– Det senaste larmet kom faktiskt bara för några dagar sedan, säger Petter Holmström.
Han är tidigare brandkårschef, numera utbildningschef för frivilliga brandkåren i Pargas. Under det nämnda larmet hade han inte möjlighet att delta, men den gången var det inte frågan om något allvarligt.
Petter Holmström har varit med i verksamheten i 30 år, nästan tre fjärdedelar av sitt liv, mest tack vare sin mamma som tog reda på att friviliga brandkåren hade ungdomsverksamhet och att man fick börja när man fyllt tio år. Verksamheten passade honom bra, eftersom brandbilar intresserade honom när han var barn.
Den första övningen
– En måndagskväll hösten 1994 dök jag upp på brandstationen i Pargas på min första övning, minns Holmström.
Under den allra första övningen körde han runt Pargas i brandbilar och övade på att kommunicera via radio.
– Vi skulle ge information till varandra, vilken färg husen hade på olika adresser eller vems namn som stod på postlådan.
Övningen gick främst ut på att lära sig använda radiotelefonen, våga prata i den, prata på rätt sätt och anropa, men också att lära sig läsa kartan för att hitta olika adresser. Även om det idag används olika tekniska hjälpmedel för att hitta fram till bränder och olycksplatser, är det fortfarande viktigt att vara bekant med omgivningen där FBK är aktiv.
Vi måste konstant öva och kunna allt
Att bli brandman, eller räddningsperson som det numera kallas, var aldrig någon särskild yrkesdröm för Petter Holmström. Hans egentliga yrke i dag är diplomingenjör i datateknik med inriktning på programvaruproduktion. På sin fritid är han ändå väldigt aktiv inom FBK, även om han försöker trappa ner lite för tillfället.
– Det blev lite väl mycket ett tag, så nu har jag bara en övning i veckan. Varje torsdag kväll. Som mest har det kanske varit tre gånger i veckan, plus en massa administrativt jobb, säger Holmström.
Största delen av uppdragen för FBK i Pargas handlar om stationsberedskap, där räddningspersonalen befinner sig på brandstationen ifall ett larm kommer. Pargas har en ordinarie brandkår som är i beredskap dygnet runt och startar på en minuts varsel vid larm. De tar hand om alla uppdrag som kommer in.
– Om de har ett uppdrag på längre avstånd, larmas vi in till stationen för att sitta där ifall det skulle komma ett till uppdrag. I normala fall tar det tio minuter för oss att starta, men om vi är färdiga i beredskap kan vi komma igång omedelbart, säger Holmström.
I praktiken händer det inte ofta, vilket ställer krav på övningarna. Den frivilliga brandkåren måste öva på allt och kunna allt, ifall något händer. Ibland behöver den ordinarie brandkåren hjälp av en extra brandbil. Det kan handla om byggnadsbränder eller bränder i terrängen, men också om trafikolyckor eller skadebekämpning.
– Det kan förstås komma uppdrag där vi är ensamma också. Under en större storm kan det komma många larm på en gång, och då åker vi ensamma på uppdrag. Uppdragen är varierande, men vanligast är ändå byggnadsbränder, terrängbränder och stationsberedskap, säger Holmström.
Han anser att ha FBK som sin fritidssyssla kan ses mera som en livsstil än en hobby, eftersom det påverkar mycket i det privata livet.
– Du har kanske en semesterresa eller något annat inplanerat, men samtidigt ser du att det är vädervarning på gång. Då händer det att jag är stressad och tänker att vi kanske kan resa en annan dag, ifall det kommer ett larm, säger Holmström.
”Det där stora uppdraget”
Petter Holmström har blivit lite bättre på att lägga sådana tankar åt sidan nu, men tidigare blev han både rastlös och frustrerad. Han kunde undra hur de andra klarade sig på en olycksplats medan han själv satt fast på ett hotellrum i en annan stad. Det gäller att acceptera att man inte alltid kan vara tillgänglig och lita på att kamraterna i den frivilliga brandkåren är kapabla att ta hand om uppdraget. Samtidigt handlar det om att man kanske missar något häftigt.
– Jag har läst om andra brandkårer i andra länder, och det är ett ganska typiskt fenomen. Man vill inte missa ”det där stora uppdraget” så att säga. I New York sade brandmännen alltid ”I’ll see you at the big one”. De slutade med det efter terrorattacken år 2001, för det var ”the big one”. Efter det kan det inte komma något större och hemskare, säger Holmström.
Men det handlar inte bara om att uppleva något stort och farligt. För Petter Holmström kan det vara roligt att åka ut och såga bort ett träd som fallit över en väg.
– Då gör man någon nytta. Bilarna kommer fram igen och då har man bidragit till att samhället fungerar lite bättre igen.
Den grundläggande drivkraften finns i att man gör skillnad, vilket Holmström brukar lyfta fram för nya medlemmar av frivilliga brandkåren. Ett exempel han lyfter upp är från senaste vår, då han och andra från Pargas FBK var ute på ett berg mitt i natten och släckte en jordbrand en fredag kväll.
Vi jobbar för samhällets bästa, som en del av ett maskineri som de flesta tar för givet
Petter Holmström
– Jag konstaterade då att de flesta var hemma och fredagsmyste, medan vi var ute i skogen – svettiga och sotiga. Vi jobbar för samhällets bästa, som en del av ett maskineri som de flesta tar för givet.
Över radion hörde han många andra frivilliga brandkårer köra runt på liknande uppdrag i Egentliga Finland.
– De drivs av samma passion och motivation som vi. Det är känslan av att vi gör något bra och offrar av vår tid för att andra ska kunna leva sina liv som vanligt … Ja, har man inte den drivkraften så tror jag inte att man orkar hålla på så länge med det här, säger Petter Holmström.
Vilka erfarenheter har du av FBK? Är du med i verksamheten eller har FBK varit din räddare i nöden? I Vega Lördag 21.9 kl. 9.03–11.00 sätter Kike Bertell fingret på FBK. Skulle du vilja gå med i den frivilliga brandkåren? Skriv dina tankar och berättelser i formuläret nedan!
Formuläret är stäng! Tack till alla som bidrog!