Till slut är vi tillbaka på ruta ett.
På Europafotbollens bakgårdar i Nations Leagues C-division, nedkastat från stupkanten med den sämsta resultatformen på decennier. Ett fullständigt och kompakt höstmörker.
Då finländsk fotboll kvicknar till den här måndagen är frågan given: Vart ska Finland?
Markku Kanerva klev runt på Olympiastadions gräsmatta i helsvart, gympadojor och en sorgsen min. Han möttes med skosulor i luften och krav på hans avgång om han tittade mot klacken i norra kurvan, halvtomma läktare åt alla håll, en total tomhet och uppgivenhet.
Alla vet hur vinden blåser nu, hur den dagsfärska opinionen låter i finländsk fotboll. De tretton senaste månaderna har varit förskräckliga och match för match har vi bevittnat hur skeppet sjunker.
Nations League-hösten var en enda tung smäll i magen, landslaget har sju raka tävlingsförluster, en EM-miss och en seger (hemma mot Estland i en iskall träningslandskamp) i år.
Ett land med ambitioner skulle aldrig ge sin förbundskapten fortsatt förtroende efter de resultaten.
Ansvarslöst om förbundet inte reagerar
Efter sjätte raka förlusten i höst konstaterade Markku Kanerva att han har mycket att smälta. Han sa det enda han kan säga, han försökte titta framåt.
– Jag har säkert suttit säkrare, det är solklart. Jag förlängde med siktet inställt på VM-kvalet nästa år och förberedelserna har inte gått som planerat resultatmässigt. Om ledningen vill göra förändringar får vi köpa det då.
Markku Kanerva vägrar förstås att ge upp (allt annat hade varit oseriöst), men han är så utskälld och förnedrad att det skulle vara ansvarslöst om Bollförbundet inte reagerar.
Frågan är snarast hur länge det dröjer innan förbundets ledning agerar.
De har en stolthet att svälja. De investerade tungt i trovärdighet då de förlängde med förbundslojale Markku Kanerva i början av sommaren, men senast nu kan vi hamra fast att det beslutet var en stroke.
Formkurvan hade redan rasat, nu har den störtdykt och det är omöjligt att se hur ett VM-kval ska bli mer än en förlängning av pinan för Markku Kanerva. Inte ens tur med lottningen kommer att skicka Finland till ett läge där kvalspelet nästa år kittlar – snarare riskerar intresset att plana ut.
Stämningen på Olympiastadions läktare fångar in den allmänna bristen på framtidstro med Kanerva, folk tröttnar också på en favorit då resultaten är så här svaga. Framför allt ramar de hånfulla, högljudda ramsorna om förbundsordförande Ari Lahti ändå in vart missnöjet ska riktas.
Verkligheten 2024 är att landslaget är täckt av farhågor. VM-kvalet kommer att starta utan hopp och tro, nästa gång Nations League spelas finns inga publikmagneter att fylla Olympiastadion med och det här är ett enormt problem för Bollförbundets ekonomi framåt.
Enda uppdraget att vinna matcher
Om epoken Markku Kanerva tog slut hemma mot Grekland inför 17 000 åskådare var sista sidan en parentes. Fotbollen var svag, spelet kändes oinspirerat och den grekiska segern korrekt och rättvis.
Insatsen var senaste beviset på att landslaget har kört fast. Den nya tränarstaben har försökt förändra hela hösten utan framgång. De kan prata hur mycket de vill om bristen på tid – det är så landslagsfotboll fungerar.
En förbundskaptens uppdrag är att vinna matcher med det befintliga spelarmaterialet (som minsann har brister). Där har Markku Kanerva misslyckats kapitalt under det senaste året och det är den måttstocken som vi kan mäta hans förtroende med.
En förbundskaptens uppdrag är att vinna matcher med det befintliga spelarmaterialet. Där har Markku Kanerva misslyckats kapitalt under det senaste året.
Bakom A-landslagets kollaps finns ett spännande U21-material, en råtalang att tro på för framtiden. Att tro på en omedelbar inverkan i A-landslaget skulle däremot vara naivt.
Det finns ingen supertalang att hetsa upp sig över, det är snarare ett gediget kollektiv med en grundad och skicklig tränare i Mika Lehkosuo.
Är Lehkosuo nästa förbundskapten? Jani Honkavaara? Toni Koskela? Simo Valakari? Ett utländskt namn?
Vi har veckor (månader?) av spekulationer framför oss. Markku Kanerva har haft jobbet sedan 2017, förde Finland till ett EM och murade ett rykte över Europa om ett svårslaget landslag.
Det var talande om allt slutade med noll avslut på mål mot Grekland och 2–13 i målskillnad i Nations League.
Mats Ahlnäs är sportreporter på Svenska Yle och har bevakat herrlandslaget i fotboll på nära håll i över tio år.