Start

”På mitt förra jobb var alla bästisar, men nu känns det som att ha robotar som kolleger!”

Vi tillbringar mycket av vår vakna tid på jobbet och i bråda tider kanske vi ser mera av våra kolleger än våra familjemedlemmar.

Fyra leende unga män håller om varandra, tre av dem lyfter upp den fjärde.
”Bra jobbat den här veckan grabbar! Nu går vi i bastun, sedan blir det fredagsmys!” Bild: Yuri Arcurs

Men hur nära ska man egentligen vara sina arbetskamrater? Är det bra eller dåligt att vara privat på jobbet?

Det här tyckte en lyssnare att vi borde ta upp i Relationspodden.

Jag började för några månader sedan arbeta på ett nytt ställe och blev lite överraskad över att mina kolleger är så privata. Ingen berättar någonting alls om sina familjer, vad de ska göra på veckoslutet och sånt. På mitt förra jobb var det helt tvärtom, där kände alla varandra och många var goda vänner också på fritiden. Själv vill jag gärna dra en gräns mellan arbete och fritid, men tycker att det känns konstigt att arbeta med människor som nästan känns som robotar.

Ingen robot, 34

Hur är det på din arbetsplats och hur skulle du vilja att det var?

Känner du och dina kolleger varandra utan och innan? Finns det en gräns för hur mycket man berättar om sig själv? Finns det de som berättar för mycket?

Föredrar du att hålla privatliv och arbete separata från varandra? Undviker du att berätta om ditt privatliv på jobbet?

Kan det bli negativt ifall arbetskamrater också är goda vänner? Kan det till exempel uppstå lojalitetskonflikter då man backar upp en kompis, fast denna gjort fel på jobbet?

Eller kan det vara svårt att komma in i arbetsgemenskapen, om arbetskamraterna står väldigt nära varandra också privat?

Vad tycker du är den perfekta balansen då det gäller kollegialt umgänge? Berätta gärna också vilken bransch du arbetar inom!

Laddar formulär...