En doft av sågspån slår mot en då man kliver in genom dörren i det nya huset i Smedsby. Här ska barnen på barnskyddsenhetens två Puro-avdelningar snart flytta in.
– Det känns jättepirrigt, alla är jättepositiva och förväntansfulla, säger Ida Voutiainen som jobbar som handledare på Puro.
Också barnen och ungdomarna på enheten är förväntansfulla, men också nervösa. Många av dem har flyttat många gånger under årens lopp och för många är Puros gamla hus i Merikart i Vasa det första stället som har känts som ett hem.
– Det är en stor förändring för dem, så jag försöker få dem delaktiga i flytten, säger Patricia Eriksson som är enhetschef.
Puro är ett hem för barn i åldern 12-17 som av olika anledningar inte kan bo med sina familjer. De flesta av barnen har fått flytta till Puro efter att ha blivit omplacerade gång på gång.
Att bli omplacerad så många gånger har väckt en känsla av övergivenhet hos många av barnen.
– Många löften och tilliten har brutits under omplaceringarna. De känner att de har blivit övergivna, som att det är något fel på dem och att ingen klarar av deras känslor, olika svårigheter eller problem med skolan. Allt blir väldigt brutet i deras liv och de har få vuxna som de kan lita på.
För barnen blir ofta personalen på Puro de enda vuxna som de känner att de kan lita på. Därför har flytten också väckt en rädsla och oro för att förlora de enda vuxna de litar på.
– De har många frågor, till exempel ifall hela personalen följer med till det nya hemmet eller om det sker förändringar i vilka trygga vuxna som de har i sina liv. Det är en sak som de är jätteoroliga över, säger Eriksson.
Barnen kan ändå vara lugna eftersom personalen kommer att flytta med till det nya hemmet.
Smedsby är bekant
Puro är tvåspråkigt, även om det för tillfället inte bor några svenskspråkiga barn på enheten. Barnen kommer från hela Finland och några av dem har bott i flera år på Puro.
Även om hemmet är nytt så är Smedsby inte främmande för ungdomarna, bland annat har man ofta besökt simhallen.
– Det är väldigt kul att vi nu kommer kunna gå dit och inte behöver ta bilen. Vi har tidigare bott mitt ute i ingenstans men nu blir alla avstånden kortare och servicen närmare. Det gör att det kommer ta kortare tid att ta sig någonstans och det blir kanske inte så omständigt heller, säger Voutiainen.
Det nya hemmet är stort och luftigt med stora fönster. I sovrummen finns det en säng, ett bord och en garderob. Men i övrigt kommer barnen själva att få dekorera rummen.
– Barnen ska inte behöva känna att rummen är för sterila, säger Eriksson.
Eriksson berättar att barnen har besökt det nya hemmet och många av dem är ivriga på att få dekorera sina rum. Sängarna i rummen var däremot en vattendelare.
– Vissa tycker att de är lite för hårda och vissa tycker att de är härligt mjuka, säger Eriksson och skrattar.
Hemmet är anpassat till barnen
Förutom de egna rummen finns det också ett stort vardagsrum med matbord och ett spelrum. Tv:n i spelrummet är skyddat av ett plexiglas så att det inte ska gå att sparka sönder den.
– Vi jobbar på en krävande nivå, vilket till stor del beror på att barnen har blivit omplacerade och människor har gett upp på dem. Det har lett till att många har svårt att reglera sina känslor, säger Eriksson.
Eriksson påpekar att det hör till tonåren att lära sig att förstå sina känslor och känsloreglering, men för ungdomarna på Puro är det ofta svårare än för andra ungdomar.
– Vår uppgift är göra den där omgivningen till en trygg plats för alla barn så att alla ska känna sig trygga och det ska vara harmoniskt.
Puros två enheter är avdelningar på krävande nivå. Det innebär att de har färre barn och högre personaldimensionering. Det är sex barn per avdelning.
– Våra barn har jättemånga vuxna tillgängliga för sig, och det har en väldigt stor påverkan. Vi är med dem och har tid för dem och försöker hitta nya lösningar för dem att reglera sina känslor.
Enligt Eriksson är det viktigt att komma ihåg att de är barn och att deras barndomsminnen skapas på Puro.
– Vi ser alla barns styrkor och försöker fokusera på det positiva och få dem att känna att de har kunnande och förmågor och att folk har förtroende för dem.
Förutom plexiglas på tv:n har man även lampknappar och eluttag som är designade för att hålla även om man sparkar eller slår på dem. Men man har också försökt ta i beaktande saker som färger och akustiken.
– Många av barnen är ljudkänsliga och därför har vi försökt ta det i beaktande och skapa en lugnande färgvärld, säger Eriksson.
– Det här är en timmerbyggnad, så det är också fräsch inomhusluft och behaglig värme, säger Voutiainen.