag har kunder eller inte, säger Pietilä.
”Priserna för kommunal veterinärvård stiger”
Momsen på veterinärtjänsterna är också 24 procent, vilket är en annan orsak till de höga priserna. I den nya veterinärvårdslagen står att priserna mellan den privata och kommunala sidan bör harmoniseras, men det betyder inte att veterinärtjänsterna blir billigare.
– Det handlar mera om att den kommunala ska få och också bli tvungna att ta poliklinikavgifter för att kunna täcka sina egentliga kostnader för hyra och utrustning, vilket inte hittills har gjorts i Egentliga Finland. För konsumenterna betyder det här att priserna inom det kommunala stiger. Lagen begränsar egentligen bara de kommunala priserna, inte de privata klinikernas priser, säger Pietilä.
”Det ger en möjlighet för mindre veterinärkliniker att växa”
Då skillnaderna i prisnivån mellan det kommunala och privata blir mindre, kan det leda till att det inte på samma sätt är en kostnadsfråga att välja vem som sköter om ditt djur. Pietilä tror att den nya lagen kan göra att mindre veterinärmottagningar igen blir vanligare.
– Då priserna harmoniseras ger det en större valfrihet för konsumenten att välja vart de går och det ger en möjlighet för privata små veterinärkliniker att växa. Just nu finns det en trend där nya mindre veterinärkliniker med en eller två veterinärer grundas igen, som en motvåg till de stora klinikerna, säger Pietilä.