Häggkvist och Halonen tog exceptionella topplaceringar i FM: ”Det går också fast man kommer från lilla Närpes”

Två placeringar bland de tolv bästa var Närpestjejernas saldo i lördagens sprint i klassisk stil. Frida Häggkvist och Ellinor Halonen kände stadens stöd i ryggen under FM i Vanda.

Närpes Kraft Skidförening var välrepresenterad under FM-lördagen i Vanda. Frida Häggkvist tog sig för första gången i karriären till final och slutade sjätte, efter bland annat världscupens sprintetta Jasmi Joensuu.

Klubbkompisen Ellinor Halonen inkasserade i sin tur karriärens första semifinalplats. Båda var nöjda med sina prestationer.

– Det är nog jättekul, jag hade inte riktigt trott det här när jag kom hit i morse, säger Häggkvist.

– Jag kan inte vara annat än nöjd, kontrar Halonen.

”Bästa tävlingen i år”

Frida Häggkvist hade sekunderna på sin sida under tävlingen. Hon tog sig vidare på tid från både kvartsfinal och semifinal. Hon berättar att hon inte var speciellt nervös utan mer fokuserad.

– I kvartsfinalen kände jag att nu går det nog hårt här, redan från början gick det hårt. Jag tänkte att jag kanske kan gå vidare på tid och när jag fick höra tiderna så bekräftades det att vi hade gått hårt.

– I semifinalen var det inte alls samma fart från början, utan det kändes mycket lugnare och mer kontrollerat, men det gick tillräckligt hårt där också så det är jag glad över.

Häggkvist har en säsong bakom sig med många topplaceringar, men hon upplever att formen inte har varit stabil.

– Det här är nog bästa tävlingen hittills i år. Det har varit ganska höga toppar och djupa dalar mellan varven. Förra helgen hade jag två bra tävlingar, men sedan hade jag också en riktigt dålig tävling så det har varierat mycket från dag till dag. Det är skönt att det var en bra dag i dag på FM.

Hon säger att största orsaken till instabiliteten är att hon har varit belastad och inte klarat av att återhämta sig mellan tävlingar och träningar. Att det gick bra i dagens tävling var en lättnad.

– Det var faktiskt jätteskönt, på junior-FM fick jag också formbesked men efter det har det också hunnit gå upp och ner. Formen finns där men jag känner att jag har en bit kvar till den absoluta toppformen.

Tillsammans med eliten

Ellinor Halonen, som till vardags tävlar i 20-årsklassen, tog en imponerande placering bland de tolv bästa. Det hade hon inte väntat sig.

– Första målet var bara att ta sig vidare från kvalet så att ta sig vidare ända till semifinal känns nog ganska bra just nu, säger hon.

Efter ett lite, enligt egen utsago stumt kval, så gick kvartsfinalen desto smidigare.

– Där var taktiken bara att försöka hänga på och sedan försökte jag springa om på sidan i den sista branta backen, och det lyckades. Jag fick upp en så pass stor lucka att de inte gled ikapp. Det var lite överraskande måste jag väl säga, men jag är jättenöjd ändå.

Ellinor Halonen från Närpes Kraft Skidförening. Hon ler mot kameran.
Ellinor Halonen var nöjd med sin prestation. Bild: Mikko Koski / Yle

Var det svårt att ladda upp inför semifinal?

– Lite kanske, men jag försöker bara att hålla igång och tänka att jag skidar så fort jag kan, men krafterna började nog vara slut.

Halonens semifinal vanns av Jasmi Joensuu, som numera kan räkna sig till de största namnen inom sprintskidåkningen i världscupen. Halonen tyckte det var givande att få åka mot henne.

– Nog är det ju lite stort, man ser ju ändå upp till dem, så att få stå där på samma startlinje som till exempel Jasmi Joensuu så ger nog ganska mycket.

Nöjt Närpes

Att två Närpestjejer sällar sig till de tolv bästa i senior-FM är inte vardagsmat. Halonen och Häggkvist kände stadens stöd i ryggen trots tävlingsnerverna.

– Jag tror att vi båda var ganska nervösa så vi har inte hunnit prata så mycket, men att vi är två stycken bland topp tolv från lilla Närpes är nog ganska bra så jag tror att hela Närpes är ganska nöjt också, säger Halonen.

– Det är nog kul och jag tror att det är många som har suttit hemma i tv-sofforna i dag och hejat på oss i Närpes. Jag hoppas att vi inspirerar de små kommande skidstjärnorna och att vi visar att det går också fast man kommer från Närpes och inte har så jättemånga backar annat än på Vargberget. Det går att ta sig långt på det också, säger Häggkvist.