Det är eftermiddag på äldreboendet i Lappfjärd och sången Satumaa strömmar ur högtalarna i dagrummet. 78-åriga Mayvor Syring kommer för att besöka sin 99-åriga mamma Eva, liksom hon normalt gör ett par gånger i veckan.
– Det är vi två kvar nu, säger hon till sin mamma samtidigt som de gör en ”fistbump”.
Att sätta värde på de äldre är något som Mayvor Syring lärt sig redan som barn. Efter ett långt förvärv inom äldreomsorgen i Vasa har hon nu flyttat tillbaka till Kristinestad för att bo närmare mamman.
Mayvor Syring växte upp under samma tak med tre generationer. I dag är de fem generationer som är bosatta i Sydösterbotten. Av de tre barnen är det den yngsta sonen hon har bäst kontakt med. Men han bor i Åbo.
– Han ringer en gång i veckan och har han något särskilt ringer han två gånger. Och så besöker han mig då han har möjlighet, säger Mayvor Syring om sonen Robert hon förlitar sig på då hon själv blir äldre.
Anhöriga allt mer oengagerade
Redan som 10-åring lärde sig Mayvor Syring injicera insulin i sin mormor. Hon fick ta ansvar både i köket och på vedbacken. Kunskap och värderingar de äldre besatt smittade av sig. I dag har vi fjärmats från de äldre och mycket av den gamla kunskapen går till spillo, anser hon.
Under sina decennier inom vården har hon insett att äldre uppskattat vårdanställda som kunnat identifiera sig med den verklighet seniorerna har växt upp i. Men Syring har också sett hur anhöriga bryr sig mindre om sina äldre generationer.
– Det finns de som bara vill få in dem på något hem, så slipper de ta hand
om dem, och kommer inte ens och hälsar på, säger Syring.
Förr tog man sticksömmen och for till grannen
Mayvor Syring
Däremot ser hon också hur folk i dagens samhälle både kunde och borde aktivera sig flitigare i varandra.
– Förr tog man sticksömmen med sig och for till grannen, men skulle man göra det i dag blev man kanske intagen någonstans med en remiss, säger hon och skrattar.
Ta tid och visa engagemang
Trenden att många gör sig för upptagna för att hinna bry sig om medmänskorna, oroar Mayvor Syring.
Hon tycker det känns som en felprioritering om vi är för jäktade för att visa omsorg om varandra. Kanske speciellt gällande de som är äldre och ensamma.
– Jag försöker själv ringa, och folk säger ofta att de kan hjälpa vid behov, men sedan rinner det bara ut i sanden. Så jag tycker det går nedåt med det här att bry sig om någon, säger hon.
Däremot anser hon att det inte krävs så mycket för att lyckas svänga den utvecklingen om man målmedvetet går in för att visa sitt engagemang i andra.
– Det handlar om att prioritera. Att man på riktigt tar sig tid och är hängiven. Det blir inget av att hoppa och skutta av och an, utan man måste ge det tid och sitta ner och lyssna. Och det har jag vågat nu: att jag visar att jag bryr mig på riktigt, säger Mayvor Syring.
Själv har Mayvor Syring engagerat sig i olika föreningar och organisationer, både för att själv ha program, men också upprätthålla kontakten med andra. Många år inom lokalpolitiken i Vasa finns i bagaget, liksom aktivitet i den lokala damkören och pensionärsföreningen.
Bryr sig också genom att laga mat
Hemma hos Mayvor Syring, är köket en central plats. Med en kockutbildning på meritförtecklingen och flera egenhädigt skrivna kokböcker, blir matlagningen ett sätt att också visa omtanke. En sats med chutney rör hon ihop på en halvtimme.
– Jag har aldrig varit rädd att prova på. Och jag vet vilka ingredienser som gifter sig och vilka som inte gifter sig, säger hon där hon står i sitt kök och blandar ihop en chutney.
Sylten hon gör delar hon ut till nära och kära. En burk slinker ofta ner i väskan då hon drar ut på stan, så många har fått bekanta sig med hennes smakrika chutney.
– Nog uppskattas det och jag gör det dels för att jag vill ha något att sysselsätta mig med. Men så vill jag ha något med mig då jag hälsar på. Så visst njuter jag också av att göra det här, säger Syring.