– För mig personligen var det en ära att väljas till det här uppdraget, och det var också en erkänsla för Finlands bidrag till FN:s fredsbevarande under flera årtionden.
Det säger Satu Koivu när vi träffas i Polisstyrelsens lokaler i Esbo.
Koivu har precis återgått till sitt ordinarie jobb som personalchef, efter att hon kommit hem från Cypern och det intensiva jobbet som fredsbevarare.
Arbetet med människorna det viktigaste
FN:s fredsbevarande styrkor i Cypern består av soldater, poliser och civila. Satu Koivu var chef för missionens poliskomponent, och jobbade med poliser från 23 olika nationaliteter.
Chefsjobbet innebar mycket administrativt och strategiskt arbete, men också rent operativa uppdrag.
– Helt vanliga polisuppgifter som att bevaka demonstrationer, ansvara för säkerheten vid viktiga besök eller att utreda brott varvades med tillställningar för att öka dialogen mellan vanliga turk- och grekcyprioter, berättar Koivu.
Även om fredsbevararmissionens mandat i grunden är detsamma som för 60 år sedan, har det praktiska arbetet förändrats.
Det mesta av arbetet görs ändå fortfarande längs den så kallade gröna linjen, en 180 km lång buffertzon mellan den turkiska norra delen av ön och resten av Cypern.
– Idag finns det till exempel väldigt mycket asylsökande som tar sig över den gröna linjen på egen hand, eller som befinner sig i buffertzonen, där det numera också bor flyktingar i tältläger.
Världens äldsta FN-operation
Fredsbevararoperationen i Cypern började 1964 och firar 60 år i år.
Operationen är FN:s äldsta och mandatet är i grunden det samma som då de första soldaterna skickades till landet.
Finland hade soldater i Cypern ända från början fram till år 2005, varefter man återvände till operationen 2021 med Satu Koivu och några andra finländska poliser. Över 10 000 finländska fredsbevarare har under åren tjänstgjort i UNFICYP-operationen.
FN:s fredsbevarande operationer kritiseras ofta för att vara gammalmodiga, oflexibla och långsamma på att reagera.
Satu Koivu tycker ändå att FN:s insats i Cypern fortfarande behövs, och det baserar hon bland annat på responsen som hon och de andra fredsbevararna fått av vanliga cyprioter.
På det politiska planet fortsätter läget att vara låst sedan den förra rundan av fredssamtal bröt samman år 2017.
FN:s nya specialsändebud María Ángela Hoguín Cuellar har sedan början av året försökt blåsa liv i samtalen, utan resultat.
Madame Satu blev väl bemött som kvinnlig chef
– Under mina två första år som chef för polismissionen var också militärkomponentens chef en kvinna, norska Ingrid Gjerde. Vi var en riktig powerduo vi två, skrattar Koivu som fick heta Madame Satu under tre år. Hierarkin inom FN är tydlig menar hon.
Koivu upplever inte att hon möttes av några fördomar mot kvinnliga chefer, men att det var viktigt att vara en rollmodell.
– Jag jobbade naturligtvis för jämställdhet i alla möjliga sammanhang, till exempel genom att ta med kvinnor i fredsarbetet.
Som chef ville Satu Koivu vara tydlig, rak och transparent, och fatta beslut utan krusiduller. Det fick hon också tack för, liksom för sitt sätt att vara tillgänglig för medarbetarna.
– För många var det helt nytt att man till exempel utan tröskel kunde prata med sin chef, säger Koivu.
Operationens målsättning är att inte behövas längre
– Precis som alla fredsbevarande operationer är målsättningen naturligtvis att kunna packa ihop för att vi inte behövs längre.
Satu Koivu säger att läget på ön ändå fortfarande är mycket känsligt.
– Minsta lilla incident kan på en halvtimme eskalera upp till högsta nivå på båda sidor, och därför hade vi i operationen som prioritet att alltid lugna ner alla lägen så snabbt som möjligt.
Satu Koivu säger att hon ville utföra arbetet i Cypern med hjärtat, och uppskattade framförallt arbetet med lokalbefolkningen. Och det är också där som en bestående fred och eventuell återförening av ön måste börja, säger Koivu.
– Jag själv tror att om man vill ha fred så börjar det med de enskilda människorna och deras tillit till varandra. Det är där fredsbyggandet måste börja.