Det har snart gått femtio år sedan punken slog igenom i England med band som Sex Pistols, The Damned och Buzzcocks. Fort nådde också punkvågen Finland och i synnerhet Pelle Miljoona, Eppu Normaali och Maukka Perusjätkä såg till att den finska punken fick ett uppsving i slutet av 70-talet.
I år fyller den finska punkens gudfader Pelle Miljoona 70 år och det uppmärksammas stort på Punkmuseet i Helsingfors med en separatutställning. Festföremålet tillbringar som vanligt vintern i Indien, men hans produktion finns rikligt representerad i form av skivkonvolut, affischer, kläder och gamla fotografier.
På utställningen kan man också bekanta sig Pelles egenhändigt byggda trumpall eller utställningens raritet, ett litet blått häfte där Pelle Miljoona skrivit ner sina allra första låttexter.
– När man tittar på texterna i det lilla blårutiga häftet slås man av hur få ändringar Pelle Miljoona gjort. Det är rakt av och spontant, men också förvånansvärt aktuellt, säger Kari “Näkä” Hyle som jobbar på punkmuseet.
Tidlösa texter
Pelles texter handlade redan tidigt om miljöförstöring, säger Näkä Hyle och många andra teman känns också relevanta idag när man läser låttitlarna på Pelle Miljoonas första skivan: Olen työtön, Väkivalta ja päihdeongelma, Yhteiskunta haisee, En jumaloi Amerikkaa…
Teman som arbetslöshet, våld och rusmedel, frustration och utanförskap och ett uttalat antiamerikanskt förhållningssätt genomsyrar den första skivan Pelle Miljoona & N.U.S.
Det är inte mycket som har förändrats till det bättre. Skivans budskap är klockrent än i dag, säger Teijo Hintikka som i likhet med Näkä Hyle jobbar på Punkmuseet och kallar sig själv punkarkivarie.
– Pelle Miljoona förtjänar all respekt för att han i snart femtio år har gjort samhällskommenterande musik, om det så varit punk eller reggae.
Populariteten har under årens lopp varierat, men Pelle Miljoona har alltid framfört sina låtar med samma kompromisslöshet, oberoende om det stått 10 eller 10.000 människor i publiken.
– Med åldern brukar många rockartister slå av på takten en smula och det samma gäller också Pelle Miljoona, tillägger Teijo Hintikka.
Punken på museum
Idag har många punkare nått pensionsåldern och man kan inte låta bli att undra om anarkin och upproret kommit av sig en smula, i synnerhet som punken nu har landat på ett museum.
– Man måste komma ihåg att punken alltid tillhört marginalen om man undantar en kort period under början av 80-talet då skivan Moottoritie on kuuma sålde guld, säger Teijo Hintikka.
Punken har aldrig varit de breda samhällslagrens musik, men anhängarna har alltid varit hängivna och trogna sina idoler.
– Punken lever och mår bra, inflikar Näkä Hyle. Unga människor har upptäckt punken, medan vi lite äldre förvaltar punkens arv genom att visa dess historia här på punkmuseet i Helsingfors.