Solveig Emtö föddes i Jakobstad den 8 september 1927. Året därpå emigrerade hennes far till Kanada och Solveig växte upp i fattigkvarteren i Skatan tillsammans med en ensamförsörjande mor och en äldre bror.
Solveig gick fem år i folkskola innan hon tvingades sluta sin skolgång när kriget kom år 1939. Under många år arbetade hon på Wärtsilä där hon lossade järnvägsvagnar och bar plankor innan hon blev butiksbiträde och sedermera försäljare på en firma.
På den numera nedlagda webbplatsen Möt finlandssvenska författare skrev Solveig Emtö så här om sin väg till litteraturen och skrivandet:
”Som ung ville jag skriva om något vackert. Jag upplevde en stor förändring under kriget. Först var allt vackert och lugnt, sedan kom kriget och allt blev fult med ens. Stympade soldater togs in i vårt klassrum som blivit sjuksal, bomberna föll ju också över Jakobstad.
Jag växte upp i en arbetarfamilj där möjligheterna till vidare studier inte sågs som något tänkbart alternativ. Jag jobbade på fabrik för att bidra till familjens ekonomi, men fann en ny tillflyktsort inom bibliotekets väggar. Jag läste precis allt jag kom över, jag lärde känna olika författare men det viktigaste var att jag lärde känna mig själv! Senare gick jag en skrivarkurs och strax efter det skrev jag min första bok. Det var år 1974.”
Om sitt uppdrag som författare konstaterar Solveig Emtö att hon vill ge människor ett stycke livshistoria och ”visa att man kan vara frisk och förnöjd också i en arbetarfamilj.”
Mormor har kokat risgrynsgröt. Det ryker av den från fatet som står här på köksbordet. Moster skurade bordet i dag med en borste. Men groparna från morfars puukkokniv sitter kvar. Då morfar är riktigt arg, drar han med kniven i bordet. Mormor vågar inte gräla på honom. Hon bara plockar ihop träflisorna. Men i dag är morfar glad. Han har fått fisk, och så är det julafton.
ur Rönnbär och flanell (1974)
Arbetarskildringar från Jakobstad
Liksom hos många andra österbottniska författare in spe väcktes hos Solveig Emtö lusten att skriva under olika litterära sammankomster och skrivarkurser.
Solveig Emtö deltog i Erik Ågrens skrivarkurs och skrev den självbiografiska berättelse som kom att bli hennes litterära debut år 1974. Den kom ut på det nygrundade kooperativa österbottniska förlaget Författarnas andelslag.
Romanen Rönnbär och flanell (1974) utgjorde den första delen i en kommande trilogi som bestod av Krokhuset (1976) och Det gula huset (1978). De två senare böckerna utkom på Söderströms förlag.
Där Anna Bondestam gav sig i kast med att skildra arbetarnas liv och vardag i Jakobstad under inbördeskrigets dagar, med början på 1940-talet, kom Solveig Emtö att skriva om livet bland fabriksarbetare i 1930–40-talets Jakobstad.
I Emtös romantrilogi får vi lära känna den faderlösa flickan Elvira Enbom som växer upp i stadens arbetarkvarter med en mor som arbetar skift i hamnen och städar och tvättar kläder hos stadens herrskapsfolk. Under sin uppväxt får Elvira också stå ut med hot, övergrepp och sexuella trakasserier från styvfaderns sida.
Efter att Krokhuset utkom blev Solveig Emtö författare på heltid, och vid sidan av sitt författarskap höll hon också skrivarkurser, bland annat en flerdelad Skrivarstuga i radion år 1982 där Solveig Emtö och Ralf Nordgren diskuterade skrivande, teman och texter tillsammans med inbjudna gäster. Emtö och Nordgren gav också lyssnarna feedback på alster som de skickat in.
Krigsbarnens traumatiska erfarenheter
På 1980-talet bytte Solveig Emtö till Sahlgrens förlag där hon gav ut två böcker med krigstema, nämligen Krigsbarn 13408 (1981) samt uppföljaren Eldvagnarna (1986), som fokuserar på hur traumatiska upplevelser i barndomen sätter spår för livet.
I centrum för handlingen står sexåriga Pelle som skickas till Sverige som krigsbarn. Sötebrödsdagarna i Småland förvandlas till rotlöshet och skräck när Pelle flera år senare återvänder till sin hemstad Jakobstad.
Barnens och kvinnornas situation under olika tider har varit ett centralt tema under Solveig Emtös författarskap.
jag flyr på vilda hästar / från den ena till den andra / och du står så lugn / med repet i dina händer // jag ber dej fånga in oss / bind oss // vid lustgårdens äppelträd
ur Isblåsaren (2002)
I en intervju för redaktören Johanna Enckell (sändes i Finlands Rundradio i december 1981) konstaterar Solveig Emtö att även om det sociala livet är mer utjämnat idag kan barnen uppleva utsatthet på olika sätt:
– Det sociala livet är lite mer utjämnat idag, men på den tiden var det ett högt plank och en stor skillnad mellan de fattiga och de rika. Det fanns inget däremellan när jag var barn. Men det behöver inte betyda att vi för den skull vårdar oss bättre om barnets psykiska hälsa i dag. Förvisso har vi en mer utvecklad medicinsk vård för barnen, de får god och näringsrik mat, vi har värme i husen på vintern, vi kan klä dem varmt, men det själsliga livet sätter sina spår när en människa ska börja leva på egen hand. Det är dessa problem jag försöker gripa an i mitt skrivande, säger Solveig Emtö.
Förlagsandelslaget Västkusten stod som utgivare när Solveig Emtö år 2002 gav ut diktsamlingen Isblåsaren som kännetecknas av naturlyrik och religiösa teman.
Solveig Emtö har också medverkat med texter i olika antologier och skrivit pjäsen Släktbjudningen som getts både som hörspel i radion år 1981 och som scenisk föreställning på Wasa teater år 1983.