Efter en ansökningsprocess på två år skriver projektet nu forskningsavtal och förbereder sig för starten nästa år. Cecilia Sahlgren, professor i cellbiologi vid Åbo Akademi, förklarar att de kommer att jobba med att utveckla nya verktyg för att testa läkemedelstillförsel till hjärnan.
Det är i nuläget svårt att behandla sjukdomar i det centrala nervsystemet, så som Alzheimer, Parkinsons, hjärncancer och schizofreni. En stor orsak till det här är att vi har problem med att få läkemedel att nå hjärnan.
– Vi har något vi kallar blod-hjärnbarriären som är till för att skydda hjärnan och förhindra inflammatoriska och toxiska ämnen att nå hjärnan. Men den förhindrar också en hel del läkemedel, eller de facto de flesta läkemedel, att nå hjärnan, säger Sahlgren.
För att läkemedel ska kunna ta sig förbi barriären använder man läkemedelsbärare. Det projektet nu ska jobba med är att hitta modellsystem där man kan testa läkemedelsbärare för att hitta de som fungerar bäst. I nuläget använder läkemedelsindustrin djurförsök för att testa det här, vilket enligt Sahlgren är långt ifrån optimalt.
– Det är inte bara etiska utmaningar, vilka förstås också är allvarliga. Det är också det att en mus ju fortfarande inte är en människa. Det som kan fungera i en mus kan vara toxiskt i en människa, eller så fungerar det över huvud taget inte i en människa, säger hon.
– Det är en jätteviktig fråga för forskningen. Det finns alltså fungerande läkemedel, som man har visat att om man kan föra dem direkt till hjärnan i modellsystem så fungerar de. Och nu kan de inte användas för du får bara inte fram dem. Dessutom kan de här modellerna användas för att på detaljnivå förstå hur läkemedel kan transporteras till hjärnan.
”Vi måste ha skrivit en bra ansökan”
Det femåriga projektet finansieras av EU och består av elva olika partner som är utspridda över hela Europa. Det är Åbo Akademi som ansvarar för att koordinera samarbetet mellan de olika partnerna och se till att teamet fungerar som det ska.
– Det är ansvarsfullt men roligt. Det är alltid roligt att koordinera och leda ett stort team, speciellt ett team som är så internationellt som det här, säger Sahlgren.
Att koordinera ett så stort projekt innebär mycket jobb. Det försvåras är enligt Sahlgren av EU:s nya finansieringsmodell, som innebär mycket rapportering och byråkrati.
– Tidigare var det så att du fick pengar och sedan visade du bara att du hade använt dem. Men nu är det ett så kallat ”lump sum projekt”, där pengarna betalas enligt vad du har lyckats åstadkomma, förklarar Sahlgren.
– Det här är forskning så du kan aldrig lova att det blir just som du hoppas, men du lär dig något under vägen. Du måste kunna beskriva vad du har gjort och vad du har lärt dig. De är ganska vetenskapliga och tekniska de här rapporterna. Det krävs mycket jobb för att få dem skrivna, säger hon.
Varför har just Åbo Akademi fått den här rollen?
– Det vet jag faktiskt inte. Det var en av de stora utmaningarna när vi skrev ansökan att Åbo Akademi inte tidigare har väldigt stor erfarenhet av att koordinera stora EU projekt. Vi måste ha skrivit en bra ansökan!
Modeller som imiterar mänskliga funktioner
Sahlgren berättar att projektet kommer att jobba med att utveckla två olika system. Det första går ut på att de skapar en blod-hjärnbarriär i ett litet chip.
– Den ska vara så pass avancerad att den imiterar den fysiologiska barriären i människan. Men samtidigt ska vi ganska lätt kunna testa många olika läkemedelsbärare, säger hon.
Det andra systemet är en datorsimulering, som projektet kommer att träna med vetenskaplig data.
– Vi kommer att försöka förstå vad det är som gör att en specifik läkemedelsbärare fungerar, på en väldigt detaljerad nivå. Och den informationen kommer sedan att användas för att träna den här datorsimuleringsmodellen, säger hon.
På ett större plan säger Sahlgren att projektet också berör frågor om i vilken mån det är möjligt att skapa modellsystem där vi faktiskt kan studera mänsklig sjukdom och mänskliga funktioner.
– Kan vi göra modeller som vi kan använda både för forskning och för läkemedelsutveckling som faktiskt imiterar människans fysiologi och patologi.