Träningen på Mariehamns centrumplan har slutat för fem minuter sedan.
Medan de andra spelarna har återvänt till omklädningsrummet sitter Patrik Raitanen ensam vid sidan av planen med slutna ögon och händerna vid knäna.
– Ofta är tankarna så många att jag känner mig ångestfylld, viskar Raitanen.
Han tar ett djupt andetag, öppnar ögonen och ler.
– Nu måste jag släppa fotbollen för i dag.
Meditation har nästintill blivit en nödvändighet efter varje träning eller match för den 23-årige ligaspelaren. Panikattackerna och självmordstankarna som bubblade upp till ytan i våras tvingade honom att stanna upp.
Med hjälp av meditation går mittbacken igenom träningens framgångar och motgångar och övar på tacksamhet.
– Det har funnits många ögonblick i mitt liv när det känts som att jag inte är närvarande eller lever.
Se Sportlivs minidokumentär om Patrik Raitanen:
Liverpool och Holland bröt ner
Europas tuffa klimat tog ut sin rätt på Raitanen som redan vid 16 års ålder lämnade tryggheten i Ulvsby.
Flytten till Liverpool under tonåren var som en dröm som gick i uppfyllelse. Den unga mittbacken, som jämfördes med Sami Hyypiä, sågs som en blivande stjärna. Men tiden i Liverpool kantades av skador och ständiga läkarbesök, vilket gjorde det svårt att slå sig in i det hårt konkurrensutsatta juniorlaget.
– Ungefär en procent av dem som kommer till akademin når A-laget. I min årskull är Curtis Jones den enda som fortfarande spelar i Liverpool.
Raitanen behövde en nystart. Vid 18 års ålder kändes flytten till Fortuna Sittard i den nederländska högstaligan som ett klokt val.
Men inom en månad förändrades allt.
Mittbacken, som snabbt blev populär bland fansen, tappade plötsligt sin plats i laguppställningen.
Då Raitanen försökte få reda på vad han gjort fel, undvek tränaren och lagkamraterna honom.
– Såhär i efterhand kan jag säga att det var ren mobbning.
Omklädningsrummets kultur beskriver Raitanen som destruktiv. Den mest omtyckta spelaren var den som kunde få de andra i laget att skratta, oavsett på vems bekostnad.
Raitanen beskriver många av kommentarerna han hörde i Nederländerna som sådant som inte skulle tåla dagsljus.
– Jag var rädd för att gå till träningen och omklädningsrummet.
Att visa känslor ansågs vara en svaghet, vilket fick honom att bygga en mur runt sig själv som skydd.
Samtidigt växte ångesten. Efter träningarna åkte han ofta hem och grät, funderande över vad han hade gjort för fel.
Till slut rann bägaren över. Månader av självförsummelse ledde till en allvarlig panikattack när Raitanen satt ensam i klubbens omklädningsrum.
– Jag ringde till mamma och sa att jag behöver hjälp.
Stilen hittades i Italien
– Det är knappast många män som har en kjol i garderoben, säger Raitanen medan han håller upp en svart, lång jeanskjol när Sportliv ber honom visa några av sina favoritplagg.
Intresset för mode väcktes tidigt, men i Nederländerna möttes den unika stilen av motstånd. Fortunas huvudtränare hade kommenterat klädvalen och uppmanat den unga mittbacken att välja mer diskreta plagg.
– Jag stod hemma och bytte om flera gånger, funderade på om jag skulle kunna gå till träningen utan att sticka ut för mycket, berättar Raitanen.
När Raitanen flyttade till italienska Spals U19-lag år 2021 började han hitta sin egna stil. Han inspirerades av lagets huvudtränare som alltid var stiligt klädd.
Även om tiden i Italien blev kort på grund av tränar- och ledarbyten, beskriver Raitanen säsongen som en av de mest betydelsefulla i karriären – både fysiskt och mentalt.
Det var också första gången sedan flytten till Europa som han fick spela en hel säsong utan skador.
Återkomsten till Finland och Klubi 04 i slutet av 2021 kunde uppfattas som ett steg tillbaka. Men Raitanen såg det som en viktig chans att bevisa sitt värde på hemmaplan.
När speltiden i HJK:s A-lag uteblev, kom lånet till IFK Marihehamn som en lättnad.
Minnena från tiden i Liverpool och Nederländerna spökade ändå fortfarande i bakhuvudet. Redan som ung i Nederländerna fick han smeknamnet ”the machine”, en beskrivning av hans outtröttliga arbetsmoral. Varje litet misstag på träningen drev upp det inre kravet på ännu hårdare disciplin.
Raitanen visste att han skulle behöva vara snäppet vassare för att vinna den respekt han eftersträvade i Finland.
Till sist tog det hårda arbetet ut sin rätt i form av skador.
En korsbandsskada under ligacupen 2023 tvingade Raitanen att stanna upp. Inspirerad av sin flickvän vågade han anmäla sig till en modelltävling.
– Då insåg jag att fotboll inte är allt i världen.
Under den första castingen undrade talangscouterna var han hade hållit sig gömd alla dessa år, och hans unika stil sågs som en stor fördel.
I dag har Raitanen ett kontrakt med en modellagentur i Milano, vilket ger honom en känsla av trygghet om fotbollskarriären en dag skulle ta slut.
Hjälp av lagkamraterna
Den gångna säsongen har varit Raitanens tredje i IFK Mariehamn, och samtidigt den mest utmanande. Den stabila miljön har skapat en trygghet som har gjort det möjligt för förträngda känslor att komma till ytan.
För första gången i sin karriär känner Raitanen att han verkligen njuter av träningarna och känner sig bekväm med att kliva in i omklädningsrummet.
Terapi, meditation och medicinering har hjälpt Ratianen på traven. Det som betytt mest är de förstående lagkamraterna som gett honom den trygghet han så länge saknat.
Han hoppas att alla unga idrottare får uppleva en liknande miljö – en plats där man kan prata om djupa och meningsfulla saker, vara sårbar och sig själv.
– Att bli uppskattad, att känna sig bekväm med att gå till jobbet och att inte känna sig utanför, är alldeles grundläggande behov på en arbetsplats.
Trots de svåra åren i Europa ångrar han inget. Försöket från den nederländska tränaren att bryta ner honom blev, som ordet antyder, ett försök.
– Det ledde till att jag i dag har en bättre relation med mig själv; jag har lärt mig att vara snäll och förlåtande, och att älska mig själv, säger Raitanen.
Kanske är det blåa håret, den unika klädstilen och tatueringen som täcker hela överkroppen tecken på just detta.