Som de flesta Sjundeåbarn har Elvira Svanfeldt spelat handboll. Men hon har också provat på bland annat ridning, simning och redskapsgymnastik.
– Jag fastnade aldrig för någon gren. Men jag började känna att det här var någonting som var enkelt på riktigt, förklarar hon.
För att löpa krävs inte särskilt mycket tankeverksamhet. Det tycker hon är skönt.
– Det är uppfriskande och får mig att må bra. Jag tycker inte att idrott ska vara stressigt.
I till exempel handboll är man tvungen att tänka alltför mycket.
– För mig känns det bäst med en gren där jag inte behöver tänka, jag bara far iväg, säger hon med ett brett leende.
Men varför just långdistanslöpning, varför inte sprintsträckor där man kommer undan lättare?
– Det är sant, säger hon och fortsätter: men jag har testat på så mycket och det gick bra på någon tävling, så sa tränaren att det här ska du göra. Sedan fastnade jag.
Inga klara mål för framtiden
Och visst har det gått bra för Elvira Svanfeldt. I SFIM (Svenska Finlands Idrottsförbunds mästerskapstävlingar) knep hon två mästerskap nyligen och gjorde det på bra sluttider: 2.24,37 på 800 meter och 7.00,80 på 2000 meter.
– Mitt mål var att springa 800 meter på 2.24 och 2000 meter på sju minuter. Nu har jag gjort det, men det kunde vara kul att förbättra de tiderna.
I SFIM, som ordnades 13–14 juli i Nedervetil, vann hon alltså två mästerskap, men tävlingarna var ingalunda hennes huvudmål för säsongen.
– I FM deltar jag i båda sträckorna och där är mitt mål är att komma bland topp tio, säger hon.
Hon fyllde femton år i maj och tävlar i klassen F15 ännu.
På längre sikt har hon inte lagt upp något mål för sin friidrottskarriär.
– Just nu vill jag ha det här som en hobby för att ha tid för annat också. Jag ser hur det går, om jag blir bättre och vad jag vill sedan, säger Elvira Svanfeldt.