Start

Birgitta Björkholm blev porträttmålare trots förlossningsskada som förlamade både armar och ben

Birgitta Björkholm kom till världen med hjälp av en tång, som skadade hennes huvud. Armarna och benen förlamades, men ändå blev hon porträttkonstnär.

Porträttkonstnären i arbete med blyertsporträttet på en ung kvinna.
Birgitta Björkholm utstrålar en stark positivitet. Hon har inte låtit sig slås ner av sina motgångar i livet. Bild: Mi Wegelius / Yle

När Birgitta Björkholm föddes sa läkarna att hon inte kommer att överleva. Man kallade på prästen som förrättade ett nöddop.

Orsaken var det fel som begicks.

– När jag föddes var det läkarna som gjorde att jag blev handikappad. Det borde ha gjorts kejsarsnitt, säger hon.

I stället togs Birgitta Björkholm ut med tång. Men ingreppet misslyckades, det ledde till ett hål i hennes huvud och lillhjärnan i nacken skadades med den påföljden att hennes armar och ben blev förlamade så att de inte fungerar normalt.

Men hon överlevde och måste i stället genomleva flera operationer, sju eller åtta, berättar hon.

Ett högt grått hus med ett halvcirkelformat torn på ena gaveln.
Operationerna skedde på Invalidstiftelsens sjukhus (idag Orton) i Helsingfors. Däremellan bodde Birgitta Björkholm också på barnsjukhuset Barnets borg i Tölö med professor Arvo Ylppö som överläkare. Bild: Matti Myller / Yle

Rehabilitering och sadistisk sjukvård

Mellan operationerna skedde rehabiliteringen på barnsjukhuset Barnets borg. Birgitta Björkholm minns att den främst bestod av olika gymnastiska övningar.

Hennes dagar på Invalidstiftelsens sjukhus hotade däremot att helt gå överstyr.

Här fanns nämligen en sköterska som behandlade barnen sadistiskt när andra i vårdteamet inte var närvarande. Birgitta Björkholms minnen handlar om allt från att bli tvångsmatad till att hon blev hotad att bli slängd i golvet med huvudet före.

Samtidigt är hennes dagar här en berättelse om berörande vänskap. Det gäller också för hennes dagar i den treåriga internatskola hon fick börja i som åttaåring, förutsatt att hon lärde sig att gå med kryckor.

Det här var tiden innan hon som trettioåring måste byta ut kryckorna mot en rullstol. I dag kör Björkholm omkring i en elrullstol, ”min cabriolet”, som hon skämtsamt kallar den.

En äldre långhårig kvinna i sin elrullstol får hjälp av en yngre vårdare på ett servicehem.
Birgitta Björkholm i sin ”cabriolet” i sitt vardagsrum. När hon skall ut får hon hjälp med jackan. Bild: Mi Wegelius / Yle

Konstnärskapet ständigt närvarande

Birgitta Björkholms mamma var konstnärligt begåvad. Hon jobbade som gravör på Helsingfors stämpelfabrik från femton års ålder fram till sin pensionering vid sextiofem.

Hon graverade stämplar och olika metallföremål, däribland nummerbrickorna på Fiskars stolar.

En blyertsteckning föreställande en blond, yngre kvinna klädd i en mörk klänning med blommönster omkring den v-formade halslinningen.
Birgitta Björkholm har tecknat sin mamma som ung. Tavlan hänger ovanför Birgittas vardagsrumssoffa. Bild: Birgitta Björkholms blyertsporträtt/fotograferat av Mi Wegelius

Birgitta Björkholm satt ofta i sin mammas famn som liten och bad henne teckna någonting.

Hon tecknade alltid människohuvud och ansikten, som jag försökte apa efter. Inte att undra på att jag blev porträttmålare, säger hon och nickar mot alla de fotografiskt exakta teckningarna som fyller hennes väggar på serviceboendet i Vasa.

Mitt på matbordet har hon en bricka med något hon har täckt över.

Under skydden finns ett porträtt på hennes guddotter Ida, en blyertsteckning hon som bäst har under arbete - det sedan år 2021. Efter tre års tecknande tänker hon sig att porträttet på guddottern Ida snart kan vara färdigt.

En glad flicka med långt mörkt hår och skrattande mun.
Under flera år har Birgitta Björkholm arbetat fram blyertsporträttet på sin guddotter Ida. Birgitta anser att det inte är helt färdigt ännu, men att det snart skall bli det. Bild: Birgitta Björkholms blyertsteckning/fotograferad av Mi Wegelius

Birgitta Björkholm visar hur hon tecknar. Hon sjunker ner i sin elrullstol mot vänster med blyertspennan i vänster hand. Hon förklarar hur hon håller i den:

– Pennan har jag aldrig i det här skedet rakt uppåt, men mina rörelser är lätta. Du hör ingenting därför att det bara snuddar vid pappret när jag drar pennan av och an. Då får jag det riktigt jämnt. Men när jag börjar ett nytt arbete måste jag förstås trycka mera, använda mer kraft.

Så här ser det ut när Björkholm tecknar:

Har också gjort oljemålningar

Sitt första verk med oljefärger gjorde Birgitta Björkholm år 1972. Det är en oljemålning i grön-gula nyanser som föreställer en timmerstuga i ett skogslandskap.

En rödbrun stockstuga med planteringar utanför och inför ett träsk. Allting är omgivet av björkar. Bilden är en tavla målad av ett foto.
Birgitta Björkholms första oljemålning. Målad 1972 efter ett fotografi av släktens stuga invid träsket Isohakojärvi i Juva Rantasalmi. Bild: Birgitta Björkholm

Att få ett arbete färdigt tar Birgitta Björkholm ofta ett till tre år. Det beror bland annat på att hennes armar och armbågar inte går att få raka och att handlederna med åren har blivit mer och mer krokiga, eftersom hon som över sjuttioåring inte längre får någon fysioterapi.

– Nå, det hindrar inte mig, jag klarar mig ändå fast de ser ut så här men … Nåh, läkarna har sagt rent ut att med de här händerna kan man aldrig göra någonting.

En glasögonförsedd äldre kvinna som leende ser rakt in i kameran. Hennes ljusbruna rätt långa hår verkar smått bångstyrigt och yvigt.
Birgitta Björkholm i Vasa i december 2024. Bild: Birgitta Björkholm

Konstnärskapet mer än ett andningshål

Birgitta Björkholm säger att målandet och tecknande är det som har hjälpt henne att ha glädje i livet.

– Utan det vet jag inte vad jag skulle ha varit, kanske hade jag blivit tokig eller någonting. Det har varit allt, allt för mig! Att det inte är sant som läkarna sa. Det har jag bevisat redan många gånger att det inte stämmer, säger Birgitta Björkholm med ett nöjt leende.

I Dokumenterat berättar hon mera om sitt konstnärskap och liv - bland annat om det som den sadistiska sköterskan utsatte barnen för. Och också om hur det gick till när bästa vännen räddade henne.