Ekosystemet i Södra Stadsfjärden utanför Vasa är hårt utsatt. För tillfället pågår det flera olika forskningsprojekt där man försöker utreda orsaken till minskande abborrbestånd och försämrad vattenkvalitet.
Yrkeshögskolan Novia deltar i projektet ”Vattenekosystemets tillstånd i Södra Stadsfjärden”. Nu har forskningsledaren Sten Engblom, projektledaren Eva Högfors-Rönnholm och specialforskare Jonna Engström-Öst presenterat de allra första resultaten från utredningen av fjärdens vattenekosystem.
År 2020 var abborrbeståndet i Södra Stadsfjärden ännu stabilt. Området har länge varit ett av Finlands mest betydelsefulla lekområden för abborren.
Under de följande vårvintrarna minskade fångsterna dramatiskt och staden har, flera år i rad, varit tvungen att freda området under lekperioden.
En av de inledande frågorna i projektet är ifall muddringen av åmynningarna i Toby å och Solf å, som genomfördes mellan 2013 och 2018, har försämrat vattenkvaliteten till den grad att abborrynglen dött.
De första kemiska analyserna ger dock lugnande besked. Enligt Sten Engblom kan man redan utgående från de första resultaten konstatera att området har återhämtat sig efter muddringen.
Även Eva Högfors-Rönnholm som analyserat vattenproverna bekräftar bilden av att muddringen inte är huvudorsaken till abborrens försvinnande:
– Med tanke på kemin och djurplankton som vi har sett på kan man säga att det inte har blivit värre efter muddringen, utan att det har återhämtat sig. Det är väl det första vi kan säga nu egentligen.
Sura sulfatjordar – ett ständigt hot
Trots att muddringen inte verkar vara boven i dramat finns det olösta miljöproblem. Resultaten visar att Södra Stadsfjärden fortfarande är kraftigt påverkad av sura sulfatjordar.
– Vi har pH mellan 5 och 6. I något fall så har vi pH som går under 5. Där börjar abborren bli känslig, förklarar Engblom.
När pH-värdet i vattnet stiger fälls metaller ut, vilket tillsammans med organiskt material från åarna bildar bruna flockar som lägger sig som en beläggning på bottnen.
Området lider dessutom av en viss övergödning från jordbruksmarkerna runt åarna. Att abborren överhuvudtaget har kunnat leva i det här tuffa området tidigare kan bero på anpassning.
– Populationerna har kanske blivit mer adapterade och klarar nivåerna som vi har, säger Engblom.
Samtidigt poängterar han att provtagningarna i år påverkats av den milda vintern.
– Vintern 2024–2025 var varm så vi fick ingen riktig vårflod. Det är ofta vårfloden som spolar ut syran och metallerna ur de sura sulfatjordarna. Vi kanske hade tur eller otur att råka på ett väldigt gynnsamt år.
Nästa steg: Svaret kan finnas i DNA
Utredningen av Södra Stadsfjärdens mående fortsätter.
En central hypotes i projektet är att abborrens nedgång hänger ihop med näringskedjans första länkar – det vill säga om abborrens föda, djurplankton, slagits ut.
– Södra Stadsfjärdens djurplankton- och mikrobpopulationer har inte undersökts före eller efter muddringen. Projektet bidrar därmed med viktig basinformation som kan användas i framtida utvärderingar av vattenekosystemet, säger Engblom.
För att få svar genomför Eva Högfors-Rönnholm just nu tillsammans med Linnéuniversitetet i Kalmar och Åbo Akademi avancerade DNA-sekvenseringar.
– Vi har tagit vattenprover och filtrerat dem. Från filtret där bakteriecellerna och planktoncellerna fastnar kan man isolera DNA och göra sekvenseringsstudier, förklarar hon.
Denna kartläggning är den första i sitt slag för Stadsfjärden, eftersom man aldrig tidigare studerat bakterie- och planktonsamhällena på detta sätt.
Senare i höst väntas resultaten från DNA-sekvenseringen bli klara, och de kan förhoppningsvis ge ytterligare information om varför abborrstammen har minskat så kraftigt.