Ett halvt år senare hade han rest runt med bandet i Europa i ett halvt år, skrivit en bok om dem och hans tolkning inleder numera Karpes livespelningar av deras låt BARAF/FAIRUZ.
Yohan Shanmugaratnam har en invandrarbakgrund och det är också det låten handlar om. Men han ville lägga texten i ett större sammanhang, vilket gillades stort.
Jag träffade honom i Vasa där han föreläste om hans resa från invandrarbarn till hyllad journalist och författare och hur det gick till när Karpe upptäckte hans tolkning.
Men vi tar det från början. Vem är Yohan Shanmugaratnam?
– Jag är född i Sri Lanka, i Jaffna, men jag har en mor från Japan. Jag har i min barndom bott både i Sri Lanka och i Japan. Vi kom till Norge när jag var sex år.
– Då flyttade vi från Japan till en kommun i Norge, trettio minuter söder om Oslo, som heter Ås. Där växte jag upp. Jag jobbar som journalist på en tidning som heter Klassekampen. Jag har också gett ut tre böcker.
Språkförbistring
Vi samtalade en hel del om språk. De språk man talar, de man behärskar och de man tappade.
– När jag började på dagis som sexåring talade jag ingen norska alls, inte ett endaste ord, säger Yohan Shanmugaratnam. Det är något jag ofta tänker tillbaka på. Numera lever jag på ett språk som jag inte kunde tala då. Jag skriver på ett språk som jag inte kunde läsa när jag var yngre. Det känns väldigt fint.
– Men det finns också en motsatt sida, fortsätter han. Jag snackade ju flytande tamil när jag var liten och då vi flyttade från Sri Lanka. Men jag förstår inte språket i dag eftersom jag inte talar tamil längre. Jag förlorade språket.
Karpe
Den norska hiphop-duon Karpe är tämligen okänd i Finland men de är superstjärnor hemma i Norge. Yohan Shanmugaratnam ger oss lite bakgrundsinformation om dem:
– Karpe (från 2000–2017 Karpe Diem) består av två grabbar från Oslo. Den ena heter Chirag Rashmikant Patel, han har indiska föräldrar, och den andra heter Magdi Omar Ytreeide Abdelmaguid, hans far är från Egypten och hans mor från Norge.
– I början spelade de på små ställen inför tomma salar men sedan har de gradvis spelat upp sig och är numera en av Norges mest kända artister, kanske till och med de största, förklarar Shanmugaratnam.
– 2022 hade de ambitionen att fylla Oslo Spektrum Arena, som är en stor hall som rymmer en publik på 11 000 personer, men de ville göra det hela 10 gånger. Det är ingen som har klarat av det tidigare, inte ens utländska artister, men Karpe ville göra det och de klarade det, förundrar sig Shanmugaratnam och fortsätter:
– Albumet de gav ut samma år hette Omar Sheriff. Jag skrev lite om en av låtarna där som handlar om den kulturella förlusten som invandrarbarn upplever. De förlorar gradvis sina föräldrars kultur men också fysiskt sina föräldrar som går bort. Jag kunde själv relatera till förlusten och därför skrev jag om låten i en tidning. Artikeln lästes och delades mycket i Norge.
– Det var väldigt speciellt, tyckte Shanmugaratnam. Efter att jag hade skrivit kommentaren hörde Chirag Rashmikant Patel av sig till mig. Han skrev till mig att min förklaring har betytt väldigt mycket för honom, hans krets, hans folk. Han frågade om Karpe får använda texten i konserterna när de spelar BARAF/FAIRUZ. Jag trodde först att han skämtade, men de använde texten.
BARAF/FAIRUZ
På Youtube hittar man Karpes framförande av låten BARAF/FAIRUZ tillsammans med Yohan Shanmugaratnams tolkning. Klicka på länken, lyssna och framför allt se på det. Jag har gråten i halsen varje gång när jag ser videon.
Men jag behöver också lite tilläggsförklaringar trots Shanmugaratnams tolkning och den engelska undertexten. Vad betyder till exempel Baraf och Fairuz?
– Fairuz är en sångerska från Libanon, upplyser Shanmugaratnam mig om. Hon är välkänd i hela den arabiska världen. Baraf betyder snö eller is på gujarati som är språket Chirag Rashmikant Patel och hans föräldrar talar. Första strofen i låten heter ”Brune føtter rett i baraf” (Bruna fötter rakt i snön).
Föräldragenerationen
Yohan Shanmugaratnam relaterade direkt till hans föräldrar när han hörde Karpe sjunga om sina föräldrar.
– När jag hör låten ser jag mina föräldrars generation framför mig, som kom till Norge först och satte sina fötter i den norska snön utan att veta vart de nästa stegen skulle leda dem till.
– Jag har snackat med mina föräldrar om de här sakerna men det är inte så enkelt, suckar Shanmugaratnam. I texten jag skrev ser jag ju mina föräldrar som förbereder sig för döden i ett främmande land.
Det är nu dags att ställa de här frågorna till den första generationens invandrare; snart finns den inte längre med oss. Svaren man får kan överraska barnen. Det fick också Yohan Shanmugaratnam uppleva när han frågade sin far:
– Det ironiska är att min far, som inte är särskilt sentimental, säger: ”Nej, jag stannar här, jag ska inte tillbaka till Sri Lanka.” Han säger också: ”Kanske är de rotlösa människorna de helaste människorna eftersom de återspeglar och representerar en realitet som väldigt många känner igen, men inte kan uppfatta.