När den svenska regeringen lämnade sin vårbudget till riksdagen stod det klart att Donald Trumps politik gett den svenska ekonomin en kalldusch.
Svenskarna har nu ännu större skäl till oro för sina sparpengar, sina jobb och stigande matpriser.
Samtidigt anser de flesta svenskar att det nyvunna och efterlängtade skyddet från Nato tappat all trovärdighet. Det står allt klarare att Trump spelar Sveriges värsta fiende Ryssland i händerna.
I SVT:s Aktuellt har Sverigedemokraterns partiledare Jimmie Åkesson plötsligt glömt att han kallade Donald Trump för en frisk fläkt för bara ett år sedan.
Men det är svårt att hålla tungan rätt i mun.
Å ena sidan, säger Åkesson, är Trumps politik skadlig för både USA och Europa. Å andra sidan, säger han, måste man skilja på äpplen och päron.
Det finns fortfarande mycket som är bra med Trumps politik, säger Åkesson. Mycket som påminner om hans egen.
Mycket har också Sverigedemokraterna Trump att tacka för. Inte minst ett politiskt framgångsrecept, som fått ledande partimedlemmar att resa till USA för att slipa på egna val- och kommunikationsstrategier.
Nu är det delvis dags att betala tillbaka. I Sverige ställs intressant nog Sverigedemokraterna betydligt mer hårdhänt till svars än Sannfinländarna i Finland.
Putinistisk retorik ”befriande”
Efter JD Vances omdiskuterade tal under säkerhetskonferensen i München var Jimmie Åkesson, precis som flera ledande sannfinländare, euforisk.
Enligt Åkesson var det ”otroligt befriande” att den europeiska politiska eliten fick höra ett antal sanningar.
Vances budskap var i korthet att det inte är Ryssland som utgör det största hotet, utan snarare Europa som har övergett yttrandefriheten.
Redan då kunde man ana en unken pust av Vladimir Putin i Trumpadministrationens retorik. Sedan dess har det blivit allt mer uppenbart att man upprepar ett ryskt narrativ om tillståndet i Europa.
Uppenbarligen tar det längre för vissa att vakna
Det råder ingen tvekan om att Sverigedemokraterna, liksom Sannfinländarna, visar sitt fulla stöd för Ukraina. Men det är förvånande att Trumps inställning kommer som en överraskning.
Trump var trots allt ytterst tydlig redan långt innan valet.
Uppenbarligen tar det längre för vissa att vakna.
Så sent som 2022 kunde Jimmie Åkesson fortfarande inte välja om han föredrog Vladimir Putin eller Joe Biden.
Retorik blir verklighet
Kanske finns svaret i ett av de mer komiska svaren som Jimmie Åkesson gav i Aktuellt:
– Skillnaden mellan Trump nu och under den förra perioden är att han nu faktiskt gör allt han lovade, sa Åkesson.
Och kanske är det så man ska tolka Åkesson: att en viss populistisk retorik gör sig bättre som just retorik än som genomförd politik.
Men betyder det att Åkesson inte själv skulle genomföra det han lovar, om han fick en ännu starkare maktställning?
I dag har han stort inflytande på den svenska regeringspolitiken, men efter valet nästa år har han meddelat att han ska ha en ministerpost.
Och har inte Åkessons löften vissa likheter med Trumps?
Samma politiska grund
Ingen i Norden som är vid sina sinnens fulla bruk kan stödja Donald Trumps planer på att erövra Grönland.
Få skulle komma på tanken att avvisa all relevant ekonomisk forskning, för att i stället med hänvisning till en pseudovetenskaplig kuf, införa tullar som raserar världsekonomin.
Donald Trumps fullständiga respektlöshet för rättsstaten och den amerikanska konstitutionen känns säkert främmande för de flesta.
Ändå finns den där: beundran för hans invandringspolitik, hans vetenskapsfrånvända klimatpolitik, hans kamp mot de fria medierna, mot allt som betraktas som woke inom den fria kulturen och vetenskapen och hans mod att trotsa invanda regler.
Man vill alltså inte ta avstånd från Trump, eftersom man i grunden fortsätter föra samma politik.
Sverigedemokraterna har till exempel i EU-parlamentet röstat mot de resolutioner som kritiserar rättsstatsbristerna i Ungern.
När svenska medier avslöjar att SD bedriver hemliga trollfabriker som sprider desinformation slår Åkesson ifrån sig genom att kalla de fria medierna för ”det vänster-liberala klägget”.
När USA glider mot bananrepublik glider resten av världen efter – frågan är om man vill gynna en sådan utveckling eller motverka den
Sverigedemokraterna har, liksom Sannfinländarna, en vana att peka ut enskilda akademiska discipliner och forskare som misshagliga.
Man angriper förhatlig kulturell verksamhet, inte minst om den strävar efter att lyfta fram sexuella minoriteters rättigheter.
Den svenska, liksom den finländska regeringen, har under pågående valperiod ständigt tänjt på rättsstatsprinciper och internationell rätt för att skärpa invandringspolitiken, bekämpa kriminalitet samt möta verkliga eller inbillade hot.
Just detta är förstås bara delvis Sverigedemokraternas och Sannfinländarnas förtjänst.
Partierna vet också att de egna väljarna åtminstone hittills tilltalats av en auktoritär politik. Många föredrar en stark ledare som tänjer på gränser för att få saker gjorda.
Frågan är om det blir svårare att försvara en sådan politik nu när USA glider mot bananrepublik och behovet av fri forskning, maktfördelning, rättsstatsprinciper och en regelbaserad världsordning framstår som allt större.
Om Elon Musk erbjuder hjälp i riksdagsvalet 2026 – vill Jimmie Åkesson ha den då?
Magnus Swanljung är Svenska Yles Nordenkorrespondent, och har lång erfarenhet av att bevaka politiken i Finland och Norden.