Givande jobb men tungt – psykosociala center erbjuder hjälp med låg tröskel

Österbottens välfärdsområde har gjort ett strategiskt val att flytta vård av psykisk ohälsa och missbruk från specialsjukvården till primärvården. Där kommer psykosociala centren in i bilden.

Två kvinnor står i en korridor.
Anna-Sara Sidbäck och Mikaela Granfors trivs med sitt jobb även om det stundvis kan vara tungt. Bild: Juho Teir / Yle

Då mentala och missbrukarproblem hela tiden ökar är det viktigt att hjälp kan fås snabbt. På de psykosociala centren i Österbotten är man vana att hantera tunga problem och kan erbjuda hjälp med låg tröskel.

– Det är mycket viktigt att det finns stöd även för mindre allvarliga symptom och det är nödvändigt att få behandlingen och servicen så snabbt som möjligt.

– Man behöver inte ha remiss till primärvården. Man har möjlighet att starta bedömningsprocessen redan när man kontaktar oss, konstaterar Marja Mustonen, chef för mental- och missbrukarvården vid Österbottens välfärdsområde.

I Österbotten finns tre psykosociala center, ett i norra, ett i mellersta och ett i södra området, men med verksamhet i så gott som alla kommuner.

Besöken till psykosociala centren ökar för varje år.

– Om vi tänker tillbaka till år 2022, då var antalet besök lite över 45 000, 2023 var det lite över 51 000 och i år är prognosen att vi kan komma upp till 70 000 besök, säger Mustonen.

Vi arbetar ekonomiskt och minskar på utgifterna för den specialiserade sjukvården i Vasa.

Mikaela Granfors

I Närpes har man haft ett psykosocialt center ända sedan 2012, men då ordnades verksamheten av samkommunen K5.

Det positiva med att verksamheten nu ordnas av välfärdsområdet är ett tätare samarbete med hela Österbotten, konstaterar Mikaela Granfors, serviceenhetschef för psykosociala centret i södra området.

– Vi har fått mer kontakt när vi blev en del av välfärdsområdet. Vi utvecklar vården tillsammans med mellersta och norra området.

Granfors påpekar att man i Närpes också kan ordna specialiserad sjukvård vilket minskar trycket på den specialiserade sjukvården i Vasa, som varit hårt belastad.

– Under K5-tiden fick vi jättebra feedback både från patienter och våra kommuner att vi arbetar ekonomiskt och minskar på utgifterna för den specialiserade sjukvården i Vasa.

Dialogen som arbetsredskap

Vid det psykosociala centret i Närpes jobbar så väl sjukskötare och socialarbetare som psykoterapeuter och psykologer. Dessutom ordnas psykiater- och läkartjänster som köptjänst.

Ett bra verktyg är också terapinavigatorn, som används för att inleda vårdbedömningen.

– Det är via vårdbedömningen och vårdplaneringen som vi utser vilken vård den här patienten ska ha. Det är vår styrka att vi är ett mångprofessionellt team som tillsammans försöker lösa problemen, säger Mikaela Granfors.

Anna-Sara Sidbäck är ansvarig för familjeteamet och har jobbat vid centret i snart 13 år. På centret ger de samtalsstöd för alla åldrar och alla möten är olika.

– Det är helt utgående från den man möter, vissa vill bara prata eller spela något spel. En del är väldigt kreativa och kan måla eller rita medan vi pratar. Ett samtal är inte det andra likt, säger hon.

Symptomen som klienterna upplever kan vara depression, ångest och rädsla. Det kan också handla om problem i relationer eller utmaningar med studier eller i arbetslivet.

Vissa dagar är man helt tom i huvudet.

Anna-Sara Sidbäck

Att handskas med tunga ämnen som mental hälsa och missbruk är tungt.

– Vissa dagar är man helt tom i huvudet. Det finns liksom inget annat kvar då man kommer hem, konstaterar Sidbäck och fortsätter.

– Men en del dagar är det helt fantastiskt då man kan känna att man får en riktigt fin kontakt med ett barn eller en ungdom. Eller ser förändringen då de har mått jättedåligt och sedan får se att de börjar må bättre. Man får känna att man haft en liten del i det så då bär det ju.

Hur svårt är det att koppla av efter en arbetsdag?

– Jag skulle säga att man tar ofta jobbet hem, men visst hittar man olika saker som man märker hjälper. Jag tycker om att vara ute och gå med hunden, sådana saker kan hjälpa, säger Sidbäck.

Men trots det tunga jobbet är det ett jobb som både Sidbäck och Granfors trivs med.

– Jag kom in i psykiatrin av misstag för snart 30 år sedan och fastnade där. Det är sammanhållningen med personalen och gemenskapen att multiprofessionellt jobba för att få patienterna hjälpta som är givande, säger Granfors.