– Mina öron ramlade, kan du sätta dem på mig, säger 3-åriga Liam och räcker fram sitt diadem med kaninöron.
Liam och tre jämnåriga kompisar i daghemmet Lyan har satt sig ner för att prata om påsken.
Lite senare ska de ha påskfest, så de har klätt ut sig. Liam är alltså en kanin, Isabel en katt, och Maya är drottning Elsa. Magnus ser väldigt mycket ut som en kanin, men är enligt sig själv Spiderman.
Vad tycker barnen att är det bästa med påsken?
– Choklad! Karkki! Chokoägg, ropar de i munnen på varandra.
Vad annat de brukar göra på påsken vet de inte. Förra påsken var de bara två år.
Men de vet alla hur man gör när man påskar, alltså ringer på hos folk och önskar glad påsk.
– Man säger virvon varvon pling plong, och så ger man en käpp, säger Liam.
De andra kan också delar av den finska ramsan. Liam testar hur det låter om man säger det lite mera hotfullt.
– Virrvon varrvon, morrar han dovt.
Om man är lite skrämmande kanske man får mera godis.
Öronlösa kaniner i naturen
Liams öron trillar av igen. Men det är inte så farligt, för så går det också för små kaniner i naturen, tror barnen.
– Deras mammor sätter tillbaka öronen, säger Maya.
Och så måste det ju vara, för det är mera sällan man ser kaniner utan öron springa omkring.
Påskharen då? Den känner barnen till, och vet att den gömmer ägg. Men vad gör påskharen resten av året?
– Den brukar säkert gömma ägg i sitt hem, tror Maya.
Sen är det dags för påskfesten så barnen hinner inte prata mera. Vad ska de göra på påskfesten?
– Vi vet inte, säger de förvånat.
Det mesta är nytt när man är tre år.
Kaninen Liams öron har trillat igen, så han håller dem i handen medan han och de andra skuttar iväg.
– Glad påsk, hinner de ännu ropa.
