Bara några dagar efter att världen nått ett magert klimatavtal under klimatkonferensen, COP 29 i Baku, är det nu dags för länderna att enas om ett globalt plastavtal.
Delegater från 175 länder är samlade i Busan, Sydkorea för att förhandla fram ett avtal som minskar plastavfallet i världen.
Det här är det femte förhandlingsmötet inom två år och samtidigt det sista. FN:s tidtabell för ett globalt avtal om plast löper ut i slutet av det här året.
– Det här är ett sanningens ögonblick för att få slut på plastnedskräpningen. Vi har en historisk chans att skydda vår hälsa, vår miljö och vår framtid, sade Inger Andersen, vd för FN:s miljöprogram UNEP vid mötets öppnande.
Mängden plast ökar i takt med ökad konsumtion
Plast är problematiskt både när det tillverkas och när vi vill bli av med det. Samtidigt har vi svårt att leva utan plast. Men den borde inte tillverkas av olja och den borde återvinnas.
– Konsumtionen har exploderat de senaste 20 åren. Hela den här kulturen av att köpa, köpa, köpa billiga plastprylar ger upphov till mycket avfall. Ofta i material som är sammanslagna på olika sätt och därför kan vara omöjligt att återvinna med den teknologi vi har idag. Eller ens imorgon, säger Malin zu Castell-Rüdenhausen, specialforskare vid Teknologiska forskningscentralen VTT.
Enligt henne är det delvis plast som möjliggör den konsumtionsnivå vi är på nu, exempelvis när det gäller kläder.
För tjugo år sedan var kläderna gjorda av bomull, men idag är det mycket polyester och elastaner. Det har vi på sätt och vis en oändlig tillgång till.
– Det enda vi kan göra I Finland med det plastavfall som inte kan återvinnas är att utvinna energi genom förbränning, om man vill göra något lite smartare med det. Men det är fossilt, så vi bränner upp olja och då kommer koldioxid ut i atmosfären, förklarar zu Castell-Rüdenhausen.
Plastavfall skickas runt i världen
I mindre utvecklade länder deponerar man plastavfall på soptippar och då sprids det lätt ut i naturen. Men avfall förflyttar sig också via handel från ett ställe till ett annat.
– Från EU går det också plast till det globala Syd. Det kan inte förnekas, säger zu Castell-Rüdenhausen.
EU kämpar för att stänga dörrar för exporterat plastavfall och återvinningsindustrin har vuxit mycket de senaste åren. Men än så länge har EU inte kapacitet att ta hand om allt det plastavfall som sorteras. I dag skickas mycket av det till Turkiet.
Plast i form av textilier skickas i stora mängder till Afrika där avfallshanteringen ofta inte är särskilt avancerad. PET-flaskor och polyester är gjorda av samma polymerer, men medan PET-flaskor som återvinns är en bra råvara är polyesterkläder inte det.
FN har än en gång ett ambitiöst mål
Förhandlingarna om plastavtalet är del av strävan att lösa den tredubbla planetära krisen med klimatförändring, förlust av biologisk mångfald och föroreningar.
Målet är att plastavtalet ska täcka plastens hela livscykel, från tillverkning till de problem plasten ställer till med som avfall i naturen och i haven. Hur avtalets genomförande ska finansieras är en svår fråga.
Mindre utvecklade länder vill ha ekonomiskt stöd av utvecklade länder för att ta i bruk avtalet, medan utvecklade länder vill att avtalet beaktar producenternas ansvar vid produktion och avfallshantering.
Finland och EU vill att givarbasen breddas och betonar betydelsen av nationell finansiering bland annat i fråga om producentansvar. På samma sätt som det redan nu fungerar med till exempel förpackningar i Finland. Producenter och importörer ansvarar för avfallshanteringskostnader för sina egna produkter.
– Den centrala frågan i förhandlingarna är vem som borde finansiera verkställandet av avtalet, vilka länder som ska få stöd, hur fonden ska se ut och hur man ska få privata investeringar att stödja avtalet, säger Tarja-Riitta Blauberg, miljöråd och medlem i Finlands delegation i Busan.
Länderna är mer eniga om de åtgärder som gäller materialåtervinning, avfallssortering och avfallshantering.
Knappt 10 procent av den plast som produceras i världen materialåtervinns, cirka 12 procent förbränns och resten hamnar på avstjälpningsplatser eller i miljön enligt FN:s miljöorganisation UNEP (United Nations Environment Programme).
Krav på att plasttillverkning ska begränsas
En stor fråga är huruvida det nya plastavtalet ska ha som mål att minska plastproduktionen.
En stor grupp av länder, bland annat EU, länder i Afrika, Latinamerika och stillahavsönationer kräver att avtalet anger gränser för plasttillverkning. Det är det enda sättet att verkligen minska plastnedskräpning, menar de.
Det förslaget möter protester från samma länder som motsatt sig en utfasning av fossila bränslen under klimatförhandlingarna. De så kallade oljestaterna leds av Saudiarabien, Ryssland, Iran och Kuwait.
De vill att plastavtalet ska fokusera på insamling och återvinning av plast, inte på begränsning.
Nästan all plast härrör från olja och gas och när världen småningom försöker frigöra sig från fossila bränslen i energiproduktionen, förväntar sig oljeländer och företag som tjänar på fossila bränslen att deras industrier istället ska kunna satsa på plasttillverkning.
Plast en del av den tredubbla planetära krisen
Plast är ett klimatproblem. När man inom ramen för klimatavtalet lyckas minska användningen av fossila råvaror för energiproduktion, står växthusgasutsläppen från den olja som används som råvara för plast för en större andel av de globala koldioxidutsläppen.
Växthusgasutsläppen från produktion, användning och bortskaffande av plast kan uppgå till 19 procent av de globala koldioxidutsläppen fram till år 2040.
Enligt en rapport från WWF dödar plastavfallet upp till 100 000 marina däggdjur per år, och man har påträffat mer än 900 marina arter som blivit intrasslade i eller svalt plast.