I nya självbiografin Ludmila, svenskare kan ingen vara kommer den före detta häcklöparen Ludmila Engquist med omskakande berättelser från sitt liv.
Engquist, som växte upp i forna Sovjetunionen, vittnar om sexuella övergrepp vid flera tillfällen av en grannpojke som var fjorton år. Då det hände var hon själv fem år gammal.
I boken berättar Engquist att pojken gav henne mynt och förgrep sig på henne.
”Jag låg helt stilla och knöt handen hårt om kopekmyntet när det började göra ont. Han fortsatte. Jag blundade. Tårarna smakade salt. Blodet skrubbade jag bort på toaletten efteråt för att ingen skulle märka något”, skriver Engquist i boken.
Övergrepp i landslaget
I en intervju med Radiosporten ger Engquist också sin bild av hur det var att vara friidrottare i Sovjetunionens landslag. Hon blev sexuellt utnyttjad av en sovjetisk landslagsledare.
– Jag har inte sagt det till någon, aldrig. Men det var inte ovanligt, femtio procent av tjejerna i landslaget blev utnyttjade. De hade så stor makt, säger hon till Radiosporten.
I samma intervju säger hon också att hon är övertygad om att den sovjetiska landslagsapparaten gav idrottarna dopningsmedel. De påstod att det handlade om proteinpiller.
– Det var absolut otillåtna medel. Ingen frågade vad det var, men alla visste att det inte var tillåtet.
Mörkt sista kapitel i idrottskarriären
Engquist hade ett medaljkantat 1990-tal på 100 meter häck. Hon blev världsmästare i sovjetiska färger 1991. Efter att ha bytt nationalitet tog hon tre globala mästerskapsmedaljer för Sverige: OS-guld 1996, VM-guld 1997 och VM-brons 1999.
Engquist har fortfarande det svenska rekordet på distansen med tiden 12,47.
2000 lade Engquist ner friidrottskarriären och hennes liv som idrottare fick ett mörkt sista kapitel då hon gjorde en satsning mot vinter-OS 2002 i bob. Hösten 2001 tog allt slut då hon testade positivt för anabola steroider – något som hon i boken påstår var noga övervägt för att hitta en sista utväg ur bobsporten.