I höst har det gått 70 år sedan Väinö Linnas roman Okänd soldat kom ut. Romanen, som handlar om ett maskingevärkompani under fortsättningskriget och som baserar sig på Linnas egna krigserfarenheter, har i Finland en status likvärdig ett nationalepos.
Sedan millennieskiftet visas filmatiseringen från 1955 i tv på självständighetsdagen vilket vittnar om verkets centrala betydelse för den nationella identiteten.
Väinö Linnas historia om kriget berättas ur grodperspektiv. Hans lynniga, envisa och talföra soldater kommenterar med rå humor vansinnet som pågår omkring dem, de ser klarsynt på sin egen blygsamma plats i samhällets hackordning och på de högstämda ”herrarna” och officerarna som styr och ställer.
Idag läses verket snarast som en hyllningsskrift till det finska folket och krigsveteranernas tapperhet. Men det rimmar illa med Väinö Linnas egen avsikt med verket som var att väcka avsky mot våldet och ett krig som han uppfattade som meningslöst.
Krigen som enade landet
I Finland idag uppfattar vi verkligen inte kriget som meningslöst, tvärtom. I den nationella historieskrivningen ser vi Finlands krig mot Sovjet som de formativa år då landets öde vägde på en knivsegg.
Folket enades efter inbördeskriget och genom sin kamp vann det unga Finland världens respekt, värnade om sin självständighet och intog sin plats bland Europas länder.
Bilden av soldaterna vid fronten som växer till krigare redo att kämpa för landets och sina familjers framtid blir en kraftfull liknelse för nationens mognad, och bilden aktualiseras varje år då en ny årskull av unga rekryter rycker in och gör sin värnplikt.
Men Linna skrev sin roman just för att utmana en sådan runebergsk framställning av kriget som något gott eller uppbyggligt.
Han berättade hur kriget inte alls lyfte fram ädla dygder som mod och självuppoffring utan tvärtom sargade, förråade och förbittrade de människor som tvingades delta i det.
Han beskrev hur manskapet i den militära hierarkin tvingades till lydnad med hot om arkebusering och upplevde att den militära ledningens drömmar om ett Storfinland hotade att störta landet i olycka.
Okänd soldat är ännu kontroversiell
Då romanen kom ut 1954 blev den en försäljningssuccé tack vare sin realistiska skildring av livet och döden vid fronten. Den väckte också stor debatt i offentligheten och partierna med den fränaste kritiken ströks av förlaget.
Huruvida det var fråga om censur eller redigering har debatterats, men man kan konstatera att delar av Linnas skildring var alltför magstarka för kalla krigets Finland.
Först år 2000 gavs Linnas roman ut i sin ursprungliga form, nu även med sin ursprungliga titel Krigsromanen (Sotaromaani på finska). Denna version tjänade som grund för Aku Louhimies film och tv-serie från 2017 och ger dem en dyster skärpa som de tidigare filmerna saknar.
Till skillnad från krigsklassiker som På västfronten intet nytt eller Den tappre soldaten Svejk, är Okänd soldat inget uttalat pacifistiskt verk. Men romanen uttrycker en smärtsam ambivalens inför krigets mål och medel.
I vår vördnadsfulla minneskultur fortsätter Okänd soldat och förlagan Krigsromanen att vara en obekväm påminnelse om krigets verklighet, sjuttio år efter att den kom ut.
Lasse Garoff är kulturredaktör på Svenska Yle och en del av Kulturpodden som diskuterar Väinö Linnas Okänd soldat och dess olika filmatiseringar i sitt senaste avsnitt. Diskussionen spelades in framför publik under Bokkalaset i Ekenäs 9.11.2024.