På Arenan kan du just nu se filmen Mummola eller Familjetid – en film som tar avstamp i ett julfirande men som egentligen handlar om relationer mellan olika familjemedlemmar, alkoholism och en hemlighet.
Filmen hade premiär i Berlin och vann tre Jussin för bland annat bästa film, regi och manus och är i år också Finlands Oscarskandidat.
Ruben Östlund som professor
Då jag ringer upp regissören och manusförfattaren Tia Kouvo är hon i Göteborg och packar ihop sina saker inför flytten tillbaka till Helsingfors.
Kouvo åkte till Stockholm för att sommarjobba och insåg att hon egentligen ville göra film och kom sedan in på Filmhögskolan i Göteborg.
En skola som är samhällsengagerad och politisk och det passade Kouvo som vill göra samhällelig film och kritiskt granska hur vi är och beter oss.
– Det görs mer film i Sverige som vågar titta kritiskt på det svenska samhället och själv ser jag upp till regissörer som Roy Andersson och Ruben Östlund.
Östlund, som är känd med filmer som bland annat Triangle of Sadness och The Square, har själv gått på Filmhögskolan och samma dag som Kouvo började studera där började han som professor.
– Ja, han var ganska frånvarande, säger Kouvo och skrattar på frågan om hurdan Östlund var som professor.
Men Kouvo säger samtidigt att hon tycker det är bra med professorer som är verksamma i branschen och själva också gör film.
– Vi fick lära oss av de bästa och Östlund visade upp sina guldpalmer och sade att det här kan ni få om ni går på filmhögskolan, säger Kouvo och ler.
Mummola kom till efter en jul hos morföräldrarna
Idén till filmen fick Kouvo för många år sedan då hon några dagar efter jul såg en amerikansk julfilm.
– I den stunden kände jag att det fanns ett milsvitt avstånd mellan det jag såg i rutan och det jag själv hade upplevt. Inte bara visuellt utan också innehållsmässigt.
– Jag kände att jag ville göra en film som visar verkligheten och inte reproducerar bilden av en väldigt idyllisk jul.
Det hela blev först en kortfilm och nu en långfilm som egentligen har julen som en kuliss för det den egentligen handlar om – relationer och gruppdynamik i en familj.
Ett tema i filmen är också alkoholism och för Kouvo var det viktigt att göra en finsk film som tar alkoholismen på allvar utan att göra den till ett skämt.
Men det är dialogen i filmen som sticker ut. De olika rollkaraktärerna pratar ofta förbi varandra eller verkar inte alls lyssna på vad den andra försöker säga. Och så finns det en massa saker som man helt enkelt tiger om, saker som är för svåra att prata om.
– Jag älskar att skriva dialog, jag är väldigt fascinerad över hur ofta vi i olika situationer pratar utan att riktigt vara medvetna om hur vi uppfattas av andra. Eller att vi tar illa upp fast den andra kanske inte menat nåt illa eller hur någon vid matbordet bara har sin egen monolog och dom andra får lyssna.
Filmen är också inspelad i Kouvos egen ”mummola” utanför Lahtis, alltså hennes morföräldrars gamla hus just innan det skulle rivas.
Dels var det väldigt praktiskt då Kouvo och fotografen Jesse Jalonen kunde åka dit och tillsammans med skådespelarna testa olika scener och planera alla kameravinklar. Dels påverkade det också sättet hur Kouvo arbetade med filmen.
– Det var väldigt givande för jag kunde skriva manuset direkt till den här platsen, så att till exempel sista scenen vi ser i filmen är exakt så som jag skrev den.
Familjehemlighet
Filmen tar avstamp i ett julfirande och handlar om en familj, men halvvägs in i filmen förstår vi att det också finns en hemlighet som de andra familjemedlemmarna kanske vet om eller så inte.
Kouvo tycker att det är intressant att många som sett filmen inte uppfattat att det finns en hemlighet i familjen.
– Jag tänker att många av kommunikationsproblemen vi har i familjer handlar om att vi alla är olika, med olika problem som vi kanske inte alltid delar med varandra. När det finns saker vi inte pratar om, känslor vi inte uttrycker så påverkar det samvaron på olika sätt.
– Det var det jag vill beskriva med den andra delen av filmen – att vi skulle få lite mer förståelse för varandra, att alla ofta försöker sitt bästa även om det inte alltid går så bra.
Filmen balanserar mellan komedi och tragedi och Kouvo menar att den speglar hur hon ser på livet, att det kan vara tufft men att det också går att hitta humor i de flesta situationer och kunna skratta åt sig själv.
– Jag tänker att filmtittare också ska kunna ha lite tålamod och kunna se på någonting annat än bara ren underhållning där man håller i handen hela vägen.
– Jag hoppas att när människor sett min film att de då också funderar på sina egna familjesammankomster och hurdana de är, säger Kouvo och ler.
Mummolas framgång
Kouvo berättar också att en av fördelarna med Östlund som lärare var att han kunde berätta hur man kan nå ut med sin film till de stora festivalerna, vikten av att prata med andra filmskapare och tänka igenom vem man vill samarbeta med.
– Med Mummola ville jag göra en film som beskriver Finland och finska människor men en film som också kan nå utomlands.
Det är något som Kouvo verkligen lyckats med sin film, Mummola hade premiär på filmfestivalen i Berlin, den har vunnit huvudpriset på festivaler i Seoul, Riga och Lübeck och en massa pris på Jussigalan.
– Jo, Östlund var väldigt glad för min skull då jag träffade honom tidigare i år och kunde berätta hur det gått för min film, säger Kouvo och ler.
Familjetid
