Bakom kulisserna på Försvarsministeriet sitter en arbetsgrupp just nu och ser över på vilket sätt man skulle kunna utveckla värnplikten och reservisternas status i lagstiftningen.
En av de stora stötestenarna handlar om tjänstgöring utomlands, och hur detta kunde göras mer flexibelt.
Försvarsmakten vill att reservister kunde användas i större utsträckning inte bara som en del av det nationella försvaret, utan också i Natos gemensamma försvar utanför Finlands gränser.
Med alla nya uppdrag som vårt Natomedlemskap ser ut att föra med sig, så uppstår frågan: Hur mycket ska egentligen kunna krävas av en reservist?
– Reservistskapet är ungefär som ett deltidsjobb, skrattar Axi Holmström, ordförande i Helsingfors reservofficersdistrikt och aktiv reservist.
I det civila är Holmström forskare vid Helsingfors universitet där hon jobbar på sin avhandling inom tillämpad fysik.
Hur lyckas du balansera det civila livet med reservistskapet?
– Någon annan människa skulle säkert säga att det är total obalans.
– Fördelen med forskningsjobb är att det inte är någon strikt arbetstid, så det ger en möjlighet och en flexibilitet. På det sättet går det ganska bra att pussla ihop. Men jag förstår ju nog att jag är en av de lyckligt lottade, säger hon.
Svårt att säga nej då försvaret kallar
Redan innan militärtjänstgöringen deltog Holmström i Försvarsutbildningsföreningens säkerhetskurs där hon började knyta kontakter med aktiva inom Helsingfors svenska reservofficersklubb, vilket också ledde till ett intresse för pistolskytte.
Då hon som reservofficer kom hem från tjänstgöringen blev hon medlem i klubben och valdes in i styrelsen.
– Efter det så har jag bara sagt jo till det som jag blivit ombedd att göra, säger Holmström finurligt.
För Holmström som till vardags är forskare har reservistskapet inte lett till något gnissel med arbetsgivaren när det gäller olika åtaganden.
Hon berättar att många aktiva reservister är egenföretagare och på det sättet kan flexa med arbetstiderna, men för personer som har ett vanligt 9-5 jobb kan det uppstå bromsklossar.
– Jag kan tänka mig att det är en del arbetsgivare som kan få fnatt om det mitt i allt kommer någon och berättar att de ska på övning, säger Holmström.
Gammalmodig lagstiftning ska revideras
En som är intresserad av att höra hur reservister själva ser på sina möjligheter i det nya Natolandskapet är Hanna Nyholm, lagstiftningsdirektör vid Försvarsministeriet.
Hon är delaktig i arbetet med att se över hurdana ändringsbehov det finns i lagstiftningen.
Hittills har man jobbat med att i lagtexten tydliggöra att Natos kollektiva försvar nu fogas till Försvarsmaktens uppgifter. Efter det flyttar fokus till de värnpliktigas status, hur den kunde bli mer flexibel och vad det skulle innebära.
Om allt går som det ska kan förslaget gå på remiss under våren, berättar hon för Svenska Yle.
Nyholm nämner att den nuvarande lagstiftningen är lite gammaldags på många punkter.
Vad ser du som de delar som just nu är lite gammalmodiga?
– Att möjligheterna att öva eller att träna utomlands är så begränsade. I fortsättningen behövs det allt mer internationellt samarbete, och då borde det vara lättare att också kunna träna tillsammans och öva med andra länders militärer, svarar Nyholm.
Det här gäller idag för värnpliktiga
I dag är det möjligt för värnpliktiga att tjänstgöra utomlands, men lagen specificerar att det ska vara fråga om kortvarig tjänstgöring, och att samtycke alltid krävs. Det gäller både beväringar och reservister.
Vad menas med kortvarigt?
– I praktiken kanske en eller två veckor om det är fråga om utbildning eller övning, säger Nyholm.
Artikel 5 det extrema exemplet
För reservister finns det aldrig ett tvång när det gäller deltagande i Nato-operationer som inte handlar om det militära försvaret av Finland.
Inte ens i ett Artikel 5 -scenario där ett av försvarsalliansens medlemsländer har blivit attackerat, vilket förutsätter de andra ländernas understöd.
– Det är bara Finlands försvar som är obligatoriskt, säger Hanna Nyholm vid Försvarsministeriet.
För stampersonal, alltså anställda inom Försvarsmakten, ser det annorlunda ut.
Om det är fråga om en situation där något annat land har bett om Finlands hjälp utanför vårt lands gränser så kan det numera krävas att personal måste vara färdig att åka utomlands. Det förutsätter att beslutet om deltagande gjorts på den högsta politiska nivån, och ett Artikel 5 -scenario är förstås det extrema exemplet.
Orsaken är en lagändring som trädde i kraft år 2017. Det var enligt Nyholm första gången som det i lagen krävdes att personal är färdig att göra det som statsledningen tycker är bäst för Finland.
Utgångspunkten är ändå att i första hand alltid försöka hitta frivilliga.
Majoritet är för frivillighet
Enligt en färsk enkät så vill 58 procent av reservofficerarna att Nato-uppdragen också i framtiden ska vara frivilliga.
Också Reservistförbundets ordförande Kari Salminen, som svarar per e-post på frågorna Svenska Yle ställer, menar att tvång vanligtvis är ett dåligt alternativ som ofta slår tillbaka.
Salminen skriver att det är viktigt att framtida arbetsuppgifter marknadsförs på rätt sätt och att de som deltar är tillräckligt engagerade.
Försvarsmakten har å sin sida öppnat för en bredare diskussion kring frivillighet när det gäller användningen av reservister för Natouppdrag. Frågan är om det kommer att vara utgångspunkten i alla situationer, också i framtiden?
För Axi Holmström har Natomedlemskapet fört med sig en del nya frågeställningar kring frivilligheten som rör just Artikel 5.
– Det är lätt att säga att frivillighet är den bästa lösningen. Å andra sidan, om vi räknar med ett kollektivt försvar och ett skydd från Nato och Artikel 5, så skulle det vara lite fånigt om vi inte skulle ställa upp på samma sätt, säger hon.
– Med tanke på hur Finland vill profilera sig och att vi är en gränsstat i Nato, så är det klart att om något skulle hända här så skulle vi ju förvänta oss hjälp, kanske inte bara med ambulanser, utan med något som skjuter tillbaka.
Redogörelse med sikte på 2030-talet snart här
Hanna Nyholm och arbetsgruppen som ser över lagstiftningen väntar med spänning på den kommande försvarsredogörelsen som Försvarsministeriet har utarbetat, och som drar upp riktlinjer för vårt försvar med siktet inställt på 2030-talet.
Det kan ge arbetsgruppen en fingervisning om åt vilket håll makthavarna vill att utvecklingen går när det gäller exempelvis reservisternas status.
Redogörelsen väntas behandla samordningen av Finlands försvarssystem med Natos kollektiva försvar och vår militära roll i alliansen, och ska enligt målsättningen presenteras före årets slut.
Reservisten Axi Holmström ser Natosamarbetet som en säkerhetsgaranti för Finland. I grunden betyder det mer resurser också för vårt lands försvar, resonerar hon.
Hon tycker också att det faktum att vi har en stor frivillig verksamhet säger mycket om vår försvarsvilja.
– Det är ett viktigt meddelande till Ryssland om man har flera tiotusentals reservister som aktivt tränar frivilligt på sin egen tid, säger Axi Holmström.