Lämmeltåget av människor som strömmade ut från tågstationen i Versailles möttes den här regniga lördagsmorgonen av en man med en rödvit megafon.
– Ni som bara ska till slottet får fortsätta rakt fram och traska på, alla ni som har OS-biljetter får svänga till höger, ni får busstransport, upprepade mannen ivrigt.
Vi delade väl på oss ungefär i proportionerna 50–50. Rätt logiskt då slottet i Versailles året runt snittar 30 000 besökare per dag medan OS-publiken, som kom i mer samlad trupp, skulle dela på 16 000 läktarplatser.
Väl framme vid en av Europas största turistattraktioner var det lätt att bli imponerad, oavsett till vilken grupp man hörde.
Blev för mycket för hästen
Något som i högsta grad också gällde för idrottarna.
– Det var en hisnande upplevelse. Arenan är otroligt fin. Här kunde man tillbringa längre tid, säger Veera Manninen efter att ha varit den första finländaren som gjort ett OS-framträdande i Versailles.
– Det blev nästan för mycket för hästen på slutet. Allt var så mycket större än någonsin tidigare, säger Manninen genast efter att ha avverkat dressyrdelen av fälttävlan och placerat sig någonstans på nedre halvan av resultatlistan.
Paris OS-recept handlar inte om att samla så många grenar som möjligt i samma del av staden, som fallet varit i till exempel London, Rio de Janeiro, Peking och Aten.
Här går konceptet mer ut på att placera tävlingar vid ikoniska landmärken, som Eiffeltornet och Place de la Concorde.
Och mycket mer ikoniskt är Versailles blir det inte. ”Världens vackraste slott” och Marie Antoinettes favoritställe som solkungen Ludwig XIV förvandlade till ett skrytbygge utan like.
Och vid Frankrikes näst mest besökta turistfälla (bara Louvren mitt i Paris är före) avgörs ridsporten under OS.
Gåshud och fina stall
Sofia Sjöborg, svensk deltagare i fälttävlan, sparar inte på orden när hon beskriver upplägget.
– Det vackraste stället jag har tävlat på, med bred marginal. Det är helt fantastiskt. Hela området är vackert och jag tror att hästarna trivs jättebra här.
Är det här nåt man tänker på under förberedelser och i tävlingsskedet? Kvittar det då var man tävlar eller bär man hela tiden med sig att det är en väldigt speciell plats?
– Första gången jag gick terrängbanan var det verkligen speciellt, när jag kom ut och såg slottet där bakom, och vattnet, då kom det ”goosebumps”.
– Och samma sak första gången jag kom in på arenan, det var så stort och så vackert. Det här är en dröm.
Och logistiskt, funkar allt?
– Ja. Vägarna in var lite tajta för lastbilarna, men stallen är jättefina och hästarna har allt de kunde vilja ha. Praktiskt har det varit hur bra som helst, säger Sjöborg.
Och finländska kollegan Veera Manninen sjunger nästa vers i hyllningskören.
– Förhållandena är helt otroliga, det finns inget att klaga på. Arenan är den största jag varit på och man ser slottet och allt i bakgrunden. Det är häftigt.
Och terrängbanan i morgon är säkert snygg den också?
– Det är fransk kvalitet rakt igenom. De har också tänkt på det visuella när de gjort banan. Det är en utmanande bana, men på väldigt vackra platser, säger Manninen.
Många frågor om misshandel
Det är enkelt för ridsporten att plocka pr-poäng under tävlingsveckor i Versailles, men så har grenen också fått dras med mörka rubriker under veckan.
Brittiska dressyrstjärnan Charlotte Dujardin drog sig i tisdags ur OS efter ett läckt videoklipp där hon piskar en häst. Flera röster har intygat att misshandel av hästar är vanligt förekommande framför allt inom dressyrsporten.
Och efter att ha svarat för ett starkt program i dressyrdelen av fälttävlan fick tvåfaldiga brittiska OS-medaljören Tom McEwen svara på fler frågor om fallet Dujardin än om sin egen fina insats.
– Det som kommit fram är en massiv chock för oss alla, vi väntade oss inte detta alls. Vi har sett nyheterna, vi har läst artiklarna, det är djupt sorgligt för vårt sport, men samtidigt tror jag inte att sporten är sådan. Vi står till 110 procent bakom hästarnas välmående, säger McEwen till presshopen, med Yle Sporten mitt i högen.
– Jag kan bjuda vem som helst av er till min gård, i en timme, en dag, en vecka, hur lång tid som behövs. Och jag kan garantera att skönheten ni ser här i dag är samma sak som händer hemma varje dag. Hästarna behandlas som kungar och drottningar, säger McEwen som själv adlades av det brittiska hovet efter att i Tokyo senast ha vunnit OS-guld i lag och OS-silver individuellt.
Smutsfläcken som ridsporten fått blir svår att tvätta av sig, men om det är någonstans det ska börjas är Versailles rätt plats, ett bedårande ställe som genom åren sett sin beskärda del av kungliga skandaler.
Elton John samlar tankarna
Och för de nordiska idrottarna på plats är en stor del på vägen mot fina prestationer att inte överväldigas av omgivningarna och sammanhanget.
– Det gäller att inte tänka på det för mycket så det påverkar insatsen. Nervositeten steg nog, men med tanke på hästen gäller det att vara så lugn som möjligt och ge den bästa möjliga känsla. Så när hästen är nervös koncentrerar man sig på att inte vara det själv, förklarar Veera Manninen.
Sofia Sjöborg har sitt eget knep för att hålla tankarna i styr. Funkar också i Versailles.
– Jag sjunger Elton John i huvudet. Don't Let The Sun Go Down On Me. Ju nervösare jag är, desto långsammare sjunger jag den.