Drönare har blivit en allt mer central del av krigföringen i Ukraina sedan början på det ryska anfallskriget.
Drönarna har utvecklats i snabb takt och utgör i dag ett hot mot allt som rör sig längs fronten.
‒ Kriget har förändrats, i dag är det nästan uteslutande ett drönarkrig. Drönarna ser allt både under dagen och natten. Drönarna kan spana efter fiendens infanteri och fordon och sedan kan FPV-drönare döda dem, säger drönarpiloten ”But”.
But som liksom många ukrainska soldater av säkerhetsskäl inte uppger sitt namn har stridit för den 1:a separata stormbataljonen i snart två år.
Han började som infanterist men sårades under slaget om Bachmut. Efter det omskolades han till drönarpilot. Han flyger mavic-drönare, som både spanar och släpper granater över fienden.
‒ Artilleriet spelar fortfarande en stor roll i det här kriget, men drönarna är artilleriets ögon. De är också befälhavarnas ögon och de spanar för andra drönare. De högt uppsatta befälhavarna följer med våra live-streamar. Vi är allas ögon.
Ukraina har mångdubblat sin drönarproduktion och har kapacitet att producera upp till fyra miljoner drönare, men det är fler än vad militären har råd att köpa. But berättar att hans enhet fortfarande får över hälften av sina drönare från privata insamlingar.
But säger att hans enhet kan förbruka upp till tio drönare på en dag beroende på läget och vädret.
– Om vi måste skydda vårt infanteri och släppa granater på fienden så kan vi förbruka många drönare eftersom det är mer farligt för drönarna och vi kan förlora dem.
Allt fler piloter behövs
Drönarnas betydelse på slagfältet har skapat ett växande behov av drönarpiloter.
Vid den 3:e stormbrigadens drönarskola Kill House sitter en grupp elever framför datorskärmar och övar sig att styra drönare längs olika banor. Bilderna som flimrar förbi påminner om tv-spel.
Stämningen är avslappnad – en utbildare tilltalar gruppen som drusij – vänner.
Ingenjören Oleh är en av kursdeltagarna.
– Vi har sett hur drönarna har revolutionerat krigföringen. Det är viktigt för oss att förstå vad de är kapabla att göra, säger han.
– Utbildarna är hövliga, de förklarar saker enkelt så att alla kan förstå. Det är ingen skillnad om du är ung eller äldre så länge du övar och lyssnar så kommer du att lyckas, säger Oleh.
Häftiga grejor
Utbildaren Evgenij är från Mariupol. Han tog värvning kort efter att Ryssland inledde sitt fullskaliga anfallskrig för snart tre år sedan. För honom är drönarna framtiden.
– Det här är häftiga grejor. Jag förstod inte själv vad en FPV-drönare var, men när jag började med det här jobbet insåg jag att det var framtiden, säger han.
– Vi kan rädda våra soldater genom att använda en drönare som kostar 200 till 300 dollar för att angripa och förstöra utrustning som kostar flera miljarder.
FPV-drönarna är ett skräckinjagande vapen. Lastade med mindre sprängladdningar eller pansargranater dyker de ned mot fiendesoldater eller fordon, med både precision och hög hastighet.
Drönarpiloten ”Orkestra” visar hur enkelt och snabbt han kan manövrera drönaren längs hinderbanan. Genom sina VR-glasögon ser piloten direkt genom drönarens kamera i realtid.
Den surrande drönaren påminner om ett rovdjur som väntar på att slå ned mot sitt byte.
Den lilla farkosten sveper genom hallen och accelererar blixtsnabbt för att sedan tvärvända och landa på en kopia av en stridsvagn.
Alla som vill lär sig
Kill House arrangerar sex dagar långa dagskurser och nio dagar långa kvällskurser. Efter kursen ska de nyutbildade drönarpiloterna vara redo att flyga drönare vid fronten.
– Att utbilda en FPV-pilot är en helt individuell fråga. Det är som att lära någon att köra bil. En del behöver mer tid och andra mindre, säger Evgenij.
– Sex eller nio dagar räcker. Om någon inte vill lära sig så kan vi inte hjälpa hen, så att säga.
Efter att ha tränat med simulatorerna övergår eleverna till att flyga små drönare längs hinderbanan som byggts inne i den stora utbildningshallen.
Evgenij säger att kring 10 procent av de tusen personer som utbildats i Kill House har tagit värvning vid den tredje stormbrigaden. Flera andra strider för andra brigader och bataljoner.
Ständig utveckling
Samtidigt som utbildningen i Kill School pågår för fullt, går den teknologiska utvecklingen framåt med stormsteg.
Företaget Skyeton tillverkar större drönare – främst för spaning och eldledning – men drönaren Raybird kan också bära en mindre bomb. Den kan bära en last på fem till tio kilo – vad den lastas med beror på uppdraget.
Raybird kan flyga högt över slagfältet i ett dygn utan att behöva landa.
Skyetons vd Roman Knyazjenko säger att Raybird använts aktivt av den ukrainska militären sedan 2019.
‒ Den har använts i tusentals operationer, just nu talar vi om över 300 000 stridsflygningstimmar, säger han.
Under början av det ryska anfallskriget spelade den turkiska drönarmodellen Bayraktar en synlig roll. Men utvecklingen har gått åt ett annat håll sedan dess.
‒ Det är ett bra exempel på en farkost som kan göra allt. Samma farkost bär på optik, spaningsteknologi, vapen och så vidare. Nackdelen är att om du förlorar farkosten så förlorar du en massa pengar på en sekund och det är svårt att bygga en ny genast, säger Knyazjenko.
‒ I vårt fall delar vi upp uppgifterna mellan flera farkoster – en gör optisk rekognosering, en annan radiospaning och en har attackkapacitet. Om en går förlorad är det 30 till 40 gånger mindre dyrt och du behöver bara öppna en låda och skicka upp en ny farkost, säger han.
Knyazjenko tillägger att drönaruppdrag kan involvera hundratals soldater och lång planering. Om uppdraget måste ställas in på grund av att en drönare går förlorad går också en massa andra resurser till spillo.
Automatiserade svärmar
En stor del av utvecklingen i dag handlar om kommunikation mellan de olika drönarna. Knyazjenko säger att man i dag delar upp uppdraget mellan flera drönare – som bär på olika last.
‒ Enkelt sagt så fungerar det redan som en svärm, inte samma svärm som vi ser i filmer – men i vårt fall är det de första stegen. Nästa steg blir att automatisera den här processen.
Knyazjenko understryker att alla drönares huvuduppgift är att hålla de egna soldaterna så långt ifrån fronten som möjligt. På det sättet kan man skydda de egna soldaternas liv.
Fördelen med ett helt automatiserat system är att drönaroperatören endast behöver ge drönarna en order som de sedan kan genomföra automatiskt.
– Systemet kommer att fråga vad du vill göra nu. Du behöver inte flyga det eller noggrant följa med parametrar och annat.
– Det är en grov jämförelse, men det är som att spela ett spel. Du behöver bara säga till systemet vad du vill göra. Sedan går systemet igenom en rad verifikationssteg – som ”är du säker att vill göra det” och så vidare.
Fullt automatiserat system inom några år
Knyazjenko säger att det kommer att ta ett par år för hans företag att nå fram till ett autonomt fullt automatiserat system.
Han tillägger att det finns vissa svårigheter eftersom man har ett tätt samarbete med Nato.
– Låt oss säga att Natos processer och riktlinjer inte alltid överensstämmer med krigets realiteter.
Knyazjenko säger att Natos riktlinjer är bra, men att de delvis blivit föråldrade. Ett exempel är att Nato inte tillåter att en drönare öppnar eld automatiskt – ordern måste alltid komma från en människa.
– Men kriget i Ukraina visar att man ibland helt enkelt inte har tid för det. Vi har också många områden där målet inte behöver kontrolleras – det är bara fiender som finns där.
– Det är inte alltid enbart en fråga om teknologi. Det handlar också om helhetsstrategi och att förstå processerna. Det låter komiskt men ibland handlar det också om jurister.