Under ett publikfritt och coronapräglat OS i Tokyo var det ibland så tyst att man kunde höra en funktionär hosta på andra sidan stadion. Nu tänjs trumhinnorna då ett fullsatt Stade de France unisont skriker ”Allez les Bleus!”.
Då ett framgångstörstande Frankrike inledde guldjakten mot USA satt de 77 000 i publiken och stirrade på killen med nummer 11 på ryggen, Antoine Dupont.
Efteråt radade de färgglada franska fansen upp berömmande adjektiv för att beskriva nyckelspelaren: snabb, stark, smart, söt. Dupont beskrivs som en komplett playmaker med underbar speluppfattning.
Enbart hans OS-närvaro är exceptionell.
Det är som om Mikko Rantanen hade stampat av sig skridskorna, plockat upp innebandyklubban och ställt upp i VM. Eller som om Kyian Mbappé lirat futsal för Frankrike.
I Mbappés frånvaro – han ryktades länge vara OS-aktuell – är Dupont den klarast lysande bollspelaren i en rugbytokig nation, som får vänja sig vid ett udda spelupplägg. Den här onsdagskvällen är det många som för första gången ser på sjumannarugby.
Mjölksyra och adrenalin
Det är hög tid att introducera rugbyfamiljens hyperventilerande, fradgatuggande och ständigt showande lillebror.
Sjumannarugbyn består av 14 oförlåtande höghastighetsminuter. Det är kontinuerliga maxlöpningar och blixtsnabba spelvändningar. En idrottsform som ställer helt andra spetskompetenskrav än den traditionella rugbyn, där 15 spelare möter 15 och matcherna är 80 minuter långa.
Det är ett lättälskat format, snabbt och överskådligt för de som vanligtvis inte lever och andas rugby.
Många traditionella rugbyspelare som försökt sig på en flytt till sjumanna har chockats av hur krävande den nischade spelformen är.
Efter matcherna har de stackars spelarna stått dubbelvikta och mjölksyrestinna och konstaterat att de inte fixar det, medan svett och stresshormoner flödat ut ur huden.
Det är som att lära sig cykla för att sedan knuffas ner för ett backhoppningstorn på en skateboard.
Men Dupont, som offrade toppturneringen Six Nations för att spela i OS, har vad som krävs.
I februari debuterade Dupont och en månad senare finalvann Frankrike över Storbritannien med 21–0 i SVNS Los Angeles, den största rugbyturneringen i Nordamerika, och tog sin första sjumannatitel på 19 år. I juni vann landslaget en ännu tyngre titel, finalturneringen i Madrid.
Dupont har direkt varit tongivande och skruvat upp förväntningarna på värdnationen, som gick in i OS-turneringen som oddsfavorit.
Det är en häpnadsväckande händelseutveckling för ett land som spelat sjumanna-VM åtta gånger och aldrig slutat bättre än femma.
”Måste lyfta oss ordentligt”
Men OS-premiären lämnade en del att önska.
Då Dupont rörde bollen gick ett sus genom publiken – och helt enligt ritningarna var han involverad då Frankrike gick upp i ledning tidigt i matchen.
Men sedan blev det tyst.
Efter en halvlek var det chockunderläge som gällde, 5–7 mot den amerikanska jätteunderdogen. Hämningarna vill inte heller släppa efter paus, det blev oavgjort, 12–12.
Efteråt punktmarkerades Dupont av medierna på plats och till slut ställde han sig framför Yle Sportens mikrofon.
– Vi kände verkligen av publikens stöd, men vi måste lyfta oss ordentligt om vi ska vinna den här turneringen, sade han med en sammanbiten min innan han lunkade vidare och höjde en tackande hand mot publiken.
Då det kniper till vet Dupont att blickarna fästs på honom.
Många tycker att Dupont är bäst i världen och han har en medaljsamling som motiverar hyllningarna. Dupont har vunnit prestigefyllda Six Nations med landslaget samt Europacupen och fyra franska ligatitlar med sitt Toulouse, som i juni lyfte bucklan efter det förkrossande slutreslutatet 59–3 mot Bordeaux.
Det har gjort honom till en fanfavorit.
Det skadar inte heller att han är folklig och kommer från den landsbygden i söder, från en familj som specialiserat sig på grisuppfödning. Dessutom biter han ihop och ställer upp: I september i fjol frakturerade halvbacken ett okben i ansiktet under VM, men återvände innan det guldtippade 15-mannalandslaget fick tacka för sig i kvartsfinal.
Utanför planen är han inte rädd för att ta ställning, mot ytterhögerns användning av rugbyn för politiska mål och för homosexuellas rättigheter.
På en presskonferens inför turneringsstarten var tidigare toppspelare måna om att poängtera Duponts betydelse:
– Han har en aura på planen, är alltid lugn och felfri. I sjumannalaget är han ledaren som bidrar med känslan att precis allt är möjligt, sa Fanny Horta, som var med i den franska truppen i Rio och Tokyo.
Den tidigare landsmannen Vincent Clerc nickade instämmande:
– Det finns ingen som kan mäta sig med hans spelkvalitet och stjärnstatus.
Fågel eller fisk?
Ett par timmar efter floppen mot USA var det dags igen: Frankrike mot Uruguay.
Publiken levde med, spontansjöng först nationalsången en minut in i matchen för att gå upp i extas kort därefter då landslaget gick upp i ledning.
Sen övergick munterheten i oroligt läktarmummel. Uruguay kvitterade, gick om och också den här gången stod det 5–7 i paus.
Då tog Dupont händelserna i egna händer, som så många gånger förr. Han plockade upp en förlupen boll, fintade bort en motståndare, motade bort en annan och fick ett friläge.
Då en motståndare löpte ikapp knuffade Dupont resolut ner honom innan han slängde sig på marken, på rätt sida mållinjen.
Till slut vann Frankrike den svängiga matchen med 19–12. Det var inte övertygande, men det räckte.
Landslaget stormar mot kvartsfinal, men följande prövning blir någonting i hästväg, på torsdag väntar ett möte mot den regerande olympiska mästaren Fiji.
Är Frankrike fågel eller fisk? Det klarnar snart. Och redan på lördag vet vi om guldgossen för sitt landslag till medalj eller inte.
Yle Sporten sänder rugby på torsdag med Mattias Simonsen som kommentator. De sista gruppspelsmatcherna och kvartsfinalerna sänds på Arenan, gruppspelsmötet mellan Fiji–Frankrike sänds dessutom i TV2 och startar klockan 16.30.