Vid en fiskehamn på Tövsala ligger fartyget Hessu förtöjt och lastas med forskningsutrustning. Förr tillhörde fartyget Försvarsmakten men det har nu fått ett mer fredligt uppdrag. Under en veckas tid ska Hessu transportera flyttbara laboratorier och forskare med sin utrustning till olika områden på Skärgårdshavet.
Det är Finlands miljöcentral och NTM-centralen i Egentliga Finland som tillsammans ska undersöka Skärgårdshavets tillstånd ombord på fartyget Hessu. Kartläggningen görs vart tredje år och är del av ett större projekt. Förra veckan gjordes liknande provtagningar i Finska viken.
Enligt Wiljam Eklund från NTM-centralen i Egentliga Finland är det viktigt att följa upp i vilket skick Skärgårdshavet är genom att ta prover på plats. Det är de stora trenderna i Skärgårdshavets tillstånd som intresserar. Därför är det viktigt att sådana prover tas tillräckligt ofta så att forskare kan följa utvecklingen över tid.
– Skärgårdshavet har länge mått ganska dåligt. I synnerhet på grund av övergödningen, som är ett resultat av att det rinner ut så mycket näring i havet. Vi är särskilt intresserade av att följa upp vilka effekter övergödningen har, och gör det genom att ta prover från både inre och yttre skärgården, säger Eklund.
Vivi Fleming från Finlands Miljöcentral berättar att det som forskarna mest intresserar sig för är att följa den effekt som övergödningen och klimatförändringarna har på Skärgårdshavet.
– I havsbottnen kan man se spår av mänsklig aktivitet över en väldigt lång tid, eftersom det som vi släppt ut eller kastat i havet till slut landar i bottensedimentet, berättar hon.
Provtagningar på djupt vatten
Efter att ha tagit sig ut på tillräckligt djup vid fjärden Rouhonaukko lägger forskningsfartyget Hessu till och arbetet sätter igång. Det är veckans första testområde där forskarbesättningen ska göra mätningar.
Innan forskarna tar prov av havsbottnen tar de även prov av vattnet. Ifall det skulle göras i motsatt ordning skulle vattenproverna kontamineras, eftersom provtagningen av bottnen rör upp för mycket dy i vattnet, berättar Fleming.
För att ta prover av vattnet sänker de ner en behållare. När det sedan nått rätt djup så öppnas och sluts behållaren så att endast vattnet från det djup som ska undersökas hamnar i behållaren.
Eklund berättar att det som intresserar är vattnets pH-värde, temperatur och salthalt. Men främst av allt är det mängden syre som intresserar.
För att sedan ta prover av bottnen släpper forskarna ner en sedimentprovtagare. Det är i praktiken ett stort rör som borrar sig ner i havsbottnen. När det nått rätt djup stängs röret, så att man på så sätt kan fiska upp bottensedimentet utan att blanda ihop de olika lagren.
När röret väl fiskats upp avlägsnas bottensedimenten en centimeter i taget och kategoriseras i olika plastpåsar som sedan ska fraktas till laboratorium. Majoriteten av proverna fraktas till Helsingfors för vidare analys.
– Till sist gräver vi också upp en stor del av sedimentet från en viss yta för att kunna räkna antalet bottendjur som lever på bottnen, säger Fleming.
Syrefria bottnar ett problem i skärgården
Enligt Eklund finns det ganska många områden i Skärgårdshavet där havsbottnen lider av syrebrist på grund av övergödning.
– När det kommer för mycket näring dit så gynnar det speciellt algblomning som förbrukar allt syre från bottnen. När det sedan blir syrefritt så kan inget annat leva där, säger Eklund.
Det tillstånd som Skärgårdshavets havsbottnar är i varierar från ett ställe till ett annat.
– I yttre Skärgårdshavet har vi ännu bra med bottenfauna, men när man går in emot vikarna närmare land så finns det områden med sådan syrebrist att där inte finns djur som lever på bottnen längre, säger Fleming.
Enligt Fleming beror övergödningen till stor del på den höga mängden näring som hamnar i havet både från land och från hav.
– På land kommer den största belastningen från jordbruk, medan exempelvis fiskodlingar belastar en hel del i havet. Också om man man kastar sitt avfall i havet från båten så bidrar det till övergödningen.