Helena Lemetti med döttrarna Hedda Ståhl och Sofia Lemetti, Martin (som inte vill delge sitt efternamn) och Fredrik Byström är alla digitala nomader.
Det betyder att de kan röra sig fritt i världen helt oberoende av plats och ort, tackvare digitala möjligheter.
Men nomaderna är ingen homogen grupp, utan deras sätt att resa och arbeta ser olika ut.
Ålänningen Martin verkar förflytta sig mest av de fem digitala nomader vars liv beskrivs här. Han arbetar med att designa databaser för en global svensk detaljhandelskedja.
– Och de har ju anställda över hela världen som jag jobbar med. Och vissa jobbar på kontor och andra som jag arbetar varifrån som helst, så att säga, säger Martin skrattande.
Martin är frånskild och har två tonåringar hemma på Åland. Dem bor han med varannan månad.
I en period blev Martin så trött på själva resandet att han långtidshyrde en lägenhet i Budapest i Ungern. Där bodde han i sju månader, tills månad-månad-systemet med barnen inleddes.
Slow travel, långsamt resande
Rent tidsmässigt lever Helena Lemetti och hennes döttrar ett helt annat slag av digitalt nomadliv. De kallar det slow travel med ett antal ”huvudbaser”, alltså ställen som de återkommer mest till.
Deras huvudbaser är än så länge i Spanien och Italien. Där brukar de bo tre månader eller mer åt gången. Däremellan upptäcker de nya platser runtom i världen.
Tidigare arbetade Lemetti inom näringslivet, bland annat med ledarskapsutveckling. Numera jobbar hon tillsammans med sin äldre dotter, 25-åriga Hedda Ståhl, som coach i frågor kring det som kallas livsdesign – det vill säga att hjälpa människor att kunna bli aktivare skapare av sina egna liv.
– I dag skulle jag säga att jag äger min tid till hundra procent. Det betyder ju inte att jag inte möter kunder, men vi skapar vårt eget arbete och de situationer som vi vill ha i vårt liv, säger Lemetti.
Förutom att de håller utbildningar och retreats inom livsdesign för privatpersoner och företag har döttrarna också andra sysselsättningar. Hedda Ståhl håller bland annat lektioner i engelska med kvinnor i en av de spanska byar de brukar bo i.
Lillasyster, 19-åriga Sofia Lemetti, har djur som sin stora passion. Hon har varit med och fött upp hästar och dessutom utbildar hon sig nu till hundpsykolog.
Husvakter i många länder
Sofia Lemettis intresse går bra att kombinera med resandet mellan olika platser och länder. Hennes önskan att vara med djur har fått dem att bli husvakter, så kallad House Sitting.
– Vi åker och hjälper andra människor, som vill åka i väg på sina äventyr. Och då tar vi hand om deras hus och deras djur, berättar Lemetti.
Det här gör de i genomsnitt två gånger per år. Oftast är det ett helt fritt utbyte. Andra gånger kan husägarna betala delar av deras resekostnader.
– Vi bokstavligen reser och bor flera månader gratis i olika länder, konstaterar Hedda Ståhl.
– Vi tycker det är fantastiskt att få ta del av deras, oftast, jättefina hus och deras mysiga djur, säger Helena Lemetti.
Det händer lite knepiga saker
Svensken Fredrik Byström närmar sig de femtio. Han har bott i Norrland i Sverige i över fyrtio år.
Som digital nomad har han arbetat i ett år. I dag sköter han bland annat en webbshop, berättar han.
När intervjun görs befinner Fredrik Byström sig i Thailand. Han både bor och arbetar i ett rum som han uppskattar att är 15 kvadratmeter stort där toalett med dusch ingår.
– Det händer ju lite knepiga saker.
Fredrik Byström berättar om djur som spindlar och ödlor inomhus. Och en morgon när han gick ut möttes han av en apa som hade tagit hans ena sko. Den ville få mat i utbyte för skon.
Fredrik Byström blev förskräckt och skrek till. Också apan blev skrämd, släppte skon och sprang i väg.
– Man bör naturligtvis inte mata dem för då kommer de ju igen, i högre takt, skrattar Fredrik Byström.
– Och jag är besökare här så jag får ju respektera det naturligtvis.
Digital nomad ur ekologisk synvinkel
Helena Lemetti säger att hennes klimatavtryck var mycket större tidigare än nu som digital nomad. Nuförtiden slipper hon det dagliga pendlandet som var en del av hennes liv under så många år.
Nu reser hon och döttrarna mellan olika platser, men inte särskilt ofta.
I fjol flög de tre gånger. Och bensinbilen, som de körde till Spanien med, har bytts ut mot hyrbilar som är hybrider eller enbart elbilar.
– Dessutom samåker vi väldigt mycket, berättar Lemetti.
Martin säger att han alltid har rest väldigt mycket.
– Ifall jag får flygskam får jag nog fundera på en annan livsstil. Jag har aldrig riktigt tänkt på det.
Fredrik Byström beräknar att han under de senaste åtta månaderna har flugit elva gånger.
– Jag är medveten om att flygandet är en miljöbelastning, säger han.
Efter intervjun ska han till Kambodja och säger att det ju vore helt förkastligt om han flög dit. I stället delar han och ett gäng på en minibuss, vilket också blir billigare, påpekar han.
De största farhågorna
Fredrik Byström, i likhet med Martin, talar om att man får vara försiktig. Rädslan att förlora mobiltelefonen eller laptopen är stor, konstaterar båda. I övrigt har Fredrik Byström inte haft några större problem.
För digitala nomader finns i många länder så kallade coworking-ställen, alltså kontorskollektiv. Varken Fredrik Byström eller Martin arbetar från sådana.
Byström använder dem mer som ställen att träffa människor på.
Han talar också om nomadlivets ensamhet och hur isolerad man kan känna sig.
– Även om man får lokala vänner är man alltid på väg förr eller senare, och det ger en känsla av ensamhet. Man lämnar alltid något när man ständigt är på resande fot.
