När Birgitta Björkholm föddes sa läkarna att hon inte kommer att överleva. Man kallade på prästen som förrättade ett nöddop.
Orsaken var det fel som begicks.
– När jag föddes var det läkarna som gjorde att jag blev handikappad. Det borde ha gjorts kejsarsnitt, säger hon.
I stället togs Birgitta Björkholm ut med tång. Men ingreppet misslyckades, det ledde till ett hål i hennes huvud och lillhjärnan i nacken skadades med den påföljden att hennes armar och ben blev förlamade så att de inte fungerar normalt.
Men hon överlevde och måste i stället genomleva flera operationer, sju eller åtta, berättar hon.
Rehabilitering och sadistisk sjukvård
Mellan operationerna skedde rehabiliteringen på barnsjukhuset Barnets borg. Birgitta Björkholm minns att den främst bestod av olika gymnastiska övningar.
Hennes dagar på Invalidstiftelsens sjukhus hotade däremot att helt gå överstyr.
Här fanns nämligen en sköterska som behandlade barnen sadistiskt när andra i vårdteamet inte var närvarande. Birgitta Björkholms minnen handlar om allt från att bli tvångsmatad till att hon blev hotad att bli slängd i golvet med huvudet före.
Samtidigt är hennes dagar här en berättelse om berörande vänskap. Det gäller också för hennes dagar i den treåriga internatskola hon fick börja i som åttaåring, förutsatt att hon lärde sig att gå med kryckor.
Det här var tiden innan hon som trettioåring måste byta ut kryckorna mot en rullstol. I dag kör Björkholm omkring i en elrullstol, ”min cabriolet”, som hon skämtsamt kallar den.
Konstnärskapet ständigt närvarande
Birgitta Björkholms mamma var konstnärligt begåvad. Hon jobbade som gravör på Helsingfors stämpelfabrik från femton års ålder fram till sin pensionering vid sextiofem.
Hon graverade stämplar och olika metallföremål, däribland nummerbrickorna på Fiskars stolar.
Birgitta Björkholm satt ofta i sin mammas famn som liten och bad henne teckna någonting.
– Hon tecknade alltid människohuvud och ansikten, som jag försökte apa efter. Inte att undra på att jag blev porträttmålare, säger hon och nickar mot alla de fotografiskt exakta teckningarna som fyller hennes väggar på serviceboendet i Vasa.
Mitt på matbordet har hon en bricka med något hon har täckt över.
Under skydden finns ett porträtt på hennes guddotter Ida, en blyertsteckning hon som bäst har under arbete - det sedan år 2021. Efter tre års tecknande tänker hon sig att porträttet på guddottern Ida snart kan vara färdigt.
Birgitta Björkholm visar hur hon tecknar. Hon sjunker ner i sin elrullstol mot vänster med blyertspennan i vänster hand. Hon förklarar hur hon håller i den:
– Pennan har jag aldrig i det här skedet rakt uppåt, men mina rörelser är lätta. Du hör ingenting därför att det bara snuddar vid pappret när jag drar pennan av och an. Då får jag det riktigt jämnt. Men när jag börjar ett nytt arbete måste jag förstås trycka mera, använda mer kraft.
Så här ser det ut när Björkholm tecknar:
Har också gjort oljemålningar
Sitt första verk med oljefärger gjorde Birgitta Björkholm år 1972. Det är en oljemålning i grön-gula nyanser som föreställer en timmerstuga i ett skogslandskap.
Att få ett arbete färdigt tar Birgitta Björkholm ofta ett till tre år. Det beror bland annat på att hennes armar och armbågar inte går att få raka och att handlederna med åren har blivit mer och mer krokiga, eftersom hon som över sjuttioåring inte längre får någon fysioterapi.
– Nå, det hindrar inte mig, jag klarar mig ändå fast de ser ut så här men … Nåh, läkarna har sagt rent ut att med de här händerna kan man aldrig göra någonting.
Konstnärskapet mer än ett andningshål
Birgitta Björkholm säger att målandet och tecknande är det som har hjälpt henne att ha glädje i livet.
– Utan det vet jag inte vad jag skulle ha varit, kanske hade jag blivit tokig eller någonting. Det har varit allt, allt för mig! Att det inte är sant som läkarna sa. Det har jag bevisat redan många gånger att det inte stämmer, säger Birgitta Björkholm med ett nöjt leende.
I Dokumenterat berättar hon mera om sitt konstnärskap och liv - bland annat om det som den sadistiska sköterskan utsatte barnen för. Och också om hur det gick till när bästa vännen räddade henne.