Tisdagskvällens mest laddade minuter?
Utan tvekan då Markku Kanerva dök upp i rutan i nationell tv för att ge fotbollsfolket en förklaring. Vad i hela världen hade fått honom att göra två byten i paus mot England?
Framför allt: Varför Ilmari Niskanen?
Det hade nästan varit olustigt att titta på hur förvirrad, feltajmad och malplacerad stackars Niskanen hade varit i en halvlek. Jere Uronen gjorde verkligen inte sin bästa fotbollsmatch i karriären på vänsterbacken, men han var åtminstone inte en säkerhetsrisk.
Kanervas förklaring?
– Jag ville se Ilmari i en sådan här match. Och han hade lite problem.
Förbundskaptenen sa det och såg ut som att han hade räknat upp apelsiner och mjölk på en inköpslista.
Man hade nästan suttit och hoppats på att det skulle handla om skadekänningar, den enda rimliga orsaken till det bytet. Men här kom enbart mummel om att testa spelare och lufta olika alternativ.
Fler misslyckade uttagningar
Det var, förstås, mest synd om Ilmari Niskanen själv.
Kanerva och hans kollegor kastade ut en försvarslös person till vargarna. Niskanen har spelat runt tjugo landskamper, men här slets hans egentliga rätt att vara med i de här sammanhangen i stycken.
Niskanen kan mycket väl vara med i landslagstrupper framöver, men nu har vi åtminstone fått den information som Kanerva alltid pratar om i varje intervju. Facit: Det finns ingen direkt orsak att spela en League One-spelare mot Premier League-stjärnor i framtiden.
Det går sannerligen inte att ensam lasta Ilmari Niskanen för en 0–2-förlust borta mot EM-finalisten England. Det hade slutat i noll poäng oavsett, men det bytet underströk en bubblande frustration mot uttagningar och matchcoachning.
Då allt stod på spel i Cardiff i mars kastade Kanerva in Miro Tenho från start. Det slutade i att Tenho var sämst på planen mot Wales.
I lördags kom Urho Nissilä in och var likblek i en halvlek mot Grekland då Rasmus Schüller tvingades kliva av. Nu fogar vi in Ilmari Niskanens namn i den olyckliga raden av direkt misslyckade insatser i landslaget under 2024.
I slutändan handlar det här mycket om tränarteamets förmågor, men också om begränsningarna i materialet.
Avståndet var gigantiskt
Finland gjorde vad de kunde för att ladda sitt besök i London med lite elektricitet. Topi Keskinens fart kommer alltid att vara intressant om han är med i ett landslag, Arttu Hoskonen gjorde sin överlägset bästa insats i en blåvit tröja och Lukas Hradecky var Lukas Hradecky.
Harry Kane var Harry Kane.
Welcome to Wembley, välkommen till en lektion i allt som Finland saknar.
Den finländska försvarsinsatsen mot England andades lite kollektiv kraft och tillbaka till grunderna, men det var en tidsfråga innan Kane, Saka eller någon annan av de bollskickliga engelsmännen skulle döda spänningen.
Där var världsklassen, här står Finland. Avståndet är gigantiskt.
2–0, kalas för Kane, total klasskillnad på gräsmattan. Två tävlingsmatcher in i sista vändan med Markku Kanerva parkerar Finland på noll poäng, inga skott på mål och minimal tro på att den här hösten blir riktigt rolig.
Några frågor? Hundra.
Om en månad måste Finland svara med att bevisa hur man vinner en match med det nya tänket. Annars kan Kanervas sista kapitel i landslaget handla om hur han slöt cirkeln och skickade ner Finland till C-divisionen i Nations League igen.