Aktivister klottrade ner pelarna vid Riksdagshuset med blodröd färg för att demonstrera mot torvbrytning.
Många förbipasserande stannade vid platsen på förmiddagen för att fotografera och se på när den röda färgen tvättades bort från pelarna.
En av dem var Oona Vainio från Nordsjö. Hon kom till Riksdagshuset från sitt gymnasium Alppilan lukio där hon just hade haft en presentation i ämnet statskunskap.
– Jag var på väg hem med spårvagnen förbi Riksdagshuset och såg när de tvättade bort klottret. Jag tycker inte det är så trevligt och förstår inte varför man måste kladda ner platser.
Vainio säger ändå att demonstrationer som den här kan vara en sorts väckning för beslutsfattarna.
– Men jag tror inte det här leder till stora förändringar, säger hon.
Seija Milicevic kom från Musikhuset och skulle åka hem med bussen när hon hörde om demonstrationen mot torvbrytning.
– Jag gillar inte det att man smetar ner Riksdagshuset. Det är en värdefull byggnad och representerar vår statsledning och vårt demokratiskt valda parlament. Jag talar inte för torven, men kan inte acceptera det här.
”Kom som en överraskning”
Joona Juntunen studerar sång vid Sibelius-Akademin och skulle just till en operaövning i Musikhuset när han såg att Riksdagshuset målats med röd färg.
– Jag hörde kort om demonstrationen. Jag tycker inte om att man klottrar ner byggnader som representerar demokratin. Ett bättre sätt att protestera är en normal demonstration där man inte klottrar och man beter sig sakligt.
Juntunen säger att han själv inte är en aktiv demonstrant.
– Jag har inte sett liknande klotter här, det kom som en överraskning. Riksdagshuset är en vardaglig plats för demonstrationer, så budskapet kanske inte når beslutsfattarna. Jag förstår frustrationen i att försöka få sin röst hörd, men det här är inte rätt sätt.