De flesta av oss som inte bor långt ute på landet, kommer i kontakt med grannar i en eller annan form.
En god granne är guld värld, medan en granne vars liv och leverne inte faller en i smaken kan bli en plågsam historia.
Hur skapar man en god eller dålig grannsämja? Vilka egenheter eller beteendemönster hos grannar gillas eller ogillas?
Vega Lördag efterlyste erfarenheter kring ämnet. Här är fem av svaren.
1. Klagar på allt och alla
Vår granne är expert på att skapa dålig stämning i grannskapet. Klagar på allt och alla till höger och vänster. Hon är vårt bostadsområdes självutnämnda polis och surpuppa. Om man inte gillar folk eller barn, vilket hon inte gör, så borde man inte bo i parhus eller radhus.
Anonym
2. Renovering och skällande hundar
Vi ogillar verkligen en av våra grannar ovanför oss i vårt lägenhetshus. Renoveringsarbete varje vecka. Deras lilla barn springer runt med skor i lägenheten varje morgon klockan 6.30. De lämnar sin hund ensam som sedan skäller oavbrutet i 8–10 timmar. Och de dammsuger minst sju gånger i veckan ... Lösningen? Vi köpte en 80 hektar stor tomt i Lappland där närmaste granne är långt borta.
Anonym
3. Mycket beror på husbolagets styrelse
Bor centralt i ett höghus i Västnyland. Vid flytten fick jag genast en fin kontakt med nya grannar i trappan. Man pratar och säger hej, vilket är viktigt. Inga oroligheter men dessvärre inga jippon eller annan samhörighet heller. Alla sköter sig själv. Inga otrevliga grannar under dessa 14 år som boende i höghus. Mycket beror på disponenten och husbolagets styrelse och deras engagemang.
Trogen lyssnare från Karis
4. De bästa grannarna – slår ni detta?
Våra höghusgrannar är absolut de bästa. Slår ni detta? Kring 30 lägenheter och alla känner varandra, vilket ger trygghet och hjälp i vardagen. Många har sin reservnyckel hos grannen. Husen är 70 år gamla så inga ursprungliga grannar bor kvar, däremot många barn och barnbarn till de som tidigare bott i husen. Vi ordnar gemensamma fester som sommarfest i augusti och lillajul i december. Vi lånar barnsäng, matstol, ägg och mjöl vid behov och hjälper varandra. Vi har aktiv kommunikation på gården men även på sociala medier (både en öppen och sluten grupp). Många har först köpt en mindre lägenhet, men sedan bytt till större när familjen blivit större, så även vi. Jag kan inte tänka mig att bo på ett annat ställe!
Anonym
5. ”Ser man på, du äter memma”
Jag flyttade till Finland hösten 1977. Jag kunde prata finska eftersom jag har en finsk mamma. När jag flyttade in i min lägenhet i Helsingfors berättade min morbror att i Finland kan du bo i tiotals år i samma hus och aldrig prata med dina grannar. Bredvid mig bodde ett ungt par som aldrig sade något men log snällt då vi möttes i trappan. En dag när jag kom hem från butiken steg paret in i hissen med mig. Frun tittade in i min matkasse och märkte att jag köpt memma. Då sade hon med munter röst: ”Ai, sinähän syöt mämmiä, sinä varmasti osaat suomea” (ser man på, du äter memma, då pratar du säkert finska) och efter det blev vi goda vänner. Jag har ett bra trick till alla utlänningar som kommer till Finland: gå på en memmakurs och lär er äta memma, så hittar ni genast nya vänner.
Leslie
Vega Lördag sänds varje lördag klockan 9.03–11.00 i Yle Vega. Den här veckan samlar vi in berättelser och minnen om den första mopeden.
Har du erfarenheter av jobbiga eller härliga grannar? Vad inverkar på grann(o)sämjan? Kommentera nedan!