Nyheten om HUS-sammanslutningens sparkrav väcker starka reaktioner hos allmänheten. Sammanlagt 28 000 anställda berörs av samarbetsförhandlingarna där upp till 990 årsverken kan försvinna.
Mirja Mettin har tidigare själv arbetat inom vården och hennes tankar går genast till de anställda.
– Om man minskar på personalen så leder det till att arbetet blir tyngre och att ansvaret blir större under arbetspassen.
Mettin lyfter även fram att nedskärningarna kan leda till längre vårdköer.
– Det är alltid oroväckande att läsa eller höra om långa väntetider, konstaterar hon.
Filip Muhonen som studerar till sjukvårdare är märkbart upprörd över nedskärningsplanerna. Muhonen anser att det hela är på väg åt skogen.
– Vi är på väg mot helvetet. Hela världspolitiken är på alla sätt både utmanande och svår. Ju färre som jobbar inom sjukvården, desto sämre klarar sig människor i livet, säger Muhonen.
Aino Ristola poängterar att det redan har talats om problem och svårigheter inom vårdbranschen. Därför låter det ganska brutalt med nya sparkrav.
Ristola har bekanta som arbetar inom vården och hennes uppfattning är att jobbet redan i nuläget är stressigt och att det förekommer brist på resurser.
Upprörda patienter vid jouren
Vid jouren i Mejlans sjukhus i Helsingfors var läget rätt lugnt under fredagsmorgonen. Beskedet om eventuella uppsägningar väcker ändå bestörtning bland dem som väntar på vård.
En ung dam som sitter på bänken utanför ingången ser trött och medtagen ut. Även hon oroar sig särskilt över förlängda kötider i vården. Hon berättar att hon är sjuk och att hon fått en läkartid, men att väntetiden redan nu är hopplöst lång.
– Under natten blev mina symtom så illa att jag var tvungen att åka till jouren. Men där får man ju bara akut hjälp, berättar hon.
En äldre dam skakar ilsket på huvudet åt läget. Hon anser att regeringen svikit sitt löfte om att inte skära ner i den redan ansträngda vården.
– Hela vårdreformen blev ett misslyckande när det inte finns tillräckligt med resurser. Hur är det överhuvudtaget möjligt att människor ska få den vård de behöver om resurserna skärs ner ytterligare, frågar hon.
En ung man som drabbats av en stroke för två månader sedan är på väg till en uppföljning hos neurologen. Han berättar att han ännu sluddrar lite och att tanken känns trög.
– Jag är nöjd med den vård jag fått hittills, men nya personalnedskärningar bekymrar. Som låginkomsttagare har jag inte råd med privat hälsovård och vad ska man göra om det inte finns tillräckligt med läkare och vårdpersonal i den offentliga vården, undrar han.