Många nästan orörda stränder och öar i Kambodja är till salu, även om de mest värdefulla öarna redan har sålts till miljardinvesterare. En sådan ö är Koh Rong, diamanten i den kambodjanska arkipelagen, som har hyrts ut till miljardinvesterare för 99 år. Det hotar både miljön och tusentals öbor som nu riskerar att vräkas.
- Det var ett totalt öde paradis, det kunde gå en månad utan att man såg en enda turist. Sju kilometer vit korallsand så långt ögat når. Man kunde gå fram och tillbaka på den utan att träffa en enda mänska, berättar Emil Ekman som kommer från Helsingfors.
Emil minns hur det var då han för sex år sedan kom till paradisön Koh Rong, utanför staden Sihanoukville i södra Kambodja.
Han och några andra finländare beslöt sig för att slå sig ner där för att driva ett gästhus och en restaurang.
Emil bevittnade samtidigt den explosionsartade, okontrollerade utvecklingen av turismen på stränder och öar i Kambodja.
Snabb utveckling utan kontroll
- Det började ganska långsamt. I början av år 2009 startade det andra gästhuset på hela ön. År 2010 kom det in tre nya gästhus och år 2011 fanns det sju på hela ön. I byn Koh Tui där det då fanns tre gästhus finns det 65 idag, berättar Emil Ekman.
- De hade besvär redan i början med till exempel färskvatten. Det fanns ingen infrastruktur på hela ön och fortfarande varje år tar färskvattnet slut på ön på den bebyggda sidan där allting finns.
I Thailand till exempel finns det vattenreservoarer på sådana här öar men de är totalt obefintliga på den här ön. Separerande septitankar installerades av utländska ägare av gästhus och vi själva hade allra först en vanlig finsk puucee, trots att det väckte förundran, berättar Emil.
- Precis allt som har byggts på ön har byggts av naturmaterial som kommer från ön - tropisk regnskog.
- Hållbar utveckling har inte många mänskor tänkt på där. Det var först för lite mer än än ett år sedan som regeringen började kräva att toalett- eller duschvatten inte får rinna ut i havet, men som vi har sett med egna ögon så är det inte allför mycket som har hänt under året som gått.
Nya gästhus trots hot om vräkning
I huvudbyn Koh Tui är det hålligång redan vid lunchtid i en bar några meter från den livliga kajen vid stranden.
Medan folk festar därinne, anländer nya båtar fulla med mest unga turister medan det ständigt byggs nytt längs den vackra stranden.
Nya gästhus stiger upp och den nya polisstationen är nästan färdig.
Alla drar nytta av turismen
- Det är mycket bättre här på ön än i staden, säger den drygt tjugoårige Sok Khom som städar stranden utanför ett gästhus.
Lönen är inte alltför dålig - 170 dollar i månaden.
.
- Jag behöver inte betala något för mat och rum men om jag skulle jobba i staden så kostar allt mycket mer där, berättar Sok Khom.
Han kommer som de flesta här från en fattig provins på fastlandet. Sok Khom har jobbat på ön i sex år och är nöjd med sitt liv.
- Jag kan skicka hundra dollar hem varje månad, resten behåller jag själv. Det enda problemet är allt skräp som flyter i land, särskilt från fiskebåtar som slänger ut alla sopor i havet, klagar Sok Khom.
- Det är bra att turister kommer hit, för det finns många vackra stränder här och utlänningarna tar med sig pengar och nya idéer, säger den 55 år gamle förre fiskaren Phanna i byns livliga centrum.
Utvecklingen oroar öborna
- Jag kom hit redan före 1980-talet under de röda khmererna, Jag levde länge på fiske, men idag får jag betydligt mer pengar genom att transportera turister. Nu har jag egen business, säger Phanna stolt.
Han är ändå oroad över den snabba utvecklingen, särskilt över att ett enda storföretag med miljardinvesterare har fått ensamrätt att utveckla Koh Rong i 99 år.
Investeringsfonden Royal Group ägs av Kith Meng, en av landets rikaste män. Han har också nära kontakter till Kambodjas långvarige premiärminister Hun Sen som har ett eget privat residens på en av de finaste stränderna i Sihanoukville.
Royal Group har redan börjat bygga på den 78 kvadratkilometer stora ön. Stora grävskopor och schaktmaskiner bereder väg för planerade golfbanor, lyxhotell och till med en flygplats, vilket väcker motstånd bland öborna, berättar den gamle fiskaren Phanna.
- Jag är oroad, eftersom regeringen slöt kontrakt med rika mänskor för 99 år. Vi oroar oss för att de kommer att tvinga oss att flytta. De har lovat oss en annan tomt, men den är i djungeln och där kan man inte tjäna pengar. Öborna har knappast hörts och tvåhundra familjer hotas nu av vräkning, särskilt i huvudbyn Koh Tui, klagar Phanna.
När jag kom hit var kokosträden små, nu är de stora
f.d. fiskaren Phanna
- Jag har bott här mycket länge, då var kokosträden ännu små och nu är de stora. När ett privat företag kommer för att utveckla ön så beordrar de folk att flytta ut. Det är hårt för jag vet inte var jag ska bo sedan. Men folk i byn samarbetar och har beslutat att inte flytta vad som än händer, försäkrar Phanna.
Öbor och miljöorganisationer oroar sig för att de rika investerarna tyr sig till våld som på så många andra håll i Kambodja.
Det såg man redan i somras under de första lokala protesterna mot bygget då Royal Group anlitade privata säkerhetsvakter och polisen för att driva bort demonstranter som stod i vägen för schaktmaskinerna.
"Ung hänsynslös gangster"
Kith Meng, vars investeringsbolag fick ensamrätt att utveckla ön, har av amerikanska diplomater beskrivits som "en ung och hänsynslös gangster".
Han har omfattande intressen i banker, casinon, telekommunikationer och turism. Han är också ökänd för ett omstritt dammbygge vid en av Mekongs bifloder som har utlöst internationella protester.
Kith Meng lovar att Koh Rong ska bli den första ekologiska semesterön i Asien som byggs enligt kriterier för hållbar utveckling. En ny semesterort som Bali eller Koh Samui men utan deras nackdelar försäkrar Kith Meng, men många betvivlar.
En av dem är finlandsvensken Mathias Nummelin från Helsingfors, som har drivit restaurangen och det enda gästhuset på Long Beach, sju kilometer lång och den längsta stranden på ön.
Nummelin förutspår att det blir stora problem när byggplanerna framskrider.
- Det kommer inte att bli enkelt. Det är mänskors hem, de har byggt saker dit. Så måste de plötsligt flytta bort, djupare in i djungeln Om Royal Group skickar sina egna och Hun Sen sin privata militär, så skulle jag tro att vissa mänskor kommer att mista sin liv där, befarar Mathias Nummelin.
Våldsamma gräl om tomter
Han vet av egen erfarenhet vad han talar om.
Gästhuset Broken Hearts Guest House och restaurangen som han var med om att driva, drogs ifjol in i en våldsam konflikt med lokala invånare, som byggde på mark som inte tillhörde dem utan det enda gästhuset på Long Beach.
Grälet ledde till slut i våras till att gästhusets finländska ägare och en utländsk anställd misshandlades svårt. De fyra angriparna greps och har nu ställts inför rätta för rån och misshandel.
Dessutom finns det numera polis på öarna dygnet runt.
22 öar har sålts eller hyrts ut
Koh Rong är den största av ett tjugotal öar utanför Sihanoukville. Regeringen har tillsvidare sålt ellet gett privatföretag rätt att utveckla minst 22 av Kambodjas 64 större öar.
Flera av de finaste stränderna i Sihanoukville har redan privatiserats helt eller delvis och vanligt folk kan inte längre besöka stränderna, den gemensamma nationalegendomen.
Flera mindre öar har också köpts och spärrats av för utomstående.
På båten på väg till den lilla ön Koh Rong Samloeng hör jag om de två skumma ryssarna Nikolaj Dorosjenko och Sergej Polonskij som råkade i våldsamt gräl om öar som de hade köpt utanför Sihanoukville.
Ryssarna fick köpa två värdefulla öar intill Sihanoukville, som väntas bli en miljonstad inom några år.
I avtalet ingick att de skulle bygga en ny bro för 200 miljoner dollar, men den fina vita bron står nu för det mesta oanvänd eftersom vanligt folk inte tillåts in på öarna av beväpnade vakter, berättar vännerna Emil Ekman och Mathias Nummelin.
Grälet mellan Dorosjenko och Polonskij, som en gång lär ha varit en av Rysslands rikaste män, slutade i en våldsam uppgörelse i maffiastil i Sihanoukville.
Både Rysslands och Kambodjas högsta ledning reagerade och Polonskij utvisades i våras till Ryssland, misstänkt för visumbrott och förskringring, men vad som hände med de slutna hemlighetsfulla öarna tycks ingen veta.
Känslig miljö hotas av klimatförändring och exploatering
Öarna i Kambodja är tillsvidare relativt orörda, men snart hittar massturismen även hit vilket kan ha ödesdigra följder för naturen, särskilt för den känsliga korallen som hotas av stigande temperaturer och trålfiske.
- Jo när jag kom till Koh Rong så brukade jag snorkla varje morgon. Klockan 6, 7 på morgonen hoppade jag i klarblått, turkost vatten rakt utanför huset. Där fanns en massa korall och en massa liv, berättar Emil Ekman.
- Jag kände till ställen och kunde föra kunder och visa att här under den här stenen finns en muräna, här hittar ni en stingrocka och här hittar ni det ena och det andra.
- Det finns inte kvar mera. Det är sorgligt men det händer på alla ställen här.
- Det håller på att dö ut, det överfiskas, allting som går att äta så plockas. Så klart korallen dör också eftersom vattentemperaturen stiger, men man kan inte skylla på de fattiga lokala - dom måste ju få nånting att äta. Dom går där och plockar alla snäckor och grejer, musslor - allting som går att äta.
Lokala fiskare och timmermän är nöjda
I by nummer 23 sitter mormor Jiev Jrien i sin lilla affär på kajen där det ligger olagligt hugget virke i väntan på att transporteras till fastlandet.
Jiev Jrien hör till de lyckligt lottade, hon berättar att hon kom till öarna i slutet av 1990-talet eftersom familjens lilla risfält inte kunde försörja dem alla.
- Vi kom för att fiska och för att hugga virke i skogen, vi förtjänade bra och efter några år fick vi tillstånd att stanna i det nya fiskeläget, by nummer 23, berättar Jiev Jrien.
- Nu har jag 6 barn och 20 barnbarn, Jag är lycklig över att mina döttrar och min son har fått jobb i ett gästhus här. Turisterna gagnar oss alla, även fiskare, timmermän och jordbrukare som inte arbetar direkt för turisterna.
- Det enda problemet är att vi ibland chockeras av lättklädda utländska kvinnor - och framför allt - att vi inte har råd att skicka barnbarnen till fastlandet för att utbildas när skolan här tar slut efter sex år, säger mormor Jiev Jrien...