Finland hade hoppats på flexibilitet i EU:s förordning för återställande av natur. Men kravet att medlemsländerna ska återställa 20 procent av sina jord- och havsområden godkändes och den här veckan trädde den i kraft.
För Finland gäller det nu att restaurera 30 procent av de drygt 10 miljoner hektar naturtyper som är försvagade. Hur ska Miljöministeriet nu genomföra kraven som den nya lagen ställer?
Kai Mykkänen: Finland har ju redan självmant förbundit sig till sina internationella åtaganden och även till naturens återställande under det här årtiondet. Också enligt regeringsprogrammet. Vi hade hoppats att vi skulle ha kunnat förhandla fram en mer flexibel förordning för oss, för målsättningarna fram till 2030 är verkligen krävande om man ser strikt på dem.
Men nu är det viktiga hur vi i samarbete med Jord- och skogsbruksministeriet gör upp en återställningsplan med sådana åtgärder, så att vi får alla med. Det här området, Savijärvi, är ett gott exempel på hur enskilda markägare kan möjliggöra det här och vi har har med Helmi-programmet finansierat många åtgärder. Men nu behöver vi mångdubbla företagens ekonomiska insatser för naturåterställning så att vi kan få en sådan fart på restaurerandet att vi når målsättningarna.
Vad var det som ännu blev att skava i förordningen?
Kai Mykkänen: Det är den återställningstakt fram till år 2030 som krävs för vissa omfattande naturtyper som avses i direktivet; moskogar, myrskogar och vissa vattendrag. När finländare sätter namnet under en överenskommelse så vill man kunna genomföra det som lovas. Och det här är verkligen krävande och kommer antagligen att vara en utmaning för många länder. Andra länder kanske ser lite mer generellt på målsättningarna och skriver under ett vackert syfte med tanken att man ser vad det blir.
Finländare i allmänhet strävar efter att vi har världens pålitligaste handskakning och därför skulle vi ha föredragit en några grader mer realistisk tidtabell i vissa frågor.
Så hur går processen vidare nu?
Kai Mykkänen: Varje land ska nu göra upp en nationell återställningsplan för hur en viss mängd hektarer av vissa naturtyper iståndsätts inom de tidsramar som angetts. Och kanske den första konkreta åtgärden blir att se hur vi kan skapa ett kompensationsförfarande för förbudet att försämra områden som är i gott skick, i det här fallet skogar på åsar, myrskogar. För vi kan inte tänka att det ingenstans i Finland får göras någonting.
De ingrepp i naturen som görs måste kompenseras inom samma naturtyp på annat håll. På ett halvt år ska vi bygga upp ett utvidgat kompensationssystem som ska presenteras för kommissionen. Och för att det på riktigt ska fungera måste vi få företag och stiftelser med på detta.