Privatpersoner och företag ska framöver kontakta hemkommunen (det egna sysselsättningsområdet) istället för den statliga arbets- och näringsbyrån (TE-byrån), som läggs ned.
Staten siktar med förnyelsen på att fler arbetssökande ska få jobb.
– Tanken är att livet är lokalt och att kommunerna vet bäst hur man ska sköta de här tjänsterna och har bäst kontakter till näringslivet och företagarna, för att kunna erbjuda de arbetslösa jobb, säger Oscar Ohlis som är utvecklingschef på Kommunförbundet.
Fyra kommuner ska från och med början av januari ordna arbetskraftsservicen själva: Lahtis, Kouvola, Helsingfors, Vanda.
De övriga kommunerna ska göra det tillsammans med åtminstone en annan kommun.
De åländska kommunerna står däremot utanför reformen. På Åland är det också i fortsättningen arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten AMS som sköter om arbetsförmedlingen.
För de arbetssökande innebär reformen alltså att tjänsterna anpassas efter lokala förhållanden. På vissa områden kan antalet servicepunkter till och med öka.
– Grundorsaken till det här är att den som söker jobb ska få den bästa möjliga service som finns, säger Ohlis.
Ohlis tillägger att man siktar på att det ska bli bättre för de arbetssökande, men att tiden får utvisa om det faktiskt blir så.
Jukka Haapakoski, som är verksamhetsledare för Finlands nationella organisation för arbetslösa, är försiktigt positiv till reformen, men samtidigt skeptisk.
– I den här reformen finns det visserligen möjligheter, men för tillfället hänger det ganska tunga moln över den, säger han.
Större skillnader är att vänta
Jukka Haapakoski är till exempel oroad över att de lokala skillnaderna ska öka när sysselsättningstjänsterna sköts av kommunerna, istället för av staten.
– Det kan uppstå betydande skillnader. Det är ett bekymmer, att det blir mindre jämlikt för de arbetssökande, säger han.
Han säger att det kan handla om skillnader i hur ofta man använder lönestöd, och om man fokuserar mer på att hjälpa nyblivna arbetslösa eller långtidsarbetslösa.
Stefan Fri som är ansvarig chef vid det kommande sysselsättningsområdet Hangö-Ingå-Raseborg bekräftar att det definitivt blir skillnader mellan olika områden.
– Det kan handla om hur mycket utbildning kommunen kan erbjuda de arbetssökande, och hur mycket kurser och coachning det finns, säger Fri.
Han säger att det till exempel också handlar om hur långt beviljandet av lönestöd och startpengar räcker.
– Alla anslag finns i sysselsättningsregionernas gemensamma budget för en eller flera kommuner.
Staten ska ändå följa upp att sysselsättningstjänsterna sker tillräckligt likvärdigt över hela landet.
Jukka Haapakoski på Finlands nationella organisation för arbetslösa hoppas också på att reformen genomförs med fokus på att ge bästa möjliga stöd till de arbetslösa.
Hjälpen kommer närmare
Jukka Haapakoski nämner däremot att tanken ursprungligen var att flytta över sysselsättningstjänsterna till kommunerna eftersom de också hade ansvaret för social- och hälsovårdstjänsterna. Det skulle ge fördelar i samarbetet.
– Social- och hälsovårdstjänsterna flyttades dock till välfärdsområdena. Den ursprungliga idén bakom varför tjänsterna skulle överföras till kommunerna försvann delvis.
Beslutet om reformen fattades redan under den förra regeringen. Den nuvarande regeringen slutför nu det arbetet.
Kommunerna har också tidigare skött sysselsättningstjänsterna, innan de flyttades över till arbets- och näringsbyråerna (TE-byråerna). När det skedde kom det kritik mot att servicen hamnade längre bort från de berörda.
Överflyttning av datasystem och personal
Kommunerna räknar med en del utmaningar till att börja med. Existerande personal ska flytta, datasystem ska föras över och så vidare.
Det är mycket praktiskt som inte väntas löpa helt smidigt genast efter årsskiftet, påpekar Oscar Ohlis på Kommunförbundet.
– Tyvärr kommer det antagligen att bli lite längre köer. Och det är ju väldigt synd att det är det första man måste ta tag i, de här köerna.
Stefan Fri vid sysselsättningsområdet Hangö-Ingå-Raseborg intygar att det kan bli en del tekniskt strul i början, trots att man har jobbat länge med att förbereda övergången.
Det är klart att januari kommer att vara mycket utmanande
Stefan Fri, utvecklingschef, sysselsättningsområdet Hangö-Ingå-Raseborg
– Det är klart att januari kommer att vara mycket utmanande, både med tanke på våra rättigheter och tillgång till de datasystem som staten upprätthåller, där alla får helt nya inloggningar, många får nya telefonnummer och e-postkonton. Allt ska harmoniseras och fungera och vara rätt inlagt i många olika instanser. Det är en klar risk, säger Fri.
Fördröjningar i utbetalningar eller överbelastning av kundtjänsten är möjliga om allt inte löper så smidigt som kommunerna hoppas på.
Dessutom ska kommunerna inleda samarbetsförhandlingar i januari, efter att drygt 4 400 personer flyttat över från de statliga arbets- och näringsbyråerna.
Avsikten är inte att minska på antalet anställda, men processen kan innebära att arbetet inte löper på så snabbt till att börja med, och att vissa anställda kan behöva börja jobba på en annan ort än hittills.
Riksdagen beslöt nyligen att bevilja drygt 33 miljoner euro i ersättning för de kostnader som uppkommer i samband med att kommunerna tar över ansvaret. I längden väntas reformen ändå inte leda till ökade kostnader.
Kommunförsöket visar vägen
Sedan 2021 har flera kommuner i Finland deltagit i ett så kallat kommunförsök där de tog över ansvaret för att hjälpa vissa grupper av arbetssökande: invandrare, långtidsarbetslösa och ungdomar under 30 år.
Om det har lett till en klar förbättring är svårt att säga, påpekar Stefan Fri, som också har verkat som projektchef för Raseborg-Hangö kommunförsök.
Hans uppfattning är ändå att kommunförsöket har bidragit till en minskning av arbetslöshetsprocenten.
– Vi har fått bra erfarenheter under kommunförsökets gång, vilket gör att vi är mycket bättre förberedda för den här nya reformen.
Under kommunförsöket har kommunerna som deltog utvecklat lokala lösningar för att möta arbetssökandes behov.
Det har gjort det möjligt att bättre matcha arbetssökande med lokala arbetsgivare och att erbjuda tjänster som är mer relevanta för den lokala arbetsmarknaden.